The nobel art of tennis

 Jacqueline Osborn, Tennis Date.

Nybörjarens guide till tennisgalaxen.

Helena Anliot, stilstudie.

Moderaterna i fablernas värld

Få politiskt intresserade, bildade människor har väl undgått de nya Moderaternas försök att sminka upp de gamla Moderaternas mindre smickrande förflutna. Trots högerns väldokumenterade motstånd till demokratiseringen av Sverige, inklusive den kvinnliga rösträtten, och partiets avståndstagande från sanktioner mot rashatets Sydafrika, skriver man skamlöst i sitt nya idéprogram:

”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.”

Kritikerstormen från indignerade socialdemokrater och liberaler lät förstås inte vänta på sig. Men vad hade någon trott? Hur det annars så PR-skickliga Schlingmannfolket i kretsen kring Reinfeldt kunnat bjuda på ett sådant förnedrande självmål är faktiskt ganska häpnadsväckande. Det är ju nästan i Juholtklass.

Tja, vad ska man säga som inte redan sagts? Så jag nöjer mig med att tillägna Moderaterna följande bild:

Joyride med Roxette i Israel

Nyligen gav Roxette en konsert i Tel Aviv. Vilket onekligen var rätt i tiden. Ty med soldaten Gilad Shalits frisläppande, efter att sex år hållits fast i terrorislamisterna Hamas’ klor, kunde nog hela Israel sjunga med i låten Joyride.

Men i Sverige surade förstås de organiserade Palestinasupportrarna och krävde att Roxette skulle bojkotta den judiska staten, åter rutinmässigt demoniserad som en motsvarighet till apartheidepokens Sydafrika. Please! Lägg av.

Något institutionaliserat, ideologiskt grundat rasförtryck förekommer naturligtvis inte i Mellanösterns hittills enda och vitalaste demokrati. Israel har 5,9 miljoner judiska invånare. Och 1,6 miljoner arabiska. Bägge grupper åtnjuter fullständiga medborgerliga rättigheter, allmän rösträtt, representation i parlamentet, et cetera.

Att dra fram den falska apartheidparallellen är inte bara kränkande mot Israel. Utan framför allt ett hån mot de sydafrikaner som dagligen och under decennier plågades av verklighetens apartheid, ett av 1900-talets vidrigaste förtryckarsystem. Svenska Palestinavänner borde veta bättre än att trivialisera den svarta sydafrikanska befolkningsmajoritetens historiska lidanden på detta vis, allt i syfte att försöka vinna några billiga retoriska poäng i debatten.

Heder åt Per Gessle, Marie Fredriksson och deras medmusiker i Roxette som inte föll undan för oseriösa politiska hojtanden på hemmaplan. För övrigt är det kanske värt att påminna om vad de brittiska veteranhårdrockarna Deep Purple sa i våras, när bandet gjorde två spelningar i det heliga landet: Only whimps cancel concerts in Israel.

Shalom and rock on!

Uppdatering:
Läs gärna vad Richard Goldstone, tidigare domare i Sydafrikas högsta domstol, anser om anklagelserna mot Israel som en apartheidstat – länk här.

Lägg ner Karlshamn

Landstinget i Blekinge dras med stora ekonomiska underskott, en ökänt dysfunktionell ledningskultur och personal som mår illa. Rapporterna om det usla läget har blivit en demoraliserande utdragen följetong. Ibland undrar jag om inte det bästa vore statlig tvångsförvaltning för att reda ut härvan (vet inte om det är lagligt möjligt, men vad göra om inte länets politiker är vuxna sina uppdrag?).

Den styrande rödgöna majoriteten med Socialdemokraterna i spetsen tänker nu i alla fall höja skatten. Det motiveras bland annat med att skatten inte höjts på trettio år och att inkomstförstärkningar är nödvändiga i den finansiella ruin som landstinget förfallit till.

Okej. Men finns det samtidigt någon ordentlig analys gjord på vad som kunde sparas om Blekingesjukhusets enhet i Karlshamn lades ner? Två lasarett – varav det största ligger i Karlskrona – i pyttelän som Blekinge är orationellt, oförsvarligt kostnadsdrivande och på ren svenska: dumt.

Bakom skål och vägg tycker egentligen också många politiker detta (tro mig, jag har en gång jobbat som landstingspolitisk sekreterare i Blekinge). Men man vågar inte ta debatten. Få saker är ju så känsliga som att tala högt om nedläggning av sjukhus. Privat må det önskas att Karlshamns lasarett borde skyfflas bort i havet. Men utåt bedyras det ständigt att inga planer någonsin funnits på något liknande.

Som situationen utvecklats, borde det väl dock numera finnas ett tillräckligt starkt krismedvetande som gör det politiskt omöjliga möjligt. Förhandla fram en blocköverskridande överenskommelse och klipp till! Ibland är det inte fel att helt enkelt göra det som är rätt.

Try 69 – you like it! (15)

Men som kronan på verket. Bäst av allt. Den 2o januari 1969: Richard Nixon blir USA:s president! All in all, ett oemotståndligt år.

Try 69 – you like it! (14)

Och nu snackar vi den 15, 16 och 17 augusti 1969. Woodstock! Behöver man säga mer? Turn on, tune in and drop out, my friends.

Try 69 – you like it! (13)

På Dramaten i Stockholm håller Ingmar Bergman den 27 februari 1969 en öppen repetition av George Büchners pjäs Wozyzeck. Demonregissören får syn på DN:s teaterkritiker Bengt Jahnsson. Pang! ”Det kändes skönt att klippa till”, säger Bergman nöjt till Expressen dagen därpå. Jahnsson hade nämligen på ett ”infamt sätt förödmjukat och förolämpat vissa skådespelare”. Smockan kostar 5000 kronor i böter. Bergmans kommentar: ”Det var det väl värt!”

Try 69 – you like it! (12)

Den 23 oktober förkunnar Svenska Akademiens ständige sekreterare Karl Ragnar Gierow att 1969 års nobelpris i litteratur går till absurdisten Samuel Beckett. ”För en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning”, lyder motiveringen. Men tror Akademien att pristagaren ska resa till ett kylslaget Stockholm, får de vänta på Godot. Diktaren befinner sig i soliga Tunisien och låter istället en kompis hämta nobelmedaljen den 1o december.

Try 69 – you like it! (11)

Sensuellt värre, ja närmast porrigt tycker många, blir det när Jane Birkin och Serge Gainsbourg 1969 sjunger duett i Je t’aime… moi non plus. En del pryda radiostationer i Europa bannlyser låten, vilket inte hindrar den från att bli listetta i Norge. Ursprungligen skrev Gainsbourg denna skandalsuccé till sin dåvarande tjej Brigitte Bardot. Sen träffade han Birkin och versionen med Bardot släpptes inte förrän 1986.

Try 69 – you like it! (10)

Neil Armstrong tar ett litet steg och ett jättekliv för alla andra som är intresserade den 2o juli 1969. I början av decenniet lovade president Kennedy lättsinnigt att USA skulle skicka en gubbe till månen. Ingen hade en susning om hur det skulle gå till, eller om ens månytan gick att promenera på (kvicksand?). Men NASA tog itu med saken, uppfann massa teknik i rasande fart och åtta år senare var man där. En konspirationsteoretiker försökte nyligen få tvåan på månen, Buzz Aldrin, att erkänna att rymdresan var en bluff. Som bekant är det ingen bra idé att provocera folk med värmländskt blod i ådrorna. Aldrin svarade med en rak höger.