Le livre de ma mer

Denis Frémont, 2019.

Förnuftets sömn föder monster

Francisco José de Goya, 1799.

Långö som det var då (100)

Sorgebud i SSD den 17 mars 1941.

Vår gamle borgmästare J A Henricsson gick ur tiden söndagen den 16 mars 1941, mitt under brinnande andravärldskrig. Sydöstran publicerade nyheten dagen därpå, i en nekrolog signerad tidningens dåvarande redaktör och ansvarige utgivare Algot Törnkvist. Hela texten lyder som följer:

J. A. Henricsson död.

En av den svenska arbetarrörelsens pionjärer, f redaktören J. A. HENRICSSON avled på söndagen i den höga åldern av 82 år.

Henricsson blev en av de sista av nittiotalets förgrundsfigurer inom den svenska arbetarrörelsen, som lämnade oss. Han kom till Blekinge 1906 direkt från de norrländska striderna om arbetarnas organisationsfrihet med sågverksägare och baggbölare.

I den kampen skaffade han sig i slutet av nittiotalet en tidning, som han kallade Nya Samhället där kampen kunde föras och föras med framgång samtidigt som de kämpande arbetarna däri kunde hämta tröst och uppmuntran.

Där blev Henricssons namn en fana i arbetarnas kamp för frihet och en större bit bröd och det behövdes däruppe efter de misslyckade striderna under det bortdragande århundradets sista år en seghet sådan som den H. besatt för att ånyo kunna samla det som skingrades och ingjuta nytt mod i hopplösa sinnen. Det nya århundradets första år gav redan skördar, som varslade om återvändande tro på det godas seger.

När Henricsson år 1906 på högsommaren kom till oss här nere i Blekinge var han sålunda ingen okänd man, tvärtom. Norrlandsstriderna och dess främsta namn på arbetarsidan hade sedan länge iakttagits även här. Blekingarna hade för övrigt redan då själva i ett tioårigt och mera organisationsarbete fått veta vad det ville säga att resa krav för rätt åt arbetarna.

Till och med flertusenmannastrider hade blekingarna fått utkämpa inom den då dominerande stenindustrin. Henricsson kom sålunda från ett oroligt område till ett annat. Han kom med erfarenhetens auktoritet i sin ränsel. Hans arbetsfält här blev lika hårdarbetat, som det någonsin varit däruppe i mellersta Norrland.

Redaktörskapet för Blekinge Folkblad blev ingen sinekur. Dagarna blevo både hårda och slitsamma och ofta gällde det kampen för livet. Sannolikt saknade Henricsson då och då sitt Sundsvall, varmed kontakten under de gångna 30 år aldrig bröta. Men Henricsson lät sig aldrig böjas varken av den inre eller den yttre kampen.

Han förblev den sege, den trofaste och uthållige barden i leken om de arbetande klassernas öd och han fick leva tillräckligt länge för att se att de idéer vars utbredning han varit med om att påbörja dock så småningom vunnit majoritetens i det svenska samhället bevågenhet. Däråt gladde han sig såsom framgick av hans förbindelse med medmänniskorna.

Det är inte många veckor sedan denna tidning hade en artikel av märket ”J.A. H-n”, den gamle huvudredaktören. Grundtonen i hans väsen blev oförstört genom ett helt livs nötning. Han var och förblev till slutet den sanne humanist, som för ett femtiotal år sedan förmådde honom att inräknas i kampen för de arbetandes rätt.

Visserligen var H. klasskampens man, som alla de vore som av historia och händelseförlopp blivit övertygade om att tidens svåra klassuppdelning icke kunde med annat än den förtryckta klassens kamp mot förtrycket. För H. som för oss andra blev emellertid perspektivet ett annat med den allmänna rösträttens genomförande och föreningsrättens säkerställande.

För att få plats för sin humanism måste han acceptera striden under ett tvunget övergångsskede. Hans själ sargades av det pågående kriget. Han trodde fullt och fast på en utveckling i fred och uppbyggnad i samförstånd. Men han förlorade likväl ej ens nu sin orubbliga tro på att det goda likväl till slut skall segra här i världen.

När nu gamle J.A. gått dit varifrån ingen återvänder sakna vi alla honom djupt och vi tacka honom för ett verk av god och oförstörbar valör i de skilda organisatoriska, propagandistiska och samhälleliga uppgifter han haft och fullföljt delvis ända till för något år sedan. Vila i frid gamle bard i hägnet av det goda, som Du in i det sista var övertygad om skulle segra och behärska världen.

Algot Törnkvist.

– – –

Henricsson härstammade från Västergötland. Meningen var att han liksom fadern skulle bli folkskollärare, men han måste avbryta studierna och i 20-årsåldern blev han i stället rallare vid Norra stambanan för att sedan ta värvning vid Svea garde. Här innehade han anställning i fem år och med korprals grad och underofficerexamen lämnade han regementet.

