Omotiverat att kalla Khadaffi för diktator?

Christer Bergquist, VD för minröjningsföretaget Countermine, har försökt göra affärer i Libyen. I samband med förhandlingarna påstås han dock ha ”förolämpat” Muammar Khadaffi under en intervju med en svensk nyhetsbyrå, rapporterar näringslivssajten E24.

Bergquists förgripliga uttalanden ska bland annat vara dessa:

1) ”Att det är en diktatur är ställt utom all diskussion.”

2) ”Det finns dessutom en utbredd korruption. Ska du få saker att hända fort måste du begagna dig av mutor”.

Bo Wilén, tidigare ambassadör i Libyen, är inte sen att rusa ut med fördömanden:

”Det är självklart att en företagsledare inte kan göra sådana uttalanden – inte om man vill göra affärer i Libyen… Det fanns ingenting som motiverade dessa uttalanden. Alla, inklusive jag själv, tyckte att det var väldigt dumt för företagets skull.”

Dumt? Omotiverat? Är detta vårt lands officiella linje?

En svensk direktör som säger några sanningens ord om ett av världens värsta tyrannier borde tvärtom hedras, inte brännmärkas. Om diplomaten Bo Wilén menar att svenska företag måste kröka rygg för Khadaffis blodsbesudlade mutkolvar till hantlangare, är det snarare UD som ska stå där med skammen.

Sorg i KISS-landet

En legendar inom rockbranschen har tagit ner skylten. Bill Aucoin har avlidit, 66 år gammal. Han upptäckte KISS på en klubb i New York under 70-talets början och var bandets manager åren 1973-82.

Tillsammans med skivbolagsbossen Neil Bogart blev Aucoin en drivande kraft bakom KISS’ väg till stjärnorna. Utan Aucoins målmedvetenhet och kreativa känsla hade knappast KISS blivit ett sådant unikt populärkulturellt fenomen. Originaltrummisen Peter Criss kallar Bill Aucoin för gruppens femte medlem och det ligger nog mycket i det. 

Bill Aucoin kan tveklöst räknas till samma talangfulla division som Peter Grant, Stikkan Andersson och Brian Epstein. De gjorde måhända inte världen bättre. Men bra mycket mer underhållande. 

(Classic Rock har en informativ artikel om Aucoin här.) 

Den eviga byråkratin…

Och så var det snart valrörelse igen. Politiker från alla håll dyker upp i buskarna, lovar runt och håller tunt.

Eller? Tvärtemot gängse uppfattning brukar faktiskt svenska politiker var ganska bra på att försöka infria sina löften till väljarkåren.

Dock kan man undra hur Alliansens utlovade bantning av den vildvuxna myndighetsfloran egentligen ska räknas. Särskilt Folkpartiet slog på trumman 2006 för att minska antalet myndigheter. Hur gick det?

Facit fick vi i våras. Siffrorna förefaller talande. De statliga myndigheterna har minskat från 468 till 390 stycken. Men i viss mån är det en synvilla. Statskontorets utredare Michael Borchers förklarade i SVT:s Rapport den 9/4:

”Det är inte minskad verksamhet eller ändrade åtaganden utan framför allt ändrade organisationer… det är inte så mycket som har lagts ned eller tagits bort.”

Den offentliga byråkratins imperium verkar synnerligen svår att rubba. Ronald Reagan hade nog ändå rätt när han luttrad konstaterade:

”A goverment bureau is the nearest thing to eternal life that we’ll ever see on this earth.”

Svenska Tennismagasinet uppmärksammar Karlskrona TK

Något av det bästa med Karlskrona är möjligheterna att spela tennis på KTK vid Rosenholm. I senaste numret av husorganet Svenska Tennismagasinet finns ett trevligt reportage om ett av mina käraste tillhåll i örlogsstaden.

Så här beskrivs KTK i artikeln: 

”En funktionell anläggning, där utebanorna dessutom ligger mycket vackert, hög klass på servicen runt omkring, stolt tradition, engagerade medarbetare och ett bra vaktmästeri. Det är Karlskrona Tennisklubb.” 

