Category Archives: Migration

Gör jobbet för jobben

Skrivit i Corren 15/5:

Är det inte konstigt? Sverige har under tre decennier varit ett mycket reformvänligt land. Pragmatiska politiker på båda sidor den traditionella blockgränsen har genomfört avregleringar och liberaliseringar som på ett närmast revolutionärt sätt förändrat tillvaron till det bättre.

Jämför med hur det var på den gamla gråa monopoltiden runt 1980. Garanterat ingen skulle stå ut att leva i detta Sverige igen, där vi inte ens fick äga våra telefoner (dessa var Televerkets egendom).

Men trots många lyckade strukturreformer och flexibla anpassningar till utvecklingen, tycks det notoriskt svårt att göra något åt den dysfunktionella bostads- och arbetsmarknaden. Problemen bara tilltar för varje år som går, ändå händer föga i den politiska reformverkstaden. Varför?

Särskilt i ljuset av den stora flyktinginvandringen borde partierna inse vikten av att ta sig samman för att riva systemhindren och släppa loss skaparkraften. Det har ju tidigare gått utmärkt på så många andra områden, men på bostads- och arbetsmarknadsfronten är läget märkligt defensivt och kringgående. Det är iögonfallande ohållbart.

Sverige är mitt inne i en brinnande högkonjunktur med stark jobbtillväxt. Något måste därför vara allvarligt fel när arbetslöshetsklyftan är på väg att dramatiskt vidgas mellan nyanlända och infödda. För sämre utbildade flyktinginvandrare som pratar knackig svenska, eller inte behärskar språket alls, är möjligheterna att kunna etablera egen försörjning synnerligen dystra.

Det är tragiskt och destruktivt att dömas till utanförskap med socialhjälp som födkrok. Slår hopplösheten rot vet vi att riskerna ökar för drogmissbruk, kriminalitet och lockelse till religiös/politisk extremism (inte sällan i kombination).

Och vad blir konsekvenserna i längden om allt fler utlandsfödda tvingas leva på skattemedelsbidrag som arbetande infödda jobbat ihop? Då sätts samhällssolidariteten och förtroendet för välfärdsmaskineriet på hårda prov. Det blir en tickande politisk bomb som måste desarmeras medan tid ännu är. Kan vi det?

Självklart. Men inte med Europas lägsta lönespridning, högsta ingångslöner och minst andel enkla jobb.

Den stelbenta arbetsrätten, tunga löneskatter (”arbetsgivaravgifter”) och regelkrånglet för enskilt företagande gör heller inga underverk, direkt.

Vem som helst skulle i princip kunna få ett jobb på dagen, om arbetsmarknaden tilläts fungera just som en verklig marknad – och kunna leva på det jobbet, om skattetrycket justerades så att den allmänna kostnadsnivån i Sverige blev rimligare.

Alternativet? Tja, de mesta annat som testas hittills av såväl S- som M-ledda regeringar har knappast gett imponerande resultat.

Lämna en kommentar

Filed under Ekonomi, Arbetsmarknad och sysselsättning, Migration

Till öppenhetens försvar

Skrivit i Corren 18/4:

I augusti 2014 stod statsminister Fredrik Reinfeldt på offentlig plats i Stockholm och pläderade för en generös flyktingpolitik: ”Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden”.

I september 2015 stod statsminister Stefan Löfven på offentlig plats i Stockholm och pläderade för en generös flyktingpolitik: ”Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Om vi bär denna uppgift tillsammans kan vi göra skillnad för människor, alla EU-länder måste hjälpa till”.

En månad senare var det slut på öppna hjärtat-linjen. Migrationsströmmen, främst utlöst av den episka katastrofen i Syrien, ansågs för betungande. Alla EU-länder var definitivt inte intresserade av att hjälpa till. Sverige fick ta orimligt stort ansvar på egen hand. Utrikesminister Margot Wallström förklarade att vårt system hotade att braka samman.

S/MP-regeringen gjorde upp med borgerligheten om strängare regler. S-kongressen i Göteborg förra veckan befäste vad som ska gälla framöver. Sveriges migrationspolitik ska inte avvika från EU:s kallsinnigare lägre mottagningsnivåer.

