I september 1981 kom Robert Mugabe till Stockholm. Ett drygt år hade gått sedan Rhodesia befriats från Ian Smiths vita rasistregim och Mugabe blivit den nya staten Zimbabwes förste ledare, hyllad som en hjälte av Nelson Mandelas kaliber.
Han lunchade med prins Bertil, överlade med statsminister Thorbjörn Fälldin, träffade vännen Olof Palme och höll ett bejublat anförande på Handelshögskolan. Sedan flög han hem med ett guldkantat biståndsavtal i portföljen.
Nyligen fyllde Mugabe 80 år, han regerar ännu och lovade att fortsätta i minst fem år till. Glorian är sedan länge borta, men hans järngrepp om makten visar inga tecken på att mattas trots att avgrunden öppnat sig.
Förr var Zimbabwe Afrikas kornbod och dess ekonomi var bland kontinentens starkaste. Idag är inflationen över 600 procent, landets BNP har minskat med 40 procent sedan 1999, arbetslösheten är skyhög, miljoner människor hotas av svält och farsoten aids skördar 3,000 dödsoffer varje vecka.
Mugabe vägrar ta något ansvar för katastrofen, utan skyller fantasifullt allt elände på verket av en brittisk-amerikansk konspiration i syfte att återinföra det forna kolonialväldet.
Oppositionella inom partiet MDC (Rörelsen för demokratisk förändring) trakasseras och mördas rutinmässigt av Mugabes hejdukar. Ofta är förövarna vanliga ungdomar, som i tusental hjärntvättas i regimkontrollerade läger där de avtrubbade av alkohol och narkotika får lära sig att tortera och döda under fasansfulla former. Flickor våldtas exempelvis systematiskt som ett led i ”utbildningen”.
Mugabe har gjort sitt folk till gisslan i ett land behärskat av terror och skräck, men av detta blir mest notiser i tidningarna.
En gång fanns ett varmt engagemang i Sverige för frihetsrörelserna i södra Afrika. Demonstrationer mot apartheidtyrannierna i Rhodesia och Sydafrika kunde alltid räkna med prominenta deltagare och bred mediatäckning. Numera gapar torgen tomma.
Vita som plågar svarta är ett upprörande brott. Svarta som plågar svarta är en gäspning blott.
(Borås Tidning 2004-03-26)
Christian Dahlgrens Blogg 