Bok: DE GAULLE
Författare: Knut Ståhlberg
Förlag: Norstedts
Den 22 juni 1940 firar Hitler sin största triumf. På sex veckor har han lyckats med det som kaiser Wilhelm II fruktlöst försökt göra under fyra långa år. Att tvinga Frankrike på knä.
Hitler låter till och med diktera kapitulationsvillkoren i samma franska järnvägsvagn, uppställd på samma plats i Compiégneskogen nordost om Paris, där tyskarna hösten 1918 erkänt sig besegrade. Nu är det fransmännens tur att tömma den bittra kalken.
Men inte helt. Några dagar tidigare har en för allmänheten föga känd fransk general riktat en uppmaning till sina landsmän via BBC i London: ”Hur händelserna än utvecklar sig bör Frankrike inte upphöra att göra motstånd. Det franska motståndets flamma får inte och kommer inte att slockna”.
Sannolikt var det inte många fransmän som hörde denna, sedermera legendariska l’Appel du 18 juin 1940. Men snart skulle radiolyssnarna räknas i miljoner och general Charles de Gaulle vara ett namn på allas läppar. I motsats till det defaitistiska politiska och militära etablissemanget i Frankrike vägrade han att ge upp i avgörandets stund och flydde till Storbritannien för att fortsätta kampen.
Utsikterna var inte de bästa. Tyskland föreföll oövervinnerligt. Marskalk Pétain – nationalhjälten från Verdun, första världskrigets Stalingrad – hade accepterat samarbete med Hitler och bildat en lydregim i Vichy. I London var de Gaulle till en början mer eller mindre ensam.
Men med stöd från Winston Churchill skapar han organisationen Det Fria Frankrike och blir en hoppets eldande radioröst i det förnedrade fosterlandet, där den framväxande motståndsrörelsen korar de Gaulle som sin ledare. Han förmår även många franska kolonier att avsvära troheten till Pétins Vichyregim och istället sluta upp på de Gaulles sida.
Frankrike, det äkta Frankrike, är tillbaka i kriget.
Dock uppstår svåra och komplicerade spänningar mellan de allierade när USA överger sin neutralitet och träder in på scenen i december 1941. Roosevelt avskyr de Gaulle, och även vänskapen med Churchill sätts på hårda prov. Både USA och Storbritannien föredrar nämligen – groteskt nog – att satsa på en uppgörelse med det fascistiska Vichy, i tron att landsförrädaren Pétain skall kunna lockas att klippa banden med Hitler.
En lika verklighetsfrämmande som moraliskt förkastlig politik, som naturligtvis utgör ett fullständigt hån mot allt de Gaulle representerar.
Inte blir situationen bättre av att USA inför invasionen i Nordmandie 1944 planerar att själva styra det befriade Frankrike genom en egen ockupationsförvaltning, istället för att överlämna makten till de Gaulles exilregering. En rasande de Gaulle tvingar dock amerikanerna att i elfte timmen avstå från att denna huvudlösa idé.
Det franska folket hade näppeligen godtagit att ställas under nytt förmyndarskap efter det att tyskarna äntligen drivits bort. I augusti 1944 kan Charles de Gaulle tåga in i Paris som den moraliske segerherren, även om det är USA och Storbritannien som militärt krossat Hitlers ockupationsarmé.
För första gången finns nu en heltäckande biografi över de Gaulle på svenska, briljant skriven av den förre Pariskorrespondenten Knut Ståhlberg. Boken är en kulturgärning av stora mått, en viktig pusselbit i förståelsen av händelserna som ännu idag sätter sin prägel på världspolitiken. Ty motsättningarna mellan de Gaulles Fria Frankrike och det dominanta paret USA/Storbritannien kvarstod även efter Hitlertysklands fall.
Frankrikes ovilja att – inte sällan med rätta – påtvingas anglosaxiska ledband blev en återkommande huvudvärk i stormaktsrelationerna under hela efterkrigstiden. Senast såg vi den gamla surdegen gäsa på nytt i samband med Irakinvasionen 2003. Charles de Gaulle personifierade det moderna Frankrike. Som sådan lever han fortfarande.
(Borås Tidning 2005-03-03)
Christian Dahlgrens Blogg 