Under sista åren av åttiotalet kom han till Sundsvall, där hans stora insats i arbetarrörelsen började. Han blev ordförande i Sundsvalls arbetarekommun och sedan även i Mellersta Norrlands distrikt av vårt parti. 1900 blev han tidningen Nya Samhällets förste redaktör och på denna post kvarstod han till 1906, då han utsågs till redaktör för Blekinge Folkblad i Karlskrona. Denna befattning innehade han till år 1920, då han avgick med pension.

Även inom det politiska arbetet i Blekinge tog Henricsson mycket aktivt del och var bl. a. under av år ordförande i partidistriktet. Redan vid sin ankomst till Blekinge bosatte han sig på Långö och för detta samhälles utveckling nedlade han ett gagnerikt arbete. Han var den ledande kraften när det gällde att skapa municipalsamhället och av länsstyrelsen förordnades han till ordningsman och ordförande i municipalstyrelsen intill Långös inkorporering med Karlskrona vid årsskiftet 1933-34.

Han var även ordförande i municipalstämman och senare i municipalfullmäktige. Inom Långös moderkommun, Augerum, innehade han också många uppdrag, bl. a. som v. ordförande i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen. Han tillhörde även under många år landstinget och var v. ordförande i dess förvaltningsutskott, tillhörde lasarettsdirektionen, var nämndeman vid Östra häradsrätt m. m.

Som erkänsla för sin samhälleliga gärning fick Henricsson i samband med Långö-Hästös inkorporering med Karlskrona medaljen i guld av åttonde storleken med inskriptionen För medborgerlig förtjänst.

Han sörjes närmast av barn och barnbarn.

Långö som det var då (99)

Ett flygfoto med Bergåsa och det ännu obebyggda Galgamarken i förgrunden. Men överst i bild kan kära Långö beskådas. Skymtar gör även våra grannöar Kålö och Högaholm, samt Dragsö. Tyvärr är fotografiet odaterat, men är sannolikt taget under 1930-talet.

Långö som det var då (98)

Artikel på förstasidans vänsterkryss i SSD tisdagen den 2 januari 1934.

I Sydöstran den 2 januari 1934 rapporterades det på förstasidan om nyårets stora händelse, Långös och Hästös inkorporering med Karlskrona – något som högtidligt och mangrant firades på Stortorget under nyårsafton. Följande stod att läsa i bladet om denna tilldragelse:

LÅNGÖ-HÄSTÖS INFÖRLIVNING VACKER FEST.

Högtidligt välkomnande till staden inför jättepublik.

Under enkla men värdiga och högtidliga former infogades Långö och Hästö med Karlskrona stad på nyårsnatten. Hela staden och de båda stadsdelarna hade gått ”man ur huse” för att bevittna tilldragelsen, som ägde rum på Stortorget.

Ramen kring det hela var synnerligen effektfull. Belysningsstyrelsens ordförande, kamrer Oskar Kloo, hade arrangerat en pampig dekoration på rådhusets fasad: stadens vapen med ”Långö och ”Hästö” på vardera sidan, strålande i kraftigt ljus från mångfalden lampor.

Samling till högtidligheten började långt före den utsatta tiden, i det att väldiga människomassor försäkrade sig om plats på det rymliga torget. Ungefär samtidigt samlades långö- och hästöborna nere på Järnvägstorget för att i sluten trupp och företrädda av Flottans musikkår marschera upp till rådhuset och välkomnas. Deltagarna voro utrustade med facklor, och dess väg förbi Hoglandspark över Ronnebygatan till rådhuset blev ett vackert slag i arrangemanget.

Vid fackeltågets framkomst till torget, där marschaller lyste i nattmörkret och julgranen majestätiskt reste sig över människomassan, stod en mångtusenhövdad skara väntandes. På rådhusets trappa hade stadsfullmäktige in corpore tagit plats, jämte landshövdingen, befälhavande amiralen, borgmästaren, m. fl. Allt som allt torde de närvarande ha kunnat räknas till cirka 12,000, mer än tredjedelen av stadens befolkning alltså.

Stadsfullmäktiges ordförande hälsar välkommen.

Minutvisaren på rådhusets klocka skred sakta fram emot den betydelsefulla 12-siffran, och när stunden inför det gamla årets övergång i det nya var kommen, ringde Fredrikskyrkans och Amiralitetsklockstapelns klockor in 1934.Omedelbart därefter tog inkorporeringshögtidligheten sin början, i det att Flottans musikkår under direktör G. Ringvalls ledning utförde Lindblads ”Stridsbön”.

Från rådhusbalkongen tog stadsfullmäktiges ordförande, regementspastor E. Alg. Collén, så till orda och hälsade i ett högstämt tal Långö och Hästö välkomna till Karlskrona stad. Tal. önskade alla ett gott nytt år och tillade:

Jag uttalar denna önskan till eder, som förut tillhört vårt samhälle och till eder från Långö och Hästö, som från detta års början skolen dela ljuvt och lett med oss gamla karlskronabor. Å vårt samhälles vägnar hälsar jag eder alla hjärtligt välkomna.

