Category Archives: Litteratur

Worstward Ho

All of old. Nothing else ever. Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.

– Samuel Beckett

Lämna en kommentar

Filed under Citat, Litteratur

Till skapandets lov

Ayn Rand
Skrivit i Corren 18/7:Corren.

”Så du tror att pengar är roten till allt ont? sade Franscisco d’Anconia. Har du någonsin frågat dig vad som är roten till pengar? Det är ett bytesmedel som inte kan existera om det inte produceras varor och inte finns människor som är kapabla att producera dem…

De pappersbitarna, som borde varit i guld, är ärbarhetens signum – tecken på din hederlighet – ditt anspråk på deras energi som producerar. Din plånbok är uttrycket för hoppet att det någonstans i världen finns människor som inte sviker den moraliska princip som är upphovet till pengar…

Pengar måste förtjänas – innan de kan stjälas eller tiggas – förtjänas genom insatser från varje hederlig människa, var och en i förhållande till sin förmåga”.

Raderna ovan är från ett längre, centralt avsnitt i den rysk-amerikanska liberala filosofen Ayn Rands idéroman Och världen skälvde från 1957.

Budskapet är fortfarande lika aktuellt. Du arbetar, du gör hederliga insatser, du producerar. Pengarna är belöningen, kvittot på ditt skapande som bidrar till ökat välstånd, till att driva utvecklingen framåt.

Ställ dig nu frågan: vem har i första hand rätten till frukten av din möda? Du själv? Någon annan? Eftersom vi bor i Sverige blir svaret: huvudsakligen någon annan. Nämligen den politiska klassen.

I normalfallet tar denna grupp, som kontrollerar den offentliga apparaten inklusive våldsmonopolet, ungefär 70 kronor av varje hundralapp som du tjänat ihop. Detta sker månad efter månad, år efter år, vilken nominell kulör regeringen än har.

Politikerna producerar inget, till skillnad från dig. Ändå låter dom dig endast disponera 30 procent av din egen lön. Resten tillfaller det politiskbyråkratiska systemet, som medborgarnas flertal gjorts helt beroende av då deras inkomster de facto socialiseras.

”Man kan inte utsträcka statsmaktens välde över ett folks dagliga arbetsliv utan att samtidigt göra staten till herre över människornas själar och tankar”, menade Herbert Hoover, republikansk president i USA 1929-33. Ayn Rands roman utforskar de vidare konsekvenserna av Hoovers tes.

Den allmänna förståelsen för skapandets, arbetets och marknadskapitalismens betydelse har tynat bort. Välståndet tas för givet. Fokus är ensidigt inriktat på kollektivistisk fördelning.

En moralistisk självrättfärdigande plundrarmentalitet råder (ja, Rand brukar det polemiska epitetet ”plundrare” frekvent) som drabbar den närande sektorn hårdare och hårdare. Men! Skapande nyckelpersoner börjar gå i strejk.

De överger abrupt sina verksamheter och försvinner i spårlös exil. Revolten sprider sig som ett gradvis uppvaknande, tills allt ställs på sin oundvikliga spets.

Fast något liknande kan väl aldrig hända här. Eller?

Lämna en kommentar

Filed under Ekonomi, Frihet, Ideologi, Liberalism, Litteratur, Skatter, Socialism

Se upp för partierna!

Simone Weil

Skrivit i Corren 17/7:Corren.

”Ett politiskt parti är en apparat för framställning av kollektiva lidelser. Ett politiskt parti är en organisation som är så inrättad att den utövar ett kollektivt tryck på alla medlemmarnas sätt att tänka. Alla politiska partiers främsta och strängt taget enda mål är att växa, och det ohämmat. Dessa tre utmärkande egenskaper visar att alla politiska partier har totalitära rötter och målsättningar…

Slutsatsen är att partisystemet tycks vara något nästintill rent och oförfalskat ont. Partierna är i grunden usla och har ett dåligt inflytande i praktiken.”

Denna bredsida levererade Simone Weil (1909-43) i pamfletten Om de politiska partiernas allmänna avskaffande, skriven strax innan tuberkulosen tog hennes liv i förtid.

Weil var fransk filosof och religiös mystiker. Hennes pamflett tillkom i desillusionerat raseri över främst nazisternas framgångar. Men de kollektiva lidelsernas förbannelse hävdar hon genomsyrar varje sorts parti, som till sin makthungriga natur korrumperar människans intellektuella förståndsgåvor.

”Det har på alla områden gått så långt att nästan de enda tankar man tänker har att göra med om man är ’för’ eller ’emot’ en åsikt”, slår Weil svavelosande fast. Konsekvensen är en fördärvlig manikeisk verklighetsbild, där gruppens rättigheter – och dess kamp om herraväldet över andra grupper – trumfar individens rätt.

”Partierna är en vidunderlig inrättning som ser till att inte en enda själ i hela landet ägnar sin uppmärksamhet åt att i samhällslivet försöka skönja det goda, rättvisan och sanningen”.

Hon föreställer sig alltså att det, åtminstone i princip, finns strimmor av objektiv sanning att avtäcka som partiväsendet skymmer. Här märks hennes förankring i den religiösa världen, eller påverkan av Rousseaus idé om allmänviljan – vilken paradoxalt bär totalitarismens frö inom sig, just det som Weil polemiserar mot i sin oförsonliga partikritik!

Oaktat detta, är Weils provokativa stridsskrift väl värd att begrunda. Hur vårdar vi demokratin på bästa sätt? Överpolitiseringen av samhället och partiväsendets starka maktställning är ur liberalt perspektiv inte oproblematiskt.

