Helgvandring i höstskogarna kring Bastasjö i Karlskrona och jag säger som den franske favoritförfattaren Patrick Modiano: ”För mig har aldrig hösten varit någon dyster årstid. De vissna löven och de allt kortare dagarna har aldrig fått mig att känna att någonting tar slut utan snarare att gripas av förväntningar inför framtiden. Det finns något elektriskt i luften… Jag känner mig inte deppig vid den tiden. Jag har heller inte känslan av tidens flykt. Jag känner att allt är möjligt. Året börjar i oktober.”
Nils Dardel, Författarinnan Ulla Bjerne omgiven av blomster på terass med svenska flaggan i bakgrunden, 1914.
Den svenska målarkonstens David Bowie, en penselns Oscar Wilde, vår främste inhemske dandy på parnassen. ”Han seglar fram som en tjugotalets extravagante Odysseus på ett hav av champagne”, skulle Lars Forssell senare något syrligt beteckna den rollgestalt vilken Nils Dardel så legendariskt kommit att personifiera.
Men det var inte bara champagne. Bakom den eleganta masken fanns den envist strävande konstnären som suveränt sökte sin egen banbrytande väg. ”Jag kan och ska bli en stor målare, en vacker människa vars blick är ren”, skrev den 26-årige Dardel 1914.
Nils Dardel (1888-1943).
Det var också då han mötte Ulla Bjerne, den första kvinna han passionerat förälskade sig i. Det skedde i den lilla medeltida orten Senlis, norr om Paris, där Dardel slagit sig ner för att kunna fokusera på sitt måleri bortom glammet i den franska huvudstadens utlevande konstnärskretsar. Dagens Nyheters Pariskorrespondent Gustaf Hellström gjorde Dardel sällskap och så dök den sprallige författaraspiranten Ulla Bjerne upp.
Dardel rapporterade i ett brev: ”Jag är ute på landet och har idag börjat måla. Hellström är här och så en liten flicka från Norrland som är som en grabb och spottar och dricker absinth utan socker och vatten, som går klädd i karlhatt och käpp och har lärt Hellström svära. Hon skriver noveller och berättar mycket roliga historier, så att vi ligger dubbla av skratt”.
Hellström kunde förstås inte heller motstå Bjerne. Kärlekshistorien artade sig till ett tämligen eldfängt triangeldrama. Men vilken sprudlande friskhet i Dardels underbara porträtt av denna norrländskagarçonne!
För den som vill bekanta sig mer med Nils Dardel och hans tid är Ingemar Lindahls Visit hos excentrisk herre (1980) ett gott val.
Koloristen Yngve Bäck (1904-1990) var 1956 med och grundade den finländska konstnärsgruppen Prisma, som ville bryta med det inhemskt rådande traditionstunga nationella stilidealet och strävade efter ett modernt, ljust och internationellt präglat måleri. I gruppens manifest skrev Bäck mycket sympatiskt:
Egentligen har vi ingen gemensam programförklaring. Vi motsätter oss mystiskt, av känslorna styrt tänkande, och förespråkar en klarhet som grundar sig på eftertanke. Vi vill inte kämpa mot någonting, utan enbart fästa uppmärksamhet på vårt synsätt.
Prisma var verksam till 1963. Övriga medlemmar bestod av Sam Vanni, Torger Encknell, Gösta Diehl, Regnar Ekelund, Unto Pusa och Sigrid Schauman.
Sir, this is a unique dog. He does not live by tooth or fang. He respects the right of cats to be cats although he doesn’t admire them. He turns his steps rather than disturb an earnest caterpillar. His greatest fear is that someone will point out a rabbit and suggest that he chase it. This is a dog of peace and tranquility.
– John Steinbeck, Travels with Charley: In Search of America, 1962.
Jag har börjat prenumerera på utgivningen från Alastor Press, ett litet förlag som ”sedan starten 2001 strävat efter att tillgodose spleenansatta sinnens och sensitiva själars behov av estetisk finkalibrering” (det låter väl nått, eller hur!).
I den tidigare utgivningen märks bland annat en oumbärlig svensk utgåva av J-K. Huysmans Mot strömmen från 1884, den dekadenta litteraturens urkund som inspirerade Oscar Wilde till klassikern Dorian Greys porträtt (1891).
Förlagets senaste utgivna verk har nu nått mig med posten till Långö. Det är den engelske författaren Richard Le Galliennes kortroman The Worshipper of the Image (1900), som i sin stilsäkra svenska språkdräkt av översättaren Hillevi Norburg fått titeln Silencieux eller Avbildens tillbedjare.
Richard Le Gallienne (1866–1947).
Den skräckromantiskt sagoaktiga handlingen kretsar kring den unge poeten Anthonys gränslösa förälskelse i en okänd kvinnans dödsmask. Den bär slående likheter med hans egen hustrus vackra ansiktsdrag, men blir för honom snart än mer och ödesdigert förtrollande i skönhet.
Masken, som ges namnet Silencieux, blir Anthonys musa – en grymt krävande sådan. Han förlorar fotfästet i verkligheten och offrar allt för maskens gunst. En mörk, stämningsmättad sekelskiftesmoralitet om konstens pris. Passar fint att avnjutas i höstrusket, gärna med ett glas av den gröna fen absint på tidstypiskt vis.
Bland annat kan vi bjuda på intervjuer med högintressanta profiler som Svenskt Näringslivs regionchef Johan Dalén, Karlskronas näringslivschef Mats Barvesten, Karlshamns hamns nya VD Caroline Säfström och Arri Kallonen, flygstationschef på Ronneby Airport.
Allt detta och mycket mer finns fritt att läsa här.
Christian Dahlgrens Blogg 