Jag kan bara livligt instämma. Det är verkligen en förnämlig klubb med betydande trivselfaktor. Som nyligen uppmärksammats på denna blogg, har KTK nu också fått tillstånd att anlägga två gräsbanor till kommande säsong. 

Välkommen hit och spela!

S kräver sanningskommisson om hemligt SD-avtal i Karlskrona

Ingicks ett hemligt samarbetsavtal mellan den borgerliga femklövern och SD i Karlskrona efter valet 2006 för att tvinga bort S från makten? Uppgifterna från den avhoppade FP-kanslisten Mikael Lejdeby är naturligtvis en politisk bomb (se här och här). 

Kommunalrådet Kent Lewén (FP) och miljö- och byggnadsnämndens ordförande Carl-Göran Svensson (M), vilka bägge pekats ut av Lejdeby, blånekar kategoriskt. Allt är bluff och lögn. Enligt Lewén skulle Lejdebys motiv röra sig om ren hämnd för att FP gav honom dåliga referenser efter anställningen. 

Men Mikael Lejdeby verkar inte vara den typen av människa. Tvärtom uppfattar jag honom som lågmäld, genuin och seriös. Och varför skulle han riskera hela sin heder genom att träda fram öppet i media med en komplett fabricerad historia? Jag tycker att Lewéns hämndförklaring låter ganska tunn. 

Oppositionsrådet Patrik Hansson (S) kräver nu att femklövern i Karlskrona lägger korten på bordet. Han vill ha en lokal ”sanningskommission” om det beryktade avtalet (se här och här). Självfallet kommer aldrig någon sådan kommission att tillsättas. Däremot är det utmärkt att S håller trycket uppe. Kanske spricker det då fram mer information framöver. 

Om inte annat måste det ju finnas åtskilliga borgerliga företrädare och sympatisörer i Karlskrona som vägrar acceptera blotta misstanken att deras partier spelar under täcket med främlingsfientligheten. Hoppas jag i alla fall! 

G – som i godnatt

Som jag har väntat… hmm. Demonregissören Staffan Hildebrand – Slussens svar på Fellini – gör äntligen en uppföljare på G från 1982Nya rullen ska heta Röda linjen

Inspelningsstart blir nästa sommar.

Fast det sa han förra sommaren också.

Och förra.

Och förra.

Frågan är om Magnus Uggla hinner bli pensionär innan han får reprisera sin höjdpunkt i karriären som sliskig discotekskung. För utan Uggla kan det väl inte bli nått, eller hur Staffan?

Klarsynte Saramago ur tiden

”…som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar.” 

Så löd motiveringen när Svenska Akademien tilldelade 1998 års Nobelpris i litteratur till José Saramago. Orden tycker jag fångar essensen i Saramagos författarskap ovanligt bra.

I fredags lade han dock ner pennan för gott, 87 år gammal. Eller snarare ung. Det fanns en anda av rebellisk friskhet och infernalisk spjuveraktighet hos denne Portugals vanvördige son som aldrig åldern rådde på. 

I dessa valtider rekommenderar jag gärna en av hans sista romaner, Klarsynen.

Vad händer om folket spontant tröttnar på den politiska klassens floskler och stillsamt röstar blankt i överväldigande skaror? Hur reagerar makten på en sådan förödande misstroendeförklaring? Det kan väl aldrig vara en genuin protest, måste det inte ligga en konspiration av lömska samhällsomstörtare bakom…? 

Läs, roas och skräms!  

Avslöjande: Hemligt samarbetsavtal mellan femklövern och SD i Karlskrona

Efter min krönika i Sydöstran den 16/6 om Blekingemoderaternas oförmåga att ta avstånd från SD, blev jag kontaktad av en avhoppad folkpartist som tidigare varit aktiv i Karlskrona. Han heter Mikael Lejdeby, bor numera i Stockholm och var villig att träda fram med hittills okända, sensationella uppgifter. 

Lejdebys information är synnerligen graverande inte bara för Moderaterna, utan också för det redan krisande Folkpartiet i Blekinge. Deras ordförande i Olofström, Erika Nagy, har efter sin samarbetsinvit till SD petats från både riksdags- och landstingslistor. 

