Sven Davidson kan bli staty i Borås

Han var en av världens största tennisstjärnor på 50-talet. Och han kom från Borås. Nu föreslås att Sven Davidson hedras med en skulptur i sin hemstad. Kommunen är positiv till idén.

Initiativet kommer från Bengt Sjögren, som är hallchef på Borås tennis- och boulecenter vid Knalleland.

– Jag tycker att Sven Davidson har blivit legendarisk i sin egen tid. Han var mer än en stor idrottsman. Alla inom tennisen har förstått vilken stor kapacitet han var – både som tennisspelare och som människa, säger Bengt Sjögren.

Den nyligen avlidne Sven Davidson skrev in sig bland idrottshistoriens stora mästare när han 1957 spelade hem French Open i Paris. Därmed blev han den förste svensk som vunnit en Grand Slam-turnering i singel.

Ett mått på bedriftens betydelse är att Davidson förra året invaldes i The International Tennis Hall of Fame tillsammans med Pete Sampras.

Är Sven Davidson Borås störste son?

– Det har väl ansetts så. Vi har varit dåliga på att producera stora kändisar inom både kulturen och idrotten. Det är ingen annan som har stuckit ut riktigt ordentligt, menar Bengt Sjögren.

Han tycker att en skulptur vore ett lämpligt sätt att sprida legenden Davidson till eftervärlden, inte minst som en inspirationskälla för kommande generationer av unga tennisspelare i Borås.

Enligt Bengt Sjögren vore den bästa placeringen av konstverket utanför tennishallen bakom Borås Arena, där Sven Davidson började sin framgångsrika bana på 30- och 40-talen. Hans familj bodde också i en lägenhet där, eftersom pappan arbetade som vaktmästare i hallen.

Att hylla idrottsvärldens stora med offentliga konstverk är möjligen en kommande trend i Sverige. Nyligen utlyste Karlskoga en tävling, där hugade konstnärer uppmanades att skicka in förslag på en skulptur över kommunens stolthet Agneta Andersson, flerfaldig OS-medaljör i kanot. Tidigare har också Borås hedrat fotbollsspelaren Sven Jonasson med en staty.

Men en tävling i stil med Karlskogas tycker inte Bengt Sjögren är någon bra idé.

– Det är bättre att att kultursfären och idrottssfären i Borås samverkar för att ta fram en skulptur som både är konstnärligt högtstående och speglar Sven Davidsons personlighet. Vi vill hitta rätt nyckel för att få en riktig beredning inom kommunen i syfte att få konstverket till stånd. Och att det inte blir några motsättningar som skedde med Pinocchio.

Hur vill du själv att skulpturen ska se ut?

– Ingenting abstrakt eller bara ett huvud på en platta. Jag vill ha den i naturlig storlek i en av Sven Davidsons kraftfulla tennispositioner.

Det kan bli dyrt. Hur ska verket finansieras?

– Det finns säkert många tänkbara tennisintresserade donatorer. Men det blir naturligtvis en fråga som måste diskuteras vidare, säger Bengt Sjögren.

Personligen har Sjögren inget emot att Pinocchios skapare får uppdraget att göra Davidson-statyn.

– Eftersom Jim Dine är väldigt tennisintresserad får det gärna bli han (skratt). När Jim Dine ställde ut på Borås konstmuseum för några år sedan var han här i tennishallen och spelade nästan varje dag.

Från Borås stads sida ställer man sig positiv till initiativet att hedra Davidson med en skulptur.

– Spontant tycker jag att det låter jättespännande. Vi ska självklart framhålla våra kända personligheter, säger fritids- och turistchefen Hans Forsman.

Även kulturnämndens ordförande Bengt Wahlgren gillar tanken:

– Det är ingen dum idé. Det är en bra idé. Frågan är hur skulpturen ska utformas. Vi är inte så mycket för porträtt. Det här får vi diskutera vidare. Jag ska ta kontakt med Bengt Sjögren så får vi ta upp ärendet i konstutskottet till hösten.

Christian Dahlgren

100 år i cykelfabriken

När cykeln hade premiär i Sverige 1867 kostade det nya fordonet bokstavligt talat skjortan. Hugade spekulanter avkrävdes en omfattande kapitalinvestering. Ännu vid förra sekelskiftet var normalpriset för en cykel runt 250 kronor, vilket för en vanlig knegare motsvarade en halv årslön.

Men det där skulle snart bondsonen Birger Svensson i Varberg ändra på. 1908 startade han en egen verkstad för att montera ihop cyklar som kunde säljas till mera humana priser. Sitt företag kallade han Svenska Cykeldepoten. 1917 bytte rörelsen namn till Monark, som vid Birger Svenssons död 1944 hade blivit Sveriges ledande cykeltillverkare med 2000 anställda.

Från att främst vara ett nöje för överklassen hade cykeln nu fått en stabil position som ett folkligt bruksfordon.

Framgångssagan Monark fyller hundra år i år, vilket Varbergs länsmuseum uppmärksammar med en utställning som handfast visar företagets utveckling genom tiderna.

Här kan besökarna beskåda en av Monarks tidigaste produkter – den rejäla damcykeln av modell ”Krünens” – jämte massor av andra spännande ting. Som exempelvis ett vidunder till militärmotorcykel som tillverkades för armén under andra världskriget, samt ett läckert gäng skotrar och mopeder.

Monark-koncernen har nämligen inte enbart producerat trampcyklar under årens lopp, utan även andra typer av fortskaffningsmedel. Bland annat båtar (!).

– Det vi visar här är bara ett axplock. Men det vi saknar i samlingarna är Limex-skidorna från 60-talet. De var gjorda av trä och många har därför blivit uppeldade. Är det någon som råkar ha Limex-skidor hemma så tag kontakt med oss direkt, säger länsmuseets Åsa Axberg.

I en monter kan man även studera modeller av trafikmärken och annat pedagogiskt material från 50-talet. Även detta är framtaget av Monark.

– Efter andra världskriget började det rulla massa bilar på vägarna och det talades om att förbjuda barncyklar eftersom dödligheten var så hög. Då sponsrade Monark en riksomfattande trafikskola där man byggde upp små gator som barnen fick cykla på i utbildningssyfte. En halv miljon barn beräknas ha gått i den trafikskolan, berättar Åsa Axberg.

Den som vill fördjupa sig ännu mer i cykelhistorien erbjuds boken Alla dessa monarkare, som speglar Monark från fabriksarbetarnas horisont.

– Vad vi ville göra var inte att skriva en bok som skildrar företagsledningens förträfflighet. Utan som istället tar fasta på människorna på golvet, säger författaren Gunnar Carlsson.

Han och medskribenten Gunder Karlsson har talat med närmare 200 arbetare som varit verksamma på den gamla cykelfabriken. Boken innehåller även mycket unik bildmaterial.

– Det många roliga berättelser i boken och även levnadsöden som är tämligen tragiska, säger Gunnar Carlsson.

Monark förlorade sin marknadsledande ställning när den utländska konkurrensen hårdnade på 70- och 80-talen. Företaget genomgick rader av rekonstruktioner innan Monark 1995 blev ett varumärke i gruppen Cycleurope.

Men huvudkontoret finns ännu kvar i Varberg, liksom fabriken som tillverkar över 100 000 cyklar om året.

– Det är imponerande med ett företag som fortfarande finns kvar efter hundra år. Jag tror att utställningen kan locka alla från dem som är lite intresserade till dem som är djupt nördiga, säger Åsa Axberg.

(Borås Tidning 2008-06-17)