Tendenser att göra allt till politik är farliga. Därmed legitimeras offentligt ingripande i minsta vrå från den ideologiska grupp som kontrollerar statsapparaten. Civilsamhällets fria zoner beskärs samtidigt som tankekonformismen vinner mark.

Akta dig för att svepas med av kollektivistiska känslostormar, bevara huvudet kallt, tänk själv och kritiskt. Så tolkat är Simone Weils budskap både en varning och en maning, syftande till att hålla demokratin öppen, vital och levande.

Lämna en kommentar

Filed under Filosofi, Ideologi, Litteratur

På S/S Barama över Atlanten

konvojDe satt i sin triangel, med ryggen mot varandra men vänskapligt nära varandra, och tittade ut över vad de ovanför relingen såg av hamnen, det ljusa diset som steg upp från lyktorna kring stränderna. Förmasten stod som en mörk geometerisk figur över deras huvuden, dunkel i konturerna som sedd genom en kamera inställd på stjärnhimlen. Det var tyst ombord.

Borowski reste sig upp och gick fram till relingen. Vattnet låg blankt, och från stranden närmast fartyget speglade det lyktorna i långa klara, hemligt oroande strimmor. Längst in i viken tindrade hamnljusen otydligt, flöt ihop till ett band och blev borta. Han hörde sina reskamraters röster lågt mumlande, men han stod kvar och såg ut över det stilla svartblå vattnet.

– Godnatt, Borowski.
– Godnatt, Tony. Det är sent.
– Godnatt, sa han. Han hörde sig själv i sin röst klangen av frånvaro.
– Vi stannar i salongen en stund, sa Ezra.
– Då vet jag var ni är, sa Borowski.

Han stod med armbågarna stödda mot relingen och vänstra handen hårt sluten om den högra, och bakifrån sveptes ensamhetens silkesmantel om honom, sval och tät. Hjärtat vandrade med långsamma lugna steg, och han märkte när han gick över den stora blanka vidden och över dess strimmor av oro, att vinden som drog över den blåste igenom honom, doftfri, varken kall eller varm, utan att möta motstånd från hans kropps skenverklighet.

Andas genom mig, tänkte han. Upphör inte. Ge mig ro.

– Thorsten Johnsson, Konvoj, 1947.

Lämna en kommentar

Filed under Citat, Litteratur

Politisk talang

Bill

Bill var grundligt uttråkad. Skolan tråkade alltid ut honom. Han tyckte illa om kunskaper och han tyckte illa om att tvingas gå in på detaljer. Och han tyckte illa om att svara på frågor. Som politiker kunde han haft en lysande framtid.

– Richmal Crompton, ur Bill tar hämnd, 1924.

Lämna en kommentar

Filed under Citat, Litteratur

Mental hygien

Per Wästberg

Sluta upp att ordna världen, luta dig mot slumpen och låt frågan bli sitt eget svar när andra svar har tystnat.
Per Wästbergs nya bok rekommenderas varmt.

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Litteratur

Nu måste vi ha ransonering!

Skrivit i Corren 6/3:Corren.

Män pratar väldigt mycket. Särskilt män som är politiker. Har de väl öppnat munnen tar det aldrig slut. Det är undersökt och belagt.

I Dagens Samhälle läser jag om kommunfullmäktige i Umeå, där två kvinnliga politiker fick nog av det manliga malandet och mätte alla ledamöters inlägg med ett schackur. Männen bredde ut sig helt skamlöst och tog 87 procent av talartiden!

Uppenbarligen hjälpte det inte, antar jag, att kvinnorna lite finkänsligt försökte föregå med gott exempel genom att hålla sig kort och till sak.

Det hämningslösa manliga pladdret är ett allvarligt samhällsproblem som gör att hederligt folk blir trötta, ledsna, får ont i huvudet och bara vill gå hem. Vi måste ha skick och fason i skapelsen. Jag kan endast se en långsiktigt hållbar lösning. Det är hög tid att Gud tar sitt ansvar och griper in!

Han har gjort det förr, i Tage Danielssons förträffliga Sagor för barn över 18 år (1964). Där avslöjas för övrigt att Gud i det civila heter Karl-Ragnar.

För honom är det naturligtvis extra plågsamt med babblet, då han som yrkesverksam allsmäktig gudom ständigt ser och hör allt. Därför beslutar han sig för att sonika ransonera männens prat: ”Tja, om jag drämmer till med att ge dom hundra miljoner ord var, räknat från födelsen, så har dom i alla fall god marginal till en del dösnack också”.

Alla män informerades om vad som gällde och vid varje jämt miljontal ord ringde det en liten klocka i deras öron. Skulle någon till äventyrs vara på väg att uttömma ransonen och endast tio ord återstod, larmade klockan med korta signaler i en minut. Det fungerade perfekt.

”Själva vetskapen om att ordförrådet var ransonerat gjorde att många av de talföraste herrarna på jorden satte sig ner och tänkte efter en stund varje gång det ringde i öronen… Till sin glädje märkte de att deras tal därigenom blev mera sammanhängande och intressant att lyssna till, och de hade stor framgång i livet tack vare Vår Herres beslut”.

Varför Karl-Ragnar nu låtit ordransoneringen upphöra begriper jag inte, men tydligen är det en form av liberalisering som manliga politiker saknar förmågan att hantera. Snälla, rädda Umeå åtminstone!

Lämna en kommentar

Filed under Jämställdhet, Litteratur, Politisk kultur