I ären ju ej främlingar, om vilka vi intet veta, utan I ären de allra flesta av eder gamla karlskronabor, som nu återvända till oss. Många av eder utföra eder kallelsegärning och ha eder utkomst inom Karlskrona stad och de allra flesta av eder äro säkerligen genom släktskapets och vänskapens band knutna till det samhälle, som Ifrån och med denna stund tillhöra.

Då vi dessutom ha all anledning förmoda, att edert kommande till oss innebär ej blott en utvidgning av vårt samhälles gränser utan jämväl en avsevärd utökning av goda medborgare, så ha vi ju all anledning att med öppen famn tillropa eder vårt hjärtligt välkomna!

Vi äro nu från denna stund ett, vi ha gemensamma samhälleliga uppger att förverkliga till allas vårt bästa.

Redaktör J. A. Henricsson talar och applåderas.

Under musikdirektör T. Walls säkra ledning utförde sångare ur de båda manskörerna ”Morgon” av Eklöf, var det vara redaktör J. A. Henricssons tur att tacka välkomsthälsningen. Han gjorde detta i ett tal, som på pricken fångade stundens stämning.

Redaktör Henricssons tal var av följande innehåll:

Herr ordförande i stadsfullmäktige och övriga ledande personligheter! I det samhälles namn, som med detta årsskifte upphör och kommer att införlivas med Karlskrona stad, ber jag att få uttala mitt hjärtliga tack för det storslagna, rent av överväldigande mottagande, vi här fått röna denna nyårsnatt. Det är förvisso ett historiskt ögonblick, vi genomleva detta årsskifte.

Ute på staden kringgränsande öar och inne i stadens grannkommun, Augerum, växt upp samhällen, vars innebyggare stodo staden nära, men dock ej hörde till stadens bebyggare. Under över ett kvarts sekel har på Långö brutits mark, sprängskotten ha genljudit i bergen, vilka måste vika för nya gator till de egna hemmen.

I enighet och samförstånd, som det anstår ett demokratiskt samhälle, ha de skapande krafterna verkat år ut och år in och skaparglädjen har växt hos alla. Nya, kära egna hem med blommor och grönt vid knutarna, nya vägar till dessa, utvidgning av det elektriska nätet för att få ljus på alla mörka områden och så till sist en ordnad förbindelse med staden, dit vi givetvis enliga naturliga gränser förr eller senare måste komma.

Ni gamla karlskronabor må dock ej förtänka oss, om ett visst stundens vemod lägrar sig över oss Långöbor. Vi lämna i denna nyårsnatt det som varit oss kärt under många årtionden. Vi lämna så att säga ett kärt barn, som stått under vår vård och vårt hägn. Men det finns ett hopp, som överväger vemodstankarna, och det är, att de nya vårdarna skola ägna vårt barn samma kärlek som oss själva.

Ärade innevånare i Karlskrona, nu äro vi här. Gränsen mellan municipalsamhället Långö och Karlskrona finns icke mer. Vår gärning som självständigt samhälle är slutförd och vi bli ett med staden. När nu så sker, uttalar jag å våra vägnar det hoppet, att våra hittills skilda intressen förenas i ett gemensamt intresse, vars strävan må bliva att ytterligare i demokratisk anda och mening bygga på allas vårt Karlskrona till båtnad för alla.

Härmed önskar jag både det gamla och det nya Karlskrona ett gott nytt år.

Å Hästös vägnar talade f. överläraren J. J. Blomberg, som uttalande hästöbornas glädje över att vara återbördade till staden. Tal. slutade med att utbringa ett kraftig besvarat leve för Karlskrona. Så följde Stenhammars ”Sverige” av sångarna och ett leve för kung och fosterland, utbringat av landshövdingen, varpå högtidligheten avslöts med ”Du gamla du fria”, som sjöngs unisont till ackompagnemang av musikkåren. Under det massorna skingrades spelande musikkåren ”Nyårsrevelj”.

Avskedsfest med medaljutdelning i lördags.

Med municipalstyrelsen på Långö som värd hade i lördags anordnats en festlighet på Stadskällaren, varvid redaktör J. A. Henricsson och folkskollärare S. Löfdahl på Långö fingo mottaga de medaljer för medborgerlig förtjänst, som de förlänats.

Till festligheten hade inbjudits landshövdingen, borgmästare Dymling, stadsfullmäktiges ordförande, och v. ord., drätselkammarens och beredningsutskottets samt folkskolestyrelsens ordförande, representanter för pressen, Augerums kommun m. fl.

Medaljutdelningen förrättades av landshövdingen, varpå medaljörerna tackade. Under festligheten höllos flera tal, vari bl. a. betonades det goda samarbete, som rått mellan Långö-Hästö och Augerums kommun.

Vid festen fick även f. överläraren J.J. Blomberg, som bott på Hästö ett 10-tal år, mottaga medalj. En av Hästös äldsta bebyggare och därtill de verksammaste i kommunalt avseende, veteranen A. Ahlstrand, hade däremot icke ihågkommits.