Till bords på Långö

Med Frida och Lotta uppe hos pappa i hans våning på Arkitektgatan 8.

Här är det middagsbjudning på gång.

Fridas mamma Bodil, syrran och jag ska hugga in på ungsbakad lax.

Lotta, pappa och Fridas pappa Bengt.

Kvällens värd tar en rökpaus.

Syrran dukar fram smarriga ostar som hon nyligen handlat på plats i Normandie.

Lottas hund Charlie spanar in utsikten från våning 5.

Jordgubbstårta de luxe bakad av Lotta!

Axel von Fersen relaxar.

Härliga Långölivet.

Söndagstennis

Vad är en sommar utan tennis under bar himmel på Karlskrona TK? Vår kära tennisklubb fyller dessutom ett sekel jämt i år, vilket firas med en jubileumsbankett den 2 september. Save the date!

På gränsen

Vid vårt eget Checkpoint Charlie – lyktstolpen där Vattugatan blir Långövägen, gränsövergången mellan Långö och Lilla Pantarholmen (en gång känd som både Lilla Långö och Fotogenholmen).

Midnattsbadarna

Hur avrundar man lämpligast en sommarfest på Långö? Givetvis med ett uppfriskande dopp runt midnatt. Badargänget – med bland andra mig, Frida och syrran – är redo!

Fredagsmys

Till det fria folkstyrets försvar

Torgny Segerstedt (1876-1945), liberal publicist.

Partiväsendets avigsidor äro iögonfallande. Det småskurna, finurliga har stort utrymme. Små intressen, rädd undfallenhet för de minst omdömesgilla, fördomsfullhet, allt detta kan ibland göra sig brett inom parlamentarismen.

Ingen går villigare med på alla dessa anklagelsers riktighet än den, som trots allt är oryggligt förvissad om att demokratin och parlamentarismen beteckna den enda framkomliga vägen. Friheten kan obestridligen missbrukas och blir missbrukad.

Den innehåller emellertid just i sin egenskap av frihet botemedlen mot sin urartning. Den fria kritikrätten, offentligheten över vad som händer och sker och den rättskänsla som är tillfinnandes hos ett sunt folk, motverka förfallet. Man kan förtvivla om folkväldet endast om man förtvivlar om människorna själva.

– Torgny Segerstedt, ur Demokrati och diktatur (1933).

Hasslös frihetlige vänsteragitator

Monumentet på Hasslö över S-pionjären Fabian Månsson (1872-1938).

 Man har skällt mig för borgare – jag godtar denna titel, ty det är en hederstitel, om den förstås rätt… Jag vet ytterst lite om Marx, men det bekymrar mig inte, ty det intresserar mig långt mera om den svenska arbetaren har en gris att slakta och en ko att mjölka än allt vad Marx skrivit och gjort... Vi måste kämpa mot despotin i alla dess former. Icke minst mot den i våra egna led.

– Fabian Månsson, ur hans försvarstal på tredje vänsterkongressen 1919.