Kategoriarkiv: Kultur

Vad skulle Tage sagt?

Skrivit i Corren 18/12:

Varje år den 24 december sedan 1975 har filmen Karl-Bertil Jonssons julafton, ljuvligt tecknad av Per Åhlin, sänts på SVT. Tage Danielssons sedelärande saga om den 14-årige Karl-Bertil som Robin Hood i tomtekläder är en folkkär moralitet som också blivit teaterpjäs (en uppsättning av Henrik Dorsin spelas nu på Scala i Stockholm).

Tage Danielsson var själv vänsterhumanist, men hans historia är i grunden en tradering på det traditionellt borgerligt kristna barmhärtighetsbudskapet. Vi som är hyggligt bättre bemedlade har en skyldighet att visa omsorg om våra mindre lyckligt lottade medmänniskor.

Den tanken blir särskilt brännande i juletidens glittrande överflöd, på något sätt bör vi dela med oss från våra dignande bord till samhällets olycksbarn. Det är vad Tage Danielsson vill påminna oss om, oavsett vad man må tycka om Karl-Bertils radikala Robin Hood-metod att idka välgörenhet.

Generationer har sett Karl-Bertil Jonssons julafton, ursprungligen en novell som Linköpings store son skrev för boken Sagor för barn över 18 år (1964), och berättelsen har snarare blivit än mer aktuell med tiden. Då var fattigdomen inte lika synlig som idag när vi stöter på luggslitna tiggande EU-migranter i gatuhörnen.

Deras tillvaro är inte värdig, tiggeri är ingen hållbar väg till försörjning, men de finns likafullt här och ger oss dåligt samvete. Eller skapar sådan irritation i en utpräglat burgen kommun som skånska Vellinge, att lokalpolitikerna där nu fått Högsta förvaltningsdomstolen på sin sida för att med stöd i ordningslagen förbjuda tiggeri vid avgränsade platser.

Därmed etableras en praxis som andra kommuner kan följa efter. Beskedet har exempelvis välkomnats i min egen halländska uppväxtkommun Kungsbacka, symptomatiskt nog också en av landets rikaste och allt detta i samma veva som julfirandet står för dörren! Tajmingen är milt uttryckt osmaklig.

Jag undrar verkligen vad Tage Danielsson skulle sagt.

Visst, tiggeri är inte vackert och det förekommer kriminella nätverk som cyniskt exploaterar dessa utsatta människor. Men då ska de brottsliga människohandlarna sättas dit.  Att förbjuda bort tiggarna bara för att vi inte längre orkar se dem är knappast en direkt kristlig lösning.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Kultur

Lucia i skottgluggen

Skrivit i Corren 27/11:

”I natten darra / de kalla väder. / Steg hör jag knarra / på vindens bräder: / i hvita kläder / stod herrgårdsflickan, / med vaxljuskrona kring håret fäst, / nyss vid mitt läger och räckte brickan / lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst. / Nu upp till gamman / i mörka tider! / Med tjärvedsflamman / Lucia skrider / i däld och lider”.

Så skaldade Erik Axel Karlfeldt, som få idag kanske läser i stugorna. Men när det begav sig var han så uppburen att Svenska Akademien förärade honom Nobelpriset i litteratur 1931 – postumt till och med!

Karlfeldts sedermera tonsatta dikt Lucia ovan är från 1898 och skildrar en luciamorgon på en svensk herrgård (om ni undrar över de ålderdomliga orden så betyder ”däld” en liten dal, ”lider” är ett uthus där man förvarar redskap).

Herrgårdsmiljön är inget slumpartat val av Karlfeldt. Runt förra sekelskiftet var luciafirandet i Sverige ännu främst en exklusivare angelägenhet för de övre samhällsklasserna. Gamman vid tjärvedsflamman för torpare, småbönder och arbetare? Glöm det.

Först framåt slutet av 1920-talet började traditionen demokratiseras och blev en allmänt omhuldad ljushögtid i folkhemmet. Frid och fröjd? Inte riktigt längre.

Förskolan Kärrbacken i Motala har denna sena novemberhöst nått närmast herostratisk ryktbarhet i riket genom att ställa in luciafirandet. Den ansvarige förskolechefen motiverar beslutet med ett slags omvänt demokratiargument, typiskt för vår ängsligare epok.

Risken finns att alla vårdnadshavare inte har råd att skaffa erforderliga dräkter till sina små i luciatåget. Skolan får inte exkludera, kränka och diskriminera någon. En del känsligare barn kan även bli oroliga vid större gruppsammankomster. Sedan måste man ju också tänka på det obligatoriska genusperspektivet.

Omsorgen om det uppväxande unga släktet i den bredare massan kräver således att de besparas sång och festligheter vid Lucia. Det är ju en intressant signal från Kärrbackens förskola, som ironiskt nog minner om hur det brukade vara för invånarmajoriteten i det forna bondesamhällets Sverige.

Där fanns definitivt ingen fara att vanliga ungar skulle traumatiseras av att uppleva flickor med vita kläder och ljus i håret. På sätt och vis värnar alltså Kärrbackens förskola en gammal tradition i det avseendet.

Såväl berörda som icke berörda föräldrar har förstås flugit i taket, det stormar av raseri på sociala medier och i tidningarna är det svarta rubriker. Det är också ett intressant fenomen som tycks upprepas varje år numera när Lucia är på tapeten.

Ständigt är det någon skola, någonstans i landet, som väcker skummande nationell vrede genom att oförlåtligt förgripa sig på högtidens former – som högröstade målsmän och larmande debattörer ser det i alla fall. Om det i första hand är å skolbarnens vägnar eller sina egna är dock mer oklart.

Möjligen hade 1800-talets torpare ändå rätt. Enligt folktron var nämligen troll bokstavligen i rörelse under Lucia och mycket kunde gå på tok. Bäst var därför bara hålla sig stilla och ta det lugnt.

Lämna en kommentar

Under Östergötland, Kultur

Kontemplation

Jag slår ner mitt tält vid älven, låter allting flyta förbi.
Tänder en eld mot kylan. Läser poesi, lyssnar på Charlie Parker.
Det är aldrig för sent att bli en dharmaluffare i livet.

Lämna en kommentar

Under Kultur

Deklaration

Ideologier och religioner tror jag inte på.
Jag vill vara den nakna tillvarons komplikationer trogen.

Lämna en kommentar

Under Kultur

Det demoniserade Israel

Skrivit i Corren 21/11:

I våras vann den israeliska artisten Netta Barzilai Eurovision Song Contest i Lissabon. Vilket betydde att Israel står värd för nästa års upplaga av evenemanget, som kommer att äga rum i Tel Aviv.

Redan dagen efter Netta Barzilais seger började dock ropen om bojkott skalla bland aktivister runt om i Europa. I den pågående kampanjen samlas även prominenta namn från kulturvärlden, som regissören Ken Loach och musikerna Brian Eno och Roger Waters.

Pink Floyd-legendaren Waters har länge haft ett ont öga till den judiska staten (hans konsertrekvisita inkluderar ibland uppblåsbara grisar med Davidsstjärnan påmålade) och är en profilerad anhängare av den palestinska BDS-rörelsen. Den startades 2005 med målet att bilda opinion för en global politisk, ekonomisk och kulturell isolering av Israel som vore detta land en apartheidbrottsling.

BDS-rörelsens ständiga demoniserande jämförelser med det forna vita rasiststyrets Sydafrika har också slagit an. Efter påtryckningar ställde exempelvis Lana del Rey nyligen in sitt uppträdande på en israelisk musikfestival. Snart sagt varje artist av format som vill gästa Israel måste numera räkna med att hamna i blåsväder.

När Bon Jovi gjorde en spelning i Tel Aviv häromåret anklagades de amerikanska hårdrockarna för att vara näst intill kriminella av Roger Waters och så har det hållit på. Nog finns skäl att rikta skarp kritik mot Benjamin Netanyahus hårdföra nationalistregering, den fördärvliga bosättningspolitiken på Västbanken och annat.

Fullt legitimt är även att mana till solidaritet med det palestinska folket, som är dubbelt utsatt – dels genom konflikten med Israel, dels genom att tyranniseras av sina egna korrupta och vanstyrande ledare.

Men att påstå att ett institutionaliserat apartheidsystem råder i Israel – Mellanösterns enda demokrati – är en falsk och illvillig parallell till en av 1900-talets mest avskydda förtryckarregimer.

Bojkottkampanjen är varken konstruktiv eller seriös. Tvärtom ger den obehagliga associationer till arabdiktaturernas försök att krossa Israel efter bildandet 1948. När araberna inte kunde utplåna landet med vapenmakt inleddes en långvarig bojkott med samma syfte: att driva ut judarna i havet och radera Israel från kartan.

BDS-rörelsens agenda är i grunden heller inte mycket annorlunda, den är antisionistisk, syftande till att delegitimera den judiska staten i omvärldens ögon. Trist att en ikonisk musikhjälte som Roger Waters gjort sig till ett sådant sällskaps nyttiga PR-idiot.

Lämna en kommentar

Under Israel, Kultur, Musik

Filosofera mera!

Filosofins själ lugnar lidelsernas stormar, låter sig vägledas av det resonerande förnuftet och vistas ständigt i det, den betraktar det sanna, det gudomliga och det som aldrig är föremål för blotta åsikter och den livnär sig av det; den anser att den måste leva på det sättet så länge den lever och att den efter döden måste komma till det som är besläktat och likt och därmed kommer att lösgöras från de mänskliga olyckorna.

– Sokrates, i Platons dialog Faidon.

Lämna en kommentar

Under Citat, Filosofi, Kultur

Skeptikerna som mänsklighetens välgörare

Vad är Syndafallet annat än jakten på en sanning och övertygelsen att ha funnit den, lidelsen för en dogm, att man inrättar sig i en dogm? Så uppstår fanatismen – det kardinalfel som ger människan böjelsen för dådkraft, profetior, terror – en lyrisk spetälska genom vilken den smittar andarna, underkuvar dem, krossar dem eller hänrycker dem…

Ingen undslipper detta förutom skeptikerna (eller dagdrivarna och estetikerna), därför att de inte föreskriver något, därför att de – mänsklighetens verkliga välgörare  – förstör fanatikernas förutfattade meningar och analyserar deras feberfantasier.

– Emil Cioran, Sammanfattning av sönderfallet, 1949.

Lämna en kommentar

Under Citat, Filosofi, Kultur