Men två ledande folkpartister – Emanuel Norén och Kent Lewén – som agerat mot Nagy har själva varit införstådda med en hemlig SD-pakt i Karlskrona efter valet 2006, uppger Mikael Lejdeby. Om detta skriver jag i Sydöstran denna lördag. Uppföljning med intervjuer finns på nyhetsplats i tidningen. Min nya krönika kan även läsas här:

HYCKLERIET I FOLKPARTIET

FP i Olofström gjorde ett kanonval 2002. En framgång att glädjas över? Knappast för de som bekände sig till liberala värden som humanism, tolerans och mångfald.

Dåvarande gruppledaren i Olofström, Bo Edenborg, hade profilerat partiavdelningen som så starkt flykting- och invandrarkritiskt att SD:s Jimmie Åkesson spann av förtjusning. Han uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på FP.

År 2006 belönades Edenborg av Blekingedistriktet med en av FP:s finaste utmärkelser, Karl Staaff-plaketten. Idag har FP i Olofström en ordförande, Erika Nagy, som redovisat åsikter helt i linje med Edenborgs. Henne vill FP Blekinge sparka ut. Varför?

Edenborg undvek stigmat att omfamna SD. Nagy var inte lika smart.

Emanuel Norén, gruppledaren i Olofström, har skarpt kritiserat Nagy och framställt sig som garanten för liberala grundvärderingar. Men som vänsterpartisten Ted Bergdahl påpekat i Sydöstran den 24/5, ligger icke ringa mått av hyckleri i detta. Norén hade ju inga problem att spela rollen som Edenborgs villige vapendragare i valrörelsen 2002.  

Lika låg trovärdighet har FP:s gruppledare i Karlskrona, Kent Lewén, som beslutat att stryka Nagys namn från kommunens landstingslista. Enligt uppgift accepterade nämligen Lewén att det slöts en hemlig överenskommelse mellan femklövern och SD i Karlskrona 2006. Källan är Mikael Lejdeby, som arbetade på FP:s kansli i Karlskrona till december samma år.

Lewén berättade för honom att Carl Göran Svensson (M) förhandlade med Richard Jomshof dagen efter valet 2006. Avsikten var att tvinga S i opposition.  

SD skulle rösta med femklövern i viktiga frågor för att säkerställa majoritet. Vad SD fick i utbyte av kohandeln uppgav inte Lewén. Samtliga femklöverns gruppledare var införstådda med pakten. Även Norén, som är politisk sekreterare för FP i Karlskrona, blev informerad.  

Lewén betonade att detta var något alla måste hålla väldigt tyst om. Upplägget ska dock ha spruckit efter att Lejdeby kontaktat Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann under 2007 och bett honom ta itu med situationen. Själv blev Lejdeby så upprörd över hyckleriet att han lämnade FP.

Jag har talat ingående med Mikael Lejdeby. Han ger ett mycket trovärdigt intryck. Jag har också läst hans mail till Schlingmann. Uppgifterna är naturligtvis helt förödande för femklövern i Karlskrona. Och inte minst för FP i Blekinge. 

Kärnkraft, ja tack!

År 2010 ska kärnkraften vara avvecklad, påstods det länge efter den famösa folkomröstningen i mars 1980 (tre linjer fanns att rösta på – alla krävde avveckling!). Nu är det 2010.

Kärnkraften är inte skrotad. Tvärtom segrade förnuftet och rationaliteten. Efter gårdagens historiska omröstning i riksdagen läggs folkomröstningshärvan till handlingarna. Beslutet är visserligen omgärdat med en del märkliga förbehåll. Men det väsentliga är detta: kärnkraftens framtid är tryggad och det blir inte förbjudet att bygga nya reaktorer.

Det gjorde Alliansen bra! Och det är jag säker på att åtskilliga S-politiker instämmer i. Trots allt – det var ju Socialdemokraterna som drev fram och var politisk fadder för det svenska kärnkraftsprogrammet. 

I övrigt, betrakta denna tidlöst träffande kommentar till frågan som i decennier förlamade den energipolitiska debatten i Sverige: