Kategoriarkiv: Nazism

Frihetens blå toner

Skrivit i Corren 6/9:

Det är hundra år sedan första världskriget tog slut, demokratin fick sitt genombrott och jazzen kom till Sverige. Den svängiga musiken, sprungen ur den afroamerikanska kulturen i New Orleans, markerade ingången till en ny liberal, emancipatorisk tidsålder.

Jazz var modernitet, livsglädje, improvisation, spontanitet, individualism. Vilken revolution i vårt knarriga, valsmalsgråa konungarike!

Historien om jazzens epokgörande svenska segertåg skildras i en precis utkommen, synnerligen läsvärd bok av journalisten Göran Jonsson med den välfunna titeln Frihetens blå toner (Carlsson). Men som Jonsson skriver i de inledande kapitlen tog det ett tag innan musiken blev rumsren utanför ungdomens diggarkretsar.

Som alltid låg moralpaniken på lur, i detta fall även blandat med utbredda vulgärnationalistiska, rasbiologiska förvillelser. ”Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster”, slog kapellmästaren och dirigenten Hjalmar Meissner fast i en famös debattartikel 1921.

När världsstjärnan Louis Armstrong spelade i Sverige 1933 möttes han med avsky från åtskilliga recensenter vilka frossade i rasistiska invektiv. Värst var Aftonbladet som liknade honom vid en odefinierbart bölande apa. Inte för inte var Aftonbladet, då konservativ, mycket sympatiskt inställd till Hitler.

Jazzen, denna till Europa importerade stökigt vitala produkt från smältdegelns USA, förknippades inte bara med svarta människor. Åtskilliga jazzmusiker var judar. För nazisterna var giftstämpeln solklar. Kunde det bli mer depraverat?

Som ett belysande exempel på extremhögerns propaganda citerar Göran Jonsson ur Erik Walles beryktade hatskrift Jazzen anfaller (1946): ”Man kan inte förstå jazzen utan att taga hänsyn till trenne betydelsefulla fakta beträffande dess tillkomst. Den har skapats av negrer. Den har skapats av berusade negrer. Den har skapats av berusade negrer i bordellmiljö”.

Skrattretande formuleringar idag kanske, men Erik Walles var sannerligen ingen skrattretande figur.

Under 30- och 40-talen var han aktiv i nazistiska Svensk Socialistisk Samling, en central ideolog i rörelsen och ställföreträdande ”führer” under ledaren Sven-Olof Lindholm, även utsedd som personlig kontaktman till den norske landsförrädaren Vidkun Quisling.

Erik Walles upprättade listor över tusentals svenska judar, ett register (det finns bevarat) färdigt att överlämnas till de tyska SS-bödlarna om Hitler ockuperade Sverige.

Walles dog i början av 90-talet, men ångrade aldrig någonting och avslutade sin politiska bana som medlem och en slags äldre beundrad nestor i Sverigedemokraterna.

I partiorganet Sverige-Kuriren nr 7/8 1989 redogjorde han ingående för sina nazistiska kampår i Lindholmsrörelsen. När Walles avlidit hyllades han av samma SD-tidning 1992 för ”sin klokhet” som givit partiet ”många tankeställare”.

Det var detta parti som Jimmie Åkesson tre år senare anslöt sig till och nu byggt upp till en utmanare som satt den gamla blockpolitiken ur funktion och dränerat både Moderaterna och Socialdemokraterna på väljare.

Hundra år efter demokratins genombrott och jazzens ankomst är jag rädd för att det inte längre är frihetens blåa toner vi hör. Snarare det mörka ekot av intoleransens stöveltramp.

”Det var något tryggt med dom som tyckte om jazz, dom var aldrig nazister”, sa författaren Pär Rådström.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Jazz, Kultur, Musik, Nazism, Sverigedemokraterna

Nazisterna trappar upp

Skrivit i Corren 27/8:

På Kungsholmstorg, i Stockholms innerstad, mitt under brinnande valrörelse. Där ekade i lördags budskapet att riksdagspartierna bestod av en samling ”folkförrädare” och att revolution krävdes. Det var Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som manifesterade. ”Vi är inga politiker – vi är folket!”, lyder deras skräniga slogan.

