Navigare necesse est

I really don’t know why it is that all of us are so committed to the sea, except I think it is because in addition to the fact that the sea changes and the light changes, and ships change, it is because we all came from the sea.

And it is an interesting biological fact that all of us have, in our veins the exact same percentage of salt in our blood that exists in the ocean, and, therefore, we have salt in our blood, in our sweat, in our tears. We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch it we are going back from whence we came.

– President John F Kennedy, remarks at the America’s Cup in Newport on September 14, 1962.

Kojak, snut och stilikon

Telly Savalas (1922-1994) som den stenhårda eleganten Theo Kojak.

New York var rejält på dekis under 70-talet, en konkursmässig metropol, kraftigt nedgången och schabbig, ökänt plågad av en närmast epidemisk kriminalitet. Men som åtskilliga miljoner TV-tittare världen över snart skulle upptäcka fanns det hopp om ordning på torpet. 

Vi snackar naturligtvis om Telly Savalas i sin paradroll som polisbefälet Theo Kojak. Tuff och respektingivande, envis och omutlig, streetsmart, ständigt närvarande. Gav sig aldrig förrän skurkarna tvingades skaka galler på hans station Manhattan South i New Yorks elfte polisdistrikt.

Theo Kojak personifierade idealet för det som är ordningsmaktens uppgift: åk på larm, lös brott, handklova buset. Och inte minst, vilket är slående när jag nu börjat plöja de gamla avsnitten på nytt, var han hela tiden synnerligen välklädd. Inte undra på att Telly Savalas snabbt blev ett beundrat modelejon. 

Who loves ya, baby? Kojak med sin underlydande parhäst Bobby Crocker (Kevin Dobson).

Kojak producerades av TV-bolaget CBS och gick i fem säsonger mellan 1973-78. Liksom fallet med många andra TV-serier och filmer från USA under 60- och 70-talet svarade den legendariska amerikanska herrekiperingsfirman Botany 500 för kläderna till Telly Savalas rollfigur. 

Men en omåttligt populär stilikon borde väl ta tillfället i akt att starta eget på modefronten? Javisst, det var precis vad som skedde. I tidningen New York Times den 19 januari 1977 lanserades herrkollektionen ”Telly Savalas Apparel for the Man” med följande Kojakmässiga presentation av honom själv: 

Thatababy! Boffl – or put politely – conservative cloths with a flair. That’s what we’ll be offering. 

I Philadelphia Daily News den 29 mars 1977 förklarade Telly Savalas sin klädfilosofi så här: 

I’ve always taken great pride in dressing. When I started Kojak, I decided to make him the most well-dressed cop who ever lived – and on a police lieutenant’s pay. Things like wearing a suit with a vest and being careful about a hatband don’t make the clothes cost any more, but they stand out.

Clothes tell everything about a man’s place in life. His masculinity, his attitude toward his job and the degree of self-understanding he has reached.

Some people go through life looking like unmade beds and still manage to succeed. The average man needs the right clothes to help his ego and his image.

Amen to that, baby!

Vårpremiär!

Härliga tider, strålande tider. Första tennispasset utomhus för säsongen på Karlskrona TK. Säkrare vårtecken finns inte. Nu håller vi serven, amigos!
Marknadsföring med stil och klass från en av KTK:s sponsorer. Så är också den gode Valdemar Skantze, vd för Karlskrona Lampfabrik, estet ut i fingerspetsarna.
Aftertennis. Syrran bjöd på ungsbakad lax hemma hos pappa på Långö. Lördagen fulländad.

Sommarnöje

Anders Zorn, 1886.

Har någon annan svensk konstnär målat vatten som Anders Zorn? Ta akvarellen Sommarnöje, den som 2010 såldes för en rekordsumma. På en Dalaröbrygga poserar Zorns hustru Emma i vit sommarklänning. I en roddbåt sitter parets hyresvärd, lotsen Carl Gustav Dahlström. Men det är vattnet, dess på samma gång ivriga och loja rörelser, som är målningens egentliga motiv…

Zorn visade gång på gång prov på häpnadsväckande tekniska färdigheter. Men, kunde man fråga sig, har han något att säga oss om livet och döden och konsten och människan? Det är en fråga som fortfarande förföljer honom.

Klarar Zorn det för romantisk och modernistisk estetik avgörande kriteriet, låt oss kalla det brunnskriteriet: kravet på att vattnet, det som ger konsten liv, ska hämtas från de mörka djupen? Förmodligen inte. Det är vattenytornas rörelser och reflexer han penslade fram, inte bottensedimenten. Det kan man tycka är en brist.

Men varför skulle inte den synliga verkligheten kunna vara lika fascinerande som de dunkla själsdjupen?

– Per Svensson, Zorn – ett liv, en tid, 2023.