Det fanns ett Iron Maiden innan Bruce Dickinson och Number of the Beast. Ett ruffigare band som lirade heavy metal med punkkänsla. Sångaren hette Paul Di’Anno. Nu är han i Borås.
Idag på eftermiddagen signerar han plattor på Skivlagret i Knalleland. Ikväll gör han en spelning på Militärpalatset. Paul Di’Anno är numera en ärrad hårdrocksveteran, vars odödlighet vilar på medlemskapet i Iron Maiden åren 1978-81 och sin starka insats på bandets första skivor, Iron Maiden och Killers.
Åtskilliga fans, inkluderat mig själv, tycker att dessa två plattor är de bästa som Iron Maiden gjort.
– Tack! Det är lite underligt, men det är inte bara fansen som säger så. Jag hör samma sak från musikerkolleger i grupper som Metallica och Sepultura. Det känns väldigt bra, säger Paul Di’Anno och meddelar att hälften av låtarna på kvällens konsert kommer att bestå av hans gamla Maidenklassiker.
Vad tycker du om dessa låtar idag?
– Jag är sjukt trött på dem! (skratt). Men det är ju de låtarna som fansen vill höra. Okej, jag kan vara less på dem när jag snackar så här med dig. Men när jag väl är på scenen är det inga problem.
Några personliga favoriter ur din Maidenkatalog?
– Running Free, naturligtvis. Sanctuary, Remember Tomorrow… och även Phantom of the Opera.
Paul Di’Anno har visserligen passerat 50-årsstrecket, men har inga planer på att trappa ner. Tvärtom. Han berättar att han brukar göra 250-300 spelningar om året. Efter denna turnésvängen i Sverige väntar spelningar i Tyskland, Argentina, Australien och Japan.
– Jag är mest förvånad över att jag fortfarande kan arbeta så mycket. Det är väldigt kul och jag är bara glad över vara på scenen. Jag har 28-29 olika band i länder över hela världen som jag brukar jobba med. De kan redan alla mina låtar och är redo att köra. Just nu lirar jag med en grupp killar från Norge.
Paul Di’Anno ger intrycket av att vara en genuint lycklig man, fullt tillfreds med tillvaron. Han har precis skrivit fem färska låtar till en ny soloplatta, som han hoppas kunna släppa nästa år. Men handen på hjärtat, ångrar han inte avhoppet från Iron Maiden – det största hårdrockbandet genom tiderna? Paul Di’Anno garvar avvärjande.
– Nej, nej, nej! Det var bara skönt att lämna. Maiden hade börjat förändrats mot mer renodlad heavy metal. Punkinfluenserna som jag stod för var på väg bort. Då tröttnade jag väldigt fort, blev lat och gjorde ofta både bandet och fansen besvikna. Bruce Dickinson blev den perfekta sångaren för Maiden, han är idealisk.
Paul Di’Anno inskärper sedan:
– Att lämna Maiden betydde frihet för mig. Idag gör jag vad jag vill. Länge var det dock en kamp mot skivbolagen som bara ville att jag skulle göra Maidenliknande plattor. Men på den kommande skivan blir det rätt – hardcore med punkkänsla!
Inget ont blod mellan dig och Maiden idag?
– Nej. Även om vi inte sett varandra på länge nu, brukar jag regelbundet växla e-mail med Steve Harris och Rod Smallwood (basist respektive manager). När Maiden gjorde en konsert i Brasilien för ett tag sedan ville de att jag skulle komma upp och göra en låt, men jag var tyvärr i Europa då.
Jag har hört att du faktiskt flyttat till Brasilien…
– Visst, för 14 år sedan, haha! Jag har familjen där, min fru och två små döttrar. Men jag är ofta i England också.
Avslutningsvis, enligt ett ihärdigt rykte på nätet har du konverterat till islam???
– Det där är bullshit! Sanningen är att min pappa var muslim. Själv tror jag på ingenting. Min enda gud är West Ham United (skratt).
(Borås Tidning 2009-03-27)
Christian Dahlgrens Blogg 