Långö som det var då (117)

Det våras vid Pantarholmens båtklubb på Södra Långö. Dagens datum är den 6 maj 1970 och nya bryggor läggs i vattnet inför säsongen.
Två år senare ute på bryggarna vid båtklubben. Det är den 18 april 1972 och vi skådar Lilla Pantarholmen i bakgrunden.
Samma ställe, samma datum som ovan, men med utsikt mot Trossö.
Här har vi dock hamnat rakt in i 1960-talet. Lägg märke till bostadshuset på Pantarholmskajen till vänster i bild.
Vy från Långö mot Pantarholmkajen ur en annan vinkel, också 60-tal. Vi ser Karlskrona Lampfabrik i mitten och till höger står bostadshuset från bilden ovan.
Vi är åter vid båtklubben, men nu är året 1978 och bostadshuset på Pantarholmskajen som syntes på de två förra fotografierna är borta. På rivningstomten ska servicehuset Fregatten sedermera byggas.
Apropå Pantarholmskajen. Dit har vi raskt förflyttat oss nu, den 4 maj 1970, och tar en titt på Lilla Pantaholmen på andra sidan vattnet med en onekligen berättigad skylt i förgrunden.

Långö som det var då (116)

”Mattssons stuga” på Norra Långö, som byggdes kring sekelskiftet 1900. Här bodde Karl August Mattsson (1865-1943) med familj och vaktade kor som då hölls på denna del av ön. Fotot är troligen från 1920- eller 1930-talet. Stugan skattade åt förgängelsen i en brand hösten 1944.
Blekinge Läns Tidning den 11 september 1944.

Långö som det var då (115)

Vi befinner oss på ett snörikt Långö den 6 mars 1972. I korsningen Tullgatan / Östra Strandgatan vid bilbron mot Pantarholmen kommer Långöbussen – då med linjenummer 17 – insvängande till norra delen av vår ö. På fordonen är fortfarande de gamla länsvisa registreringsskyltarna i bruk (med K för Blekinge), men de skulle försvinna under 1973 och ersättas av dagens moderna system för nummerplåtar.

Urban musik för finsmakare

Som medlem i Lustans Lakejer, och sedan med de egna projekten Mockba Music och Paris Bis, svarade Tom Wolgers för de odiskutabelt ädlaste tongångar som klingade ut från det svenska 80-talets New Romantic-scen.

Men det var musiken han skapade till utställningen Stockholmssviten på Moderna museet 1987 som Tom Wolgers själv höll högst. Det var ett samarbete med fotografen Bruno Ehrs, där den moderna kosmopolitiska huvudstaden anslående skildrades i söndagsödsliga, närmast eskapistiskt drömska bilder. I kombination med Tom Wolgers atmosfäriska kompositioner i gränslandet mellan syntpop och konstmusik blev resultatet enastående.

I en intervju 2017 förklarade han att Stockholmssviten ”är det jag är mest nöjd med av allting. Den anser jag vara ett centralt verk”. Nu har äntligen denna produktion tillgängliggjorts på CD för första gången. Ljudet är utsökt, konvolutet läckert formgivet. I mitt tyckte är detta tveklöst en av årets stora kulturgärningar. Albumet finns att beställa via Pet Sounds i Stockholm.

Tom Wolgers, 9 juni 1959 – 3 november 2020.

Välkomna till Sveriges vinterträdgård!

Affärslivskrönika i BLT och Sydöstran 7/12:

Snön faller och vi med den, sjunger Ulf Lundell beklagande. Inte heller Harry Martinson verkar särskild glad över kung Bores ankomst.

”Kölden hårdnar till, fientligt blå. / Klätt i frostens nålar pinas skogens ris. / Torr och död som halm syns vassen stå / I ett glashårt skruvstäd klämd i vinterns is”, skriver han i dikten Vinterhat.

Som friluftsmänniska kan jag bara skaka på huvudet åt sådana kverulanter. I synnerhet som jag bor i Blekinge och har förmånen att kunna kliva ut i gnistrande vackra naturscenerier närmast runt knuten överallt. Här är underbart att vandra om sommaren. Men Sveriges trädgård gör skäl för namnet även på vintern.

Det vita pudrets försköning av stad, land och skärgård – snöns rent estetiska kraft – ger upplevelsen av Blekinge poetiska kvaliteter som definitivt inte skäms för sig. Tyvärr är det kanske en av våra bäst bevarande hemligheter.

Förvisso har vårt län sett en mycket lovande trend i ökat turistantal under ordinarie semestersäsong. Men ska vi lyckas bygga upp en verkligt blomstrande besöksnäring gäller det att få hela dess infrastruktur hållbar året om med restauranger, övernattningsställen, utflyktsmål, et cetera.

Potentialen finns. Ett Blekinge i vinterskrud är mysigt, friskt och hänförande. Satsa på att låta fler upptäcka det!