Vad säga om det här? Att det är förståeligt ur ett snävt partirationellt, röstmaximerande perspektiv. Nynationalismen är stark, opinionsvindarna i Europa blåser snålt i migrationsfrågan, det finns inte på kartan att EU skulle riva sina höga gränsmurar mot folk utifrån, och vårt välfärdssamhälles konstruktion är under alla omständigheter illa lämpat för att hantera ett kraftigt inflöde av främmande människor (vilket vi ju bevisligen sett).

Kalla det realism eller opportunism, eller bäggedera. Det är klart att det politiska etablissemanget anpassar sig efter läget och vad som, sannolikt korrekt, idag rimmar med den bredare svenska väljarkårens önskemål. Men inget, absolut inget, av detta motsäger att Sverige och EU i oskön förening samtidigt gör sig skyldigt till ett dels skandalöst moraliskt haveri, dels ett på längre sikt kolossalt ekonomiskt oförnuft.

Har vi ett system och en politik som förvägrar hederliga människor i nöd den grundläggande rätten till strävan efter frihet, lycka och ett bättre liv, då vi är inskränkta pösmunkar som accepterar en sådan okristlig verklighet och ger vårt stöd åt ideologiska maktgrupperingar som lyder minsta motståndets lag i ambitionen att förändra den verkligheten (alternativt tycker att den är bra och riktig som den är).

Är vi oroliga för att välståndet skulle hotas med öppnare gränser? I så fall godtar vi också fel svar från politikerna.

Forskningen är förkrossande entydig: rådande begränsningar på människors rörlighet är det enskilt skadligaste handelshindret i världen. Beräkningar tyder på att BNP-förlusten är omkring 100 procent!

Jordens samlade ekonomiska produktion är nu alltså bara hälften så stor, än vad den kunnat vara om migrationen vore fri. När talade regeringen, något riksdagsparti eller EU-topparna högt om detta senast? När ställde vi själva krav på att de borde göra det och inte medverka till att alla blir fattigare?

Visst, verklighetsförändringar tenderar att vara jobbiga, inte utan problem och slitningar. Dock har vi mycket mer att vinna på målet om en öppnare och liberalare ordning än att låta oss föras i motsatt riktning.

Lämna en kommentar

Filed under Migration

En ovärdig populism

Skrivit i Corren 23/8:Corren.

Sverige har länge önskat stoltsera som en humanitär stormakt i världen. Fast på hemmaplan är det andra bullar dessa dagar.

Den generösa famnen mot flyktingar undan krig, förtryck och terror byttes snabbt mot nedfällda gränsbommar när de asylsökande från fjärran infernon blev så besvärande många.

Det välfärdsindustriella komplexet fick svårt att absorbera volymerna (som den migrationsbyråkratiska eufemismen lyder) och utmanas systemet, slå vakt om systemet.

Evangeliet på temat öppna-era-hjärtan gav ändå inget lyft i opinionen när Medelsvensson hellre tycktes lyssna till predikanter med motsatt budskap.

Alltså mönstrades den internationella solidaritetens höga visa raskt ut mot nationellt vurmande och deklarationer om att blott Sverige svenska värderingar har i den folkhemska krusbärsbusken.

Den illusionslöse iakttagaren påminns kanske om Ronald Reagans klassiska, lätt cyniska skämt: ”Det sägs att politik är det näst äldsta yrket i världen. Jag har i alla fall lärt mig en sak, nämligen att det har mycket gemensamt med det äldsta”.

Även i förhållningssättet till tiggeriet har humaniteten fallit på politikerbörsen i takt med att många i folkdjupet börjat tröttna på att se luggslitna EU-migranter i gatuhörnen. En påpasslig testballong har som bekant sänts upp från regeringshåll om regelrätt förbud.

Statsminister Stefan Löfven, som gärna hänvisar till den svenska modellen som paradargument för eller emot vad det vara månde, lät också geschwint förklara att tiggeri inte är förenligt med denna hans omhuldade modell.

Egentligen handlar den svenska modellen om att staten ska hålla sig utanför avtalsförhandlingar och liknande mellan fack och näringsliv (Saltsjöbadsavtalet 1938, ni vet).

Tiggeri är nu inte arbete. Men det är att karaktärisera som frivilliga ekonomiska transaktioner mellan enskilda människor, något som staten också bör hålla sitt lagstiftningsvapen borta från.

Därmed inte sagt att tiggeri borde anses som hållbar, rimlig försörjning.

Eller att vi ska godta osanitära kåkstäder och nedskräpning på annans mark (vilket redan är illegalt).