Nej, NMR är inga politiker i någon gängse mening av ordet, trots att de ställer upp i årets val. Det ”folk” NMR säger sig vara och företräda är heller inte vanliga svenskars – utan den mordiska illusionen om det överlägsna, ariska herrefolket som historiens värsta förbrytarband ansåg sig förkroppsliga.

NMR är direkta arvtagare till hitlerismens blodindränkta rörelse vars infernaliska ideologi av hämningslös rasism och våldsdyrkan nära nog resulterade i den europeiska civilisationens undergång.

Att de svenska efterföljarna till samma slags nazister som i Tredje riket ansvarade för Förintelsen, det enskilt grymmaste brottet mot mänskligheten någonsin, blivit allt synligare och allt mer självsäkert utmanande på senare tid råder ingen tvekan om.

Exemplen kan mångfaldigas. Stockholm i helgen, upprepade gånger i Almedalen, förra året utanför bokmässan i Göteborg, även i centrala Linköping har NMR hållit torgmöte. I Ludvika och Kungälv åtnjuter nazisterna dagligt manifestationstillstånd inför valet.

NMR må vara en liten sekt, men besitter ett icke föraktligt vålds- och skrämselkapital. De sprider oro och fasa, de hetsar och uppviglar, de utgör ett rent fysiskt hot mot sin omgivning.

Det tyder på en förbluffande naivitet från ordningsmaktens sida att dessa avgrundsextremister så beredvilligt givits grönt ljus att mobilisera i det offentliga rummet och flytta fram positionerna.

Tolkningen av den grundlagsfästa yttrande- och demonstrationsfriheten ska vara generös, men kan inte vara så ovillkorlig att ondskans hantlangare får öppet spelrum att utnyttja dessa friheter som ett skarpslipat vapen mot demokratin, de mänskliga rättigheterna och den allmänna säkerheten i samhället.

NMR:s härjningar har gjort tillräcklig skada och måste bemötas verkningsfullt, vilket lika självklart ska gälla gänget av IS-krigare och terrorbenägna vänsterextremister.

Moderaternas förslag att kriminalisera aktivt deltagande i våldsbejakande organisationer synes därför rimligt att sluta upp bakom. Ty Sverige får aldrig bli något fristadens uppmarschområde för demokratins och humanismens dödsfiender.

Lämna en kommentar

Under Nazism

Sieg Heil på Jom Kippur

Skrivit i Corren 14/9:

I somras rundade jag hörnet till Gyllentorget i centrala Linköping och promenerade rakt in bland flygbladsutdelande nazister. Scenen kändes bisarr, chockartad, overklig. Men där stod dom, Hitlers arvtagare, i solskenet med en fanborg och spred sin hetspropaganda till helgshoppande linköpingsbor mitt på blanka lördagen, under stillsamt överinseende av några poliser en bit därifrån.

Det var den 17 juni. Några veckor senare skulle samma nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) dyka upp på Almedalens politikervecka och anklaga regeringen för att vara folkmördare, kalla riksdagens partiledare för svenskfientliga rashatare, förneka Förintelsen, ha bokbord med nazilitteratur och bjuda på kaffe.

Som vore NMR bara en i raden av opinionsbildande aktörer som flockas på den svenska demokratins gotländska sommarfest. Jovisst. Även nazister omfattas av vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Klart att vi måste släppa fram dom.

Som i Falun där NMR fick marschera genom stan på årets första maj. Eller som snart i Göteborg den 30 september, det är ju både bokmässa och Jom Kippur, judarnas heligaste dag. Klart att nazisterna ska släppas fram. Klart att polisen ska anvisa dom en marschväg förbi den judiska församlingen också.

Naturligtvis är det lite trist med klampande nazikängor i det offentliga rummet, men alla har ju rätt att demonstrera och göra sin röst hörd. Demokrati är demokrati. Jovisst. Varför då inte även bjuda in nazisterna till skolorna?

Det har faktiskt hänt, våren 2010, då rektorn på Vilhelm Mobergsgymnasiet (!) i Emmaboda gav grönt ljus åt dåvarande Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk front) att delta på en diskussionsdag som skola anordnade. Något säger väl oss att det trots allt var i orimligaste laget.

Men var det mindre groteskt än att som 2017 välkomna nazister till Almedalen och sanktionera deras stöveltramp utanför en synagoga i Göteborg?

