Samtal med skomakaren

Skrivit i Corren 20/8:

Leve alla gamla yrkesskickliga skomakare! I våras besökte jag just ett sådant förträffligt hantverkarproffs i centrala Linköping för att klacka om och fräscha upp två par skinndojor. Det kostade en slant, men var absolut värt det.

Här har ni ett gott tips: investera i ordentliga kvalitetsskor från början, håll dem kontinuerligt rena och putsade, låt en skomakare fixa sula och annat som slits med tiden. Era fötter kan fortsätta trivas i de bekvämt ingångna skodonen, ni slipper köpa nya och spar pengar i längden.

Nåväl, jag var mycket nöjd med min skomakares arbete och ville givetvis räkna med att kunna anlita honom även framöver. Vi språkade en stund där i butiken.

Jag frågade om han inte också sålde skor (vissa skomakare brukar kunna erbjuda verkligt förstklassiga skor som man i princip kan ha livet ut – om man vårdar dem!). Tyvärr hade han tvingats upphöra med den tjänsten.

När folk började komma in för att prova skor, bara för att sedan ogenerat upplysa om att de skulle köpa samma sorts par en smula billigare på nätet istället – då var inte längre lönt. Naturligtvis irriterade detta utnyttjande honom.

Men det var inte bara den konkurrerande e-handeln som frätte på marginalerna. Det som förargade honom mest var den tillkrånglade trafiksituationen i Linköping, vilket gjorde hans skomakeri otillgängligare för kunderna som ofta var bilburna.

Kontentan löd: om politikerna vägrar inse privatbilismens betydelse för cityhandeln, bör ingen förvånas om cityhandeln får det kärvare att hålla ställningarna.

Okej, det är ett vittnesmål. Men jag har även talat med andra näringsidkare i stan, vilka sitter i en likartad rävsax. Inte nog med att fysiska butiker pressas av den snabbt växande digitala shoppingen. Ska dessutom överlevnadsvillkoren förvärras av ett bilfientligt hindrande av den kvarvarande kundströmmen?

Det är ingen retorisk fråga, eftersom svaret faktiskt är nej – om jag tolkar den borgerliga Linköpingsalliansens samverkansprogram rätt. Enligt detta dokument, som presenterades efter maktskiftet i stadshuset förra året, är det slut med skambeläggningen av bilåkandet.

Trafikplaneringen ska inriktas på en bättre tillgänglighet särskilt i tätorten och problemen med parkeringsplatser ska lösas. Döm därför om min förvåning när jag denna sommar fick se övre Storgatan avspärrad och omgjord till gågata.

För all del, många flanörer verkade ha trevligt och på uteserveringarna var det livat. Fast hur rimmade avspärrningen med intentionerna att göra tätorten bilvänligare?

Förklaringen visade sig vara att gågatan endast var en tillfällig åtgärd under tiden Apotekaregatan grävdes upp för ledningsbyten i marken. Dock hörs nu röster för att gågatan borde permanentas. Tveksamt om det är en bra idé med en dylik igenkorkning av biltrafiken.

En levande innerstad behöver ett starkare ekonomiskt underlag än blott uteserveringar för gående. Det krävs en vital butikshandel och jag – som också gillar att promenera – vill gärna behålla min skomakare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.