3,4 procent duger inte

Någon dag efter att finansminister Pär Nuder förra veckan promenerat till riksdagen med sin gardinjobbsbudget i ett USB-minne kring halsen, kontrade de fyra borgerliga partiledarna med ett gemensamt skatteutspel.

Som vanligt när parlamentarikerna vill göra sig hörda i offentligheten trumpetades budskapet ut på den politiska elitens annonstavla DN Debatt.

Fredrik Reinfeldt & Co förklarade sig där överens om att sänka skatten med 45 miljarder kronor i syfte att stimulera svenska folket att jobba mer. Reformen är speciellt riktad mot låg- och medelinkomsttagare, och skall för säkerhets skull genomföras i två steg (först 37 miljarder, sedan resterande 8 under kommande mandatperiod).

Inte mycket att tuta i hornet för, anser dock Svenskt näringslivs chefsekonom Stefan Fölster. Han påpekar att till och med Gerhard Schröders blygsamma reformprogram i Tyskland inneburit större skattesänkningar än vad den svenska oppositionen mäktar med att föreslå.

Som Fölster syrligt konstaterar: Det är ju rimligt att en borgerlig allians är mer ambitiös än en socialdemokratisk regering när det gäller skatter (SvD 25/9).

Med Reinfeldt som statsminister får förvisso den enskilde behålla något fler slantar i portmonän. Men skillnaden mellan hans och Göran Perssons fögderi blir knappast himmelsskriande. I år plockar politikerna av svenska medborgare och företag totalt 1 326 miljarder kronor i skatt.

I relation till den summan motsvarar Alliansens utlovade sänkning 3,4 procent. Något systemskifte är det således svårt att tala om.

Sverige har den högsta skattenivån bland samtliga OECD-länder: 50,8 procent av BNP (att jämföra med exempelvis Frankrikes 44,2 eller Storbritanniens 35,3 eller USA:s 25,4). Hur länge kan vi leva med den bördan, innan det allt tuffare globala konkurrenstrycket tvingar fram lättnader?

Särskilt aktuell är utmaningen från den platta skatterevolutionen i Östeuropa, vilken håller på att pressa fram en välbehövlig justering av spelreglerna över hela vår kontinent.

Diskussionen har bland annat varit mycket livlig i vårt södra grannland, sedan CDU:s tilltänkte finansminister Paul Kirchhof under den gångna valrörelsen förespråkat platt skatt som medicin åt den krassliga tyska ekonomin.

Men i Sverige låtsas politikerna fortfarande envist som det regnar. Endast några borgerliga ledarsidor och en handfull frifräsande debattörer har hittills uppmärksammat den platta skattens fördelar.

Systemet är lika enkelt som elegant: en proportionell skattesats, säg 25 procent, över hela fältet. Det blir väsentligt lönsammare att jobba, starta och driva företag, anställa, investera, spara och studera. Glöm invecklad lagstiftning, trakasserande skattebyråkrater och snedvridande marginaleffekter.

Deklarationen kan i princip skickas in på baksidan av ett vykort.

Utrymmet för fusk minskar drastiskt. Mattan skulle dras undan för den snabbt växande svarta arbetsmarknaden, som enligt ekobrottsmyndigheten idag beräknas kosta den svenska staten 56 miljarder kronor årligen i förlorade skatteintäkter.

Men främst är detta en fråga om frihet och oberoende. Istället för att utelämnas till den godtyckligt växlande välviljan hos de offentliga transfereringssystemens makthavare, ger låga och rättvisa skatter människor ökad makt att själva bestämma över sin ekonomi och sina levnadsvillkor.

Det är trist att borgerligheten – inklusive moderaterna – tycks sakna både övertygelse och självförtroende när det gäller att bilda opinion för ett verkligt alternativ till den malätna socialdemokratiska högskattemodellen. Därmed förspills även chansen att skapa en bredare förståelse för vad den internationella ekonomiska omvandlingsprocessen betyder.

Ty förr eller senare måste Sverige anpassa sig till de realiteter som gäller i omvärlden. Skall vi motvilligt och under ständiga reträtter drivas in i framtiden med blicken fastnitad i backspegeln?

Eller i positiv anda bejaka den marknadsliberala utvecklingens möjligheter för ekonomisk tillväxt och individuell frigörelse?

Det är vad Alliansens budskap på DN Debatt borde handla om.

(Borås Tidning 2005-09-28)