”Vad vi nu ser är ytterligare led i en normaliseringsprocess. För bara tio eller 20 år sedan tror jag att tanken att nazister skulle tåga nära synagogan på Jom Kippur var absurd och omöjlig. Nu kommer händelse på händelse”, skriver Willy Silberstein, f d ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, i Aftonbladet (12/9).

Han vill inte ta ifrån nazisterna deras grundlagsfästa rättigheter. Däremot efterlyser han sunt förnuft. Uppenbarligen har det blivit en bristvara.

Lämna en kommentar

Under Nazism

Nazister på marsch

Skrivit i Corren 21/8:

Det var samma mördarmetod som de islamistiska terroristerna satt i system, senast med ohygglig konsekvens i Spanien. En nazisympatisör plöjde med ett fordon in bland antirasistiska demonstranter. En 32-årig kvinna dog, 19 skadades. Platsen var Charlottesville, USA.

Där hade högerextrema hatgrupper förra lördagen samlats till marsch genom gatorna med Hitlerhälsningar och judefientliga slagord. De som slöt upp till protest mot nazisterna fick betala priset i blod.

Som om inte detta var chockerande nog, kastade sedan Donald Trump bensin på elden. Skuldbördan för våldsterrorn i Charlottesville vilade lika på bägge sidor, menade USA:s president. Denna absurda kålsupardoktrin väckte förstås massiv upprördhet – utom hos nazisterna som jublade.

Det är en minst sagt otäck förskjutning av värdeskalorna som Trump givit uttryck för. Att det inom hans läger av medarbetare och supportrar finns åtskilliga mörkerelement är väl bekant. Trump har ogenerat vädjat till den ”alternativa” högerrörelse (alt-right) som med Republikanernas valseger 2016 vädrat triumferande unken morgonluft. Deras program är ett hopkok av ingredienser från den gamla vanliga brunsvarta 30-talssoppan. Bör vi förvånas när Donald Trump följer i tangentens riktning?

En gång gick USA i krig för att krossa Hitlerväldet i Europa och trygga civilisationens överlevnad. Nu leds världens viktigaste demokrati av en figur som jämställer Hitlers arvtagare med deras motståndare. Det är en förfärlig signal som ger nazisterna ett erkännande av legitimitet och sanktionerar vidgad tolerans mot intoleransen.

Ser vi en glidning även i Sverige? Här är den politiska enigheten om nazismens förkastlighet naturligtvis kompakt. Ingen försöker som Trump relativisera eller ursäkta denna perversa träldomsideologis ondska. Däremot kan man som historikern Heléne Lööw i DN 18/8 fråga varför nazigängen idag så tjänstvilligt ges tillstånd att offensivt mobilisera i det offentliga rummet.

Nyligen höll Nordiska motståndsrörelsen (NMR) en manifestation med flygbladsutdelning i centrala Linköping. På första maj demonstrerade NMR i Falun. De fick grönt ljus att vara i Almedalen under politikerveckan. De kommer av allt att döma tillåtas att marschera genom Göteborg vid Bokmässan.

Enligt Lööw är det resultatet av nazisternas framgångsrikt medvetna taktik att försöka kidnappa yttrandefrihetsdebatten till enbart handla om dem själva, och framställa sig som de enda ”sanna” försvararna av den grundlagsfästa rättighet som nazisterna vill omintetgöra för alla andra.

Att det öppna samhället spelar avgrundshögern i händerna är verkligen inte oproblematiskt.

Lämna en kommentar

Under Högerextremism, Nazism

Stoppa ondskan i grind

Skrivit i Corren 4/8:

De försökte föregå apokalypsens fyra ryttare och upprätta ett eget dödsrike i askan av all mänsklig civilisation de kunnat förstöra. Inte sedan Hitlertyranniets naziterror har världen upplevt ett sådant totalt samvetslöst, fanatiskt, destruktivt, våldsdyrkande barbari.

Men i sin perversa hybris att vilja frammana Harmagedon står de nu inför undergången själva. Enbart brinnande rester återstår av Islamiska statens utropade kalifat i Syrien och Irak.

Med risk för att vara övertydlig – men det tycks nödvändigt i en fredsskadad idyll som Sverige där förståelsen av begreppet ”ondska” fallit i träda – har IS inte kunnat tryckas tillbaka genom dialog, förhandlingar och vädjan om att ta reson. Det enda möjliga sättet att svara den islamistiska mördarkultens jihadister har varit med kulor och krut. En ohygglig massa kulor och krut. Precis som det en gång krävdes för att krossa nazisternas Förintelsekorståg i Europa.

Hitlerväldet och IS har inte varit lika i varken resurser eller skepnad, men når samma grad av ondskefull natur. Därför är det befogat att karaktärisera IS som en urspårad, utopisk nazivariant av islam – bara för att göra det begripligt vilken sorts rörelse av kompromisslös brutalitet och avgrundsdjupt människoförakt vi har att göra med.

Det är känt att omkring 300 personer, enligt Säpos uppskattning, valt att lämna vårt land för bödelstjänst hos IS. Medan dess idag krympande kalifat snart är utraderat, har frågan uppstått hur på plats gripna IS-jihadister från Sverige ska hanteras.

Eftersom de inte varit reguljära soldater, utan stridande terrorister, vore det fel att kalla dem krigsfångar i vanlig mening. Utsikten att de skulle transporteras tillbaka hit kan knappast anses önskvärd, även om svenska myndigheter och politiker ännu verkar tämligen handfallna i saken.

Bäst vore att följa nyligen avgångne inrikesminister Anders Ygemans tidigare förslag att tillfångatagna IS-svenskar i första hand ska dömas och straffas i Irak (SvD 14/7). Signalen om att naivitetens tid är förbi måste vara glasklar.

Har man gått i sold hos IS och gjort deras värderingar till sina, har man mält sig ur vårt demokratiska samhälle. Principen när det gäller återvändare bör således vara att – så långt det är förenligt med internationella konventioner – jihadister med dubbla medborgskap fråntas sitt svenska pass och de med uppehållstillstånd bara kan glömma det.

Övriga återvändare som dyker upp och som vi inte kan porta (då ingen får göras statslös), är odiskutabelt att klassa som överhängande hot mot rikets säkerhet. Enda alternativen som någon ska kunna räkna med är domstol, fängelse, noggrann övervakning och omhändertagande av barn som tragiskt släpas med av sina terroristföräldrar.

Sverige får aldrig – aldrig! – vara landet som visar undfallenhet mot ondskans hantlangare.

Lämna en kommentar

Under Islamism, Lag och rättsväsende, Mellanöstern, Nazism, Terrorism

Omänsklighetens idéer

Skrivit i Corren 8/8:

Kriget är människans naturliga tillstånd. Det överlägsna germanska herrefolket är ödesbestämt att utkämpa en evig, förädlande strid om livsrummet på jorden och måste underkuva och förslava de mer primitiva raserna.

För judarna får inte någon pardon finnas. Varje problem är i grunden deras fel. Denna lömska, utsugande och söndrande ras drivs av ett programmerat brottsligt begär att förinta den ariska civilisationen och göra sig själva till parasiterande härskare över världen. Därför är det en oavvislig plikt att spåra upp och fysiskt utplåna varenda jude – män, kvinnor, barn.

Låter det komplett sinnessjukt? Onekligen. Detta är den ideologiska kärnan hos Adolf Hitler, skapare av nazismen. En träldomslära som är mer förryckt än både fascismen och kommunismen tillsammans. Egentligen är det väl bara den värsta formen av islamistisk fundamentalism, uttryckt hos dagens IS i Mellanöstern, som kan konkurrera med Hitler när det gäller apokalyptiskt, idédrivet våldsbarbari och berusad mordlust.

Men det var inte så länge sedan som Europas dåtida intellektuella supermakt, det kulturellt och bildningsmässigt högstående Tyskland, kom att falla för nazismen och betrakta Hitler likt en frälsare från himlen.

Det är en historiens varning om hur bräckligt också ett avancerat samhälle kan vara, om det vill sig illa. Fanatismens kollektiva berusning kan under vissa omständigheter även göra den bäste blind. Många, många blev det.

Och övriga världen reste inget motstånd, tvärtom – trots att inte Hitler på något sätt dolde vilka fasansfulla idéer som den tyska nationen gjordes till instrument för att förverkliga. Allt stod utförligt att läsa i Mein Kampf.

Först när naziväldet gick till väpnat angrepp mot sina grannar formerades av nödtvång ett försvar, som till sist efter sex ohyggliga års konflikt lyckades få slut på Hitler.

Men nazismens och antisemitismens tankegods fann en säker hamn i neutrala Sverige när dess strukturer rasat i andra delar av Europa. Här kunde högerextremismens företrädare omgruppera, återetablera sig och börja kolportera sin hatpropaganda över världen igen.

Av naivitet, okunskap, ovilja, nonchalans, ointresse – kalla det vad ni vill – brydde sig inte det svenska etablissemanget. Men det gjorde den amerikanska regeringen, som under efterkrigstiden krävde att Sverige måste ta itu med dessa internationella politiska giftspridare. Reaktionen blev dock lam.

Nya nazipåverkande generationer kunde sedan föra arvet vidare, på 90-talet blev exempelvis vårt land en världsledande producent av Vit makt-musik. Det är även från denna mylla som SD muterat. Antalet fullblodsnazister har alltid varit relativt få i Sverige. Men deras grupperingar är sega, mycket våldsbenägna och ska tas på allvar.

Väl bekant är hur IS rekryterat jihadister från Sverige till striderna i Mellanöstern. Mindre känt kanske är att svenska nazister låtit enrollera sig i det pågående Ukrainakriget, bland annat medlemmar ur Svenska Motståndsrörelsen som demonstrerade i Linköping under helgen och gav sig på regionpolitikern Martin Tollén (S) som hade modet att protestera. Tollén förtjänar tveklöst en eloge för sitt kurage.

Att stå ondskan emot, vägra låta den slå rot i vårt samhälle, att värna humanismen och toleransen – det engagemanget får aldrig slockna hos någon av oss.

Lämna en kommentar

Under Antisemitism, Nazism

Att minnas är en plikt

espmark

Skrivit i Corren 27/1:Corren.

I sin nya diktsamling Skapelsen ger akademiledamoten Kjell Espmark röst åt mänsklighetens döda. På de avslutande sidorna är det Förintelsens offer som återsamlas på ett franskt hotell, för att göra ”motstånd mot historien” och ”hjälpa den hejdade Skapelsen”.

Miljoner människor som skiljts från livet, från varandra, som förbränts i nazisternas dödsfabriker, stiger fram genom utplåningen och möts försiktigt på nytt i den jordiska existens som berövats dem.

Sista strofen lyder: ”Efter ett ögonblicks tvekan / smeker ett svartnat fragment av en hand / en alltför länge saknad tinning. / Och rök som kan ha varit ett barn / kramas av rök med form av en mor”.

Det är en lika delar ömsint och stark känslomässig bild, en blixtbelysningens konkretion av tragedin som i sin monstruösa väldighet riskerar att övergå i en för oss svårgripbar, förfluten abstraktion.

Espmark är en briljant poet. Hela den refererade dikten ovan är väl värd att läsa, och läsa högt, just denna fredag, Förintelsens minnesdag.

Inga döda kan naturligtvis i verkligheten resa sig ur den enorma mängd aska som Hitlerväldet försökte förvandla samtliga Europas judar till (vilket var ohyggligt nära att lyckas). Men de som är inte glömda är aldrig fullständigt döda, utan hänger kvar vid livet så länge minnet finns. Och det ansvaret är vårt, vi som ännu är fysiskt levande och kan föra minnet vidare. Av offren, av brottet.

På så sätt gör vi faktiskt motstånd mot historien; i vägran att låta mörkret för evigt sluka Förintelsens mördade miljoner och i vägran att låta gärningsmännen som iscensatte ”den slutgiltiga lösningen” slippa undan i samma mörker.

Ty glömskan är Hitlers, antisemitismens och det ideologidrivna hatets främsta, mest servila tjänare – ett carte blanche för barbariet att ånyo våldföra sig på Skapelsen och hejda dess blomning.

Förintelsen har hänt. Det betyder att Förintelsen kan hända igen. Kanske inte som en exakt upprepning och kanske inte under fladdrande hakkorsfanor. Men med likadana mekanismer som släppts lös i ett kollektivt utbrott av anticivilisatoriskt, konspirationsberusat och medmänniskoföraktande vansinne.

Vilken tid har någonsin varit immun mot falska profeter som lovat frälsning genom undanröjande av förmenta syndabockar? Uppenbarligen inte ens vår egen. Minns vad de värsta konsekvenserna kan bli. Minns.

Lämna en kommentar

Under Antisemitism, Främlingsfientlighet och rasism, Lyrik, Nazism