Eller att vi ska acceptera att EU-länder som Rumänien skamlöst utnyttjar unionens fria rörlighet till att exportera iväg en oönskad, fattig, utsatt minoritet till rikare medlemsstater.

Men när svenska politiker ordar om att förbjuda själva tiggarna, då är det snarare fråga om ytterligare ett kyligt kalkylerat offer på den krassa populismens altare.

Lämna en kommentar

Filed under Mänskliga rättigheter, Migration

Systemet sätts först

Skrivit i Corren 23/6:Corren.

Riksdagen har beslutat om åtstramning av asylreglerna. Efter den rekordartade flyktingströmmen vill politikerna få ned ”volymerna” av skyddsbehövande människor, eftersom välfärdssystemet hotas av överbelastning.

Tveklöst finns allvarliga problem i mottagandet. Det blågula folkhemmet är inte byggt för att stå öppet mot världen likt en trygghetens hamn i den nya folkvandringstid som idag är.

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”, sa Per Albin Hansson i sitt berömda folkhemstal.

Men tryggheten och likabehandlingen i Per Albins vision om goda nationella hemmet var bara menat för ett folk: oss själva. Med den arkitektoniska grundbulten i systemet, blir det förstås bekymmersamt att inkludera plötsliga vågor av hundratusentals flyktingar med högst varierade bakgrunder och förutsättningar.

Tillgång till den svenska välfärden är ingen mänsklig rättighet för varenda kotte på jorden. Däremot är rätten till liv ovillkorlig. Eller borde vara det.

Antag att du är flykting och tvingas välja mellan två alternativ. Det ena är att bo i den episkt humanitära katastrof som är krigets Syrien. Det andra är chansen att få starta en ny tillvaro i Sverige med lägre ekonomisk standard och färre sociala förmåner än den infödda befolkningen.

Nog ter sig då alternativ två som himmelriket jämfört med alternativ ett. Men så ser inte regering och riksdag på saken. Istället för att flexibelt anpassa systemet till maximerade möjligheter att värna rätten till liv i en orolig epok, sätter politikerna bevarandet av rådande system först.

Senare denna sommar då asylreglerna skärpts till EU:s bottennivå, högtidlighåller det officiella Sverige minnet av Raoul Wallenberg. Efter ett riksdagsbeslut 2013 hedras vår mest kände och beundrade svensk, som räddade tiotusentals judar undan Förintelsen, årligen på datumet den 27 augusti.

Det är – som Raoul Wallenberg Academy formulerar det – ”Sveriges nationella dag för civilkurage och medmänsklighet. Syftet är att belysa och diskutera aktuella frågor som rör mänskliga rättigheter, vikten av personligt ansvar och möjligheten för en enskild människa att göra skillnad”.

Undra om några representanter för riksdagsmajoriteten som röstade igenom de strängare asyllagarna har lust att dyka upp.

Lämna en kommentar

Filed under Mänskliga rättigheter, Migration

Sveket mot romerna

EU flaggor

Skrivit i Corren 10/6:Corren.

Över ett decennium har nu passerat sedan Europarådet för första gången larmade. Romernas situation, särskilt i Östeuropa, krävde skyndsamma insatser. Diskrimineringen mot denna folkgrupp i länder som Rumänien och Bulgarien var förfärlig. EU antog senare en handlingsplan, syftande till att säkra romernas mänskliga rättigheter.

Tyvärr blev det mest vackra ord på papper, ungefär som fallet ofta är i FN-sammanhang. Handlingsplanen visade sig tandlös, eftersom den inte var juridiskt bindande för medlemsländerna. Rumänien mottog stora penningsummor från stinna EU-fonder, öronmärkta för att underlätta romernas livsvillkor. Men bidragen nådde inte fram utan försnillades. Vi ser konsekvenserna dagligen.

Över hela Västeuropa – inklusive här i Linköping – sitter tiggande, luggslitna och bostadslösa människor i gatuhörnen. Det är en humanitär tragedi som bara rullar på, år efter år.

De facto har EU:s fria rörlighet blivit ett sätt för mindre nogräknade unionsländer att exportera bort en oönskad, förtryckt, fattig och utsatt minoritet till rikare medlemsstater. Cynismen är lika råbarkad som iögonfallande och oacceptabel. Tiggarna förtjänar vår omsorg, solidaritet och hjälp. Det är en fråga om grundläggande civilisatorisk heder och anständighet.

