En vanlig man med ett stort, varmt hjärta

Skrivit i Corren 19/5:

Framför TV-apparatens blåa sken växte jag upp. Inget medium hade för min generation heller så stark genomslagskraft som den statliga monopoltelevisionen.

Många program kom att bli del av miljön i vilken man formades. Min barndoms 70-tal är intimt sammanlänkad med serier som Beppes godnattstund, Vilse i pannkakan, Snobbar som jobbar, Raskens, MASH och Kojak.

När nu coronapandemin bromsat ner tillvarons varvtal har jag fyllt tiden med att återknyta bekantskapen med några av dem. Det är en märklig upplevelse, eftersom man på samma gång återknyter bekantskapen med sig själv, i en yngre och oskuldsfullare version.

Det är ungefär som att lyssna på favoritlåtar från förr. Likt musiken besitter televisionens artefakter en sällsam förmåga att levandegöra minnen, dofter, händelser som ligger gömda bak i hjärnans skrymslen.

En av dessa TV-produktioner som ånyo framkallat färgerna i mitt bleknande barndomslandskap är N P Möller, fastighetsskötare. Jag fann den häromkvällen under botaniserandet i SVT:s populärkulturella skattkammare Öppet arkiv.

Serien sändes i ett trettiotal avsnitt mellan 1971-80 och var sanslöst populär. Fyra miljoner svenskar kunde bänka sig vