Långö som det var då (125)

Herre med fyra stiliga gossar i bräcklig farkost vid vår svunna originalbro. I blickfånget till vänster känner vi igen barnrikehuset ”Ladan” med adress Brogatan 1. Kan det vara tidigt 1920-tal?

Från samma tidsperiod ser vi här en vy över Mimerslunden med Skolgatan i förgrunden. Villan längst till höger i bild (adress Skolgatan 20) byggdes 1915.

Vårt kära Långö sett från Högaholm under det glada 1920-talet.

Långö som det var då (124)

Bostadshuset på Muraragatan 5 när det begav sig. Byggnaden uppfördes 1923.

Samma hus som det ser ut idag.

Långö som det var då (123)

Var hittar vi denna byggnad? Jo, den tillhör Långö Marina och ligger nere vid Krutholmskajen när det fortfarande är 1970-tal.

Ett glatt julkort från Långö Marina, som startades i mars 1967 av Rolf Prising (det är han som sitter i aktern) och Lennart Setterbring (i fören). Tidigare hade Lindströms båtbyggeri huserat här. Numera är området helt ombyggt.

”Den här typen av bensinstation är vi ganska ensamma om i Sverige”, sa Rolf Prisning till BLT när Långö Marina öppnade sin flytande BP-mack för båtar i juli 1967.

Långös försvunna gata mot en comeback?

Upptäckte idag att planket tagits bort vid trädgårdstomten som delvis ligger på den mark som förr var Brogatan, sedan 1962 utmönstrad från Långös gatunät. Banar möjligen denna öppning vägen mot en återtrafikering?

Långö som det var då (122)

Året är 1939. Vi står på Borgmästarekajen, blickar mot Pantarholmen och till vänster skymtar vi Långö och den första broförbindelsen, byggd i trä 1905. Trots att den bara var menad som ett provisorium blev den kvar ända till 1940.

Långö som det var då (121)

Vykort som stolt visar upp de då under 1953-54 nybyggda höghusen på Arkitektgatan. Men något höghus syns ännu inte till höger på den blivande Byggmästaregatan (där fastigheterna stod klara först 1956).

Detta fotografi bör ha tagits ungefär i samma veva som vykortet ovan. Inga höghus reser sig ännu på Byggmästaregatan, men byggaktiviteter är igång. Barnen står utför den nya affärsbyggnaden (adress Byggmästaregatan 1) och i butiken bakom dem säljs det fisk, frukt och grönsaker.

Men här står höghusbebyggelsen på Byggmästaregatan äntligen klar. Det är sent 50- eller tidigt 60-tal. Under markisen i bottenplanet på Byggmästaregatan 4C har KBS (Kristianstad Blekinge Slakteriförening) en charkuteributik.

Kära gamla Långöbron

Som alltid en skön känsla att närma sig hemmaön.

Monarken som sprack på fettisdagen

Kungligt god! Dagens semla som inmundigas på Långö kommer från Nellys café på Pantarholmen, erkänd som en av Karlskronas bästa semmelmakare.

Fettisdagen är här och som traditionen bjuder ska detta givetvis firas med att äta semla. Till skillnad från kung Adolf Fredrik – landets mest ryktbare överkonsument av semlor vid sidan av privatdetektiven Ture Sventon – nöjer jag mig med att begränsa intaget till bara en (okej då, kanske två!).

Adolf Fredrik hade inga sådana hämningar, enligt snacket. På fettisdagen 1771 ska han vid middagen på kungliga slottet i Stockholm frossat på fjorton – 14! – semlor (eller hetvägg som det gärna hette förr). I Anders Fryxells klassiska verk Berättelser ur svenska historien, band 43, skildras priset som majestätet strax därpå betalade:

”Klockan half 9 på qvällen fick han vid spelbordet ett häftigt anfall af slag och gick genast in i drottningens närbelägna kabinett. Det är, sade han, blott ett anfall af min vanliga kolik och går öfver, om jag blott klämmer magen mot något hårdt, hvarpå han tryckte den mot ett bord, och tog in några droppar, som drottningen framräckte. Men i detsamma blef han blodröd i ansigtet, lutade hufvudet mot väggen, kramade Fersens hand och dog, allt detta inom tio till tolf minuter, och innan läkare hann tillstädeskomma.”

Adolf Fredrik, 1710-1771.

En dryg månad efteråt skrev den unge Johan Gabriel Oxenstierna, greve och poet som senare skulle ta plats i Svenska Akademien, följande spefulla rader i sin dagbok om kungens öde:

”Hans Maj:ts dödsfall har skett genom indigestion af hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, Caviar, böckling och Champagnevin. Det är ej att omkomma på det mäst lysande sätt, utan att dö en Probstdöd. Här efter bör fettisdagen anses som en dies prohibitus och hetvägg drifvas i landsflykt ur Sverge, sedan den begådt ett kungamord. Gud bevars skulle hvars fettisdag vålla en ny kröning och hetväggen årliga spräcka våra Monarker!”.

Orden kom att forma eftervärldens bild av Adolf Fredriks bortgång och ge den ett tragikomiskt intryck. Oxenstierna var dock inget ögonvittne. Han befann sig inte ens inom rikets gränser, utan i Wien, när kungen gick hädan. Uppgifterna om Adolf Fredrik sista måltid är i själva verket synnerligen osäkra.

Johan Gabriel Oxenstierna, 1750-1818.

Vi vet egentligen inte vad, eller hur mycket, som konsumerades under den ödesdigra kvällens kungliga taffel. Att monarken skulle spräckts av 14 hetväggar är hur som helst blott en gammal skröna.

Den 60-årige Adolf Fredrik led sedan tidigare av vissa hälsoproblem och dödsorsaken var sannolikt en prosaisk stroke. Att slaganfallet inträffade som konsekvens av fettisdagens middagsätande är vidare högst diskutabelt.

Men antag att vi ändå bortser från den moderna källkritikens envisa förmåga att spräcka många goda berättelser ur den svenska historien, och antag att vi sätter tilltro till den fatalt överdådiga meny som Oxenstierna räknar upp i dagboken.

Varför skulle det just vara hetväggen som tvingade kungen att ta ner skylten? Påståendet att Adolf Fredrik åt ihjäl sig på semlor har ofrånkomligen skänkt honom ett löjets skimmer. Emellertid skulle man lika gärna kunna hävda det var kaviaren och champagnen som fick kungen att kasta in handduken. Då hade nog Adolf Fredrik framstått mycket coolare, ungefär som en 1700-talets Gatsbyfigur istället för en missbrukarsläkting till Ture Sventon.

Ture Sventon, svårartat beroende av ”temlor” året om.

Musik för coola softardagar

Efter islossning kommer högvatten