Men hur varmt våra hjärtan än bultar, är det i längden ingen lösning att låta denna trafik med desperata människor fortsätta. Tiggeri är varken någon hållbar väg till försörjning eller ger en värdig tillvaro. Den sameuropeiska uppslutningen bakom EU:s fria rörlighet riskerar också att allvarligt undergrävas, om regelverket tänjs till annat än vad det var menat för (som arbete och studier).

Linköpings kommunalråd Christian Gustavsson (M) gör därför rätt som i Corren den 9/6 höjer ett varnande finger. Rörligheten måste värnas. Samtidigt säger han från den moderata oppositionens sida nej till förlängning av kommunalt bekostat härbärge för tiggande EU-migranter i Linköping.

Det var ämnat som en akutinsats, men bör inte permanentas. Skatteresurserna är begränsade och mottagande av asylsökande flyktingar har prioritet.

Det må låta hårt, men seriös politik kräver alltid avvägning mellan olika intressen och Gustavssons hållning är rimlig. Det var berömvärt att kommunen ryckte in för att ge tiggarna tak över huvudet. Dock kan inte Linköping i oändlighet bli en krockkudde för vad som faktiskt är EU:s misslyckande och svek.

”För att komma tillrätta med romernas utanförskap och med det europeiska tiggeriet är det i ursprungsländerna som kraftfulla åtgärder måste vidtas”, heter det i Socialmedicinsk tidskrift 3/2015. Så är det.

Det är hög tid att EU-apparaten i klara verba tvingar värstingmedlemmar som Rumänen att sluta bryta mot mänskliga rättigheter och istället axlar ansvar för sina egna medborgare. Bryssel har erforderliga maktmedel att både hota med och använda. Exempelvis förlorad rösträtt i EU:s institutioner, stopp för vidare bidragsflöden och i sista hand – om inte bot och bättring sker – uteslutning.

Ty, för att travestera CH Hermanssons bevingade ord: Någon jävla ordning ska det va’ i en europeisk union!

Lämna en kommentar

Filed under EU, Kommunalpolitik, Linköping, Mänskliga rättigheter, Migration, Moderaterna

De livsfegas tempel

Riksdagshuset

Skrivit i Corren 14/4:

Corren.På 1940-talet dundrade författaren Harry Martinson mot biografen som ”de livsfegas tempel”. Ett rått och orättvist epitet. Men frågan är om det inte numera tyvärr börjar bli en träffande beteckning.

Inte vad gäller biograferna. Men väl på riksdagen.

Hellre än att konfronteras med den pressande tillvaron utanför Helgeandsholmens väggar, deserterar ledamöterna till gamla bekväma partipolitiska uppvisningar vilka ter sig alltmer artificiella i ljuset av de utmaningar som samhället ställts inför.

Hårda ord? Ja. Fast knappast utan grund.

Samtidigt som regeringen och oppositionen under onsdagen iscensatte debattritualen om vårbudgeten, avfyrade DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström en rejäl bredsida i Dagens Industri. ”Etablerade krafter, och de partiknutna ideologerna, ägnar sig åt verklighetsflykt”, skrev han och menade att ”den politiska fegheten hotar Sveriges framtid”.

Särskilt pekade Bergström på undfallenheten att möta de konsekvenser som flyktingkrisen inneburit. Vilket onekligen är korrekt.

Låt dock inget missförstånd råda: det är rätt att ge behövande människor fristad. Våra gränser bör alltid vara öppna för dem som lider nöd och vill skapa sig en rimligare existens i fred och frihet. Men fundamenten i välfärdsstatens och ”den svenska modellens” konstruktion är från en annan, mer avskärmad epok.

Per Albins folkhem byggdes som en intern blågul refug undan omvärldens malströmmar. Målet var att skapa trygghet för oss själva, inte för andra. Systemet är alltså illa anpassat för att kunna inkludera det stora antal flyktingar av högst varierande bakgrunder och utbildningsnivåer som nu är här.

Ska vi få ett vettigt fungerande samhälle utan dramatiska ökningar i mänskligt utanförskap och skattekostnader, måste genomgripande strukturförändringar ske inom icke minst arbets- och bostadsmarknaden, liksom på socialförsäkringsområdet.

Vi har även andra brännande problem: skolan är kass, polisen är dysfunktionell, försvaret är under isen, och vad som händer med energiförsörjningen står skrivet i stjärnorna. Fast i de livsfegas tempel pågår blockpolitikens förlamande skådespel som föga hänt och regeringsmakten förfaller.

Vad behövs för att M och S, de bägge statsbärande partierna, ska överge sitt ytliga rollspel och gemensamt ta de initiativ som behöver tas, undrar Hans Bergström. Terrordåd som i Bryssel och Paris, eller en rysk ockupation av Baltikum? Tja, säg det.

Lämna en kommentar

Filed under Integritet, Migration, Moderaterna, Politisk kultur, Socialdemokraterna

Utan goda stängsel, inget gott samhälle

Robert Frost North of BostonI sin berömda dikt Mending Wall (ur samlingen North of Boston, 1914) använde den amerikanske poeten Robert Frost de bevingade, ofta citerade, orden ”good fences make good neighbors”. Men den som läser hela dikten förstår att Frost egentligen menar motsatsen. Goda grannar ska väl inte behöva bygga stängsel och murar mellan sig?

Ytligt sett är det lätt att instämma. Fast tänker man ytterligare ett varv är det långtifrån lika givet. Bildspråket om uppförda barriärer må ge instinktivt negativa associationer. Dock måste vi ändå vara försiktiga med att skänka Robert Frost våra odelade sympatier.

Snarare bör vi tolka sentensen ”good fences make good neighbors” precis för vad den uttrycker: betydelsen av klargörandet att mitt inte är ditt och vice versa. Den regleringen är nödvändig för att säkra fungerande, harmoniska mellanmänskliga relationer och upprätthålla en anständig civilisationsgrad i samhället.

Frost avsåg i Mending Wall att kritisera vad han upplevde som den privata äganderättens rigiditet. Men att låta dess gränser flyta är erfarenhetsmässigt ett farligt recept som bäddar för konflikt och oordning, slår undan förutsättningarna för en positiv välståndsutveckling och stryper friheten.

Jo, vi bör vara empatiska och generösa, vi bör vara humanister. I ett samhälle där inte äganderätten är skyddad av tydliga, kalla det gärna ridiga, stängsel finns emellertid snart inga generösa, humanistiska och goda grannar kvar. Tilliten erorderar.

Istället hotar missämja, osäkerhet och rädsla att härska, liksom i längden tilltagande fattigdom för folkflertalet och en allt vidare spridd plundrarmentalitet. I det samhället är det allt färre som känner sig manade att taga vara på sin broder, de är fullt upptagna att ta vara på liv och lem åt sig själva.

Just därför är exemplet Malmö så oroande. Som bland annat uppmärksammats i SVT:s Uppdrag granskning nyligen, har flera hundra utsatta EU-migranter sedan ett år tillbaka bosatt sig på en tomt i korsningen Industrigatan-Nobelvägen. Marken tillhör ett enskilt fastighetsföretag, som i våras gjorde en polisanmälan om olaga intrång.

”Det är jättesynd om människor som är fattiga, men man kan inte ha det så här. Vi måste hjälpa dem på annat sätt”, sa företagets ägare. Det är givetvis riktigt. Att fallet är ömmande ursäktar inte vad som de facto är illegal ockupation med uppförande av en skräpig och ohälsosam kåkstad på privat egendom. Brottet är rimligen solklart och måste beivras.

Men polisen har förblivit passiv och hävdar sig sakna möjlighet att avlägsna ockupanterna. Enligt de så kallade rättsvårdande myndigheterna föreskriver lagen att det är Kronofogdens sak att först identifiera varje individ som olagligen tagit tomten i besittning för att avhysning ska kunna ske. Vid det konstaterandet har ärendet fastnat i byråkratikvarnen och ägaren – brottsoffret! – lämnats i kylan.

Förutom att polisens handfallenhet påtagligt riskerar att gynna redan starka främlingsfientliga och antihumanistiska krafter, och bidra till en bland allmänheten mindre solidarisk syn på hela gruppen av fattiga EU-migranter som söker sig hit, finns även en annan djupt allvarlig principiell aspekt som måste adressas.

Nämligen; om den offentliga makten i Sverige kapitulerar från att försvara äganderättens stängsel, den mest grundläggande näst rätten till liv, då är systemet att betrakta som en ruin och inte längre förtjänt av vår lojalitet. Oavsett vad Robert Frost tyckt i frågan. 

Lämna en kommentar

Filed under Lag och rättsväsende, Litteratur, Malmö, Mänskliga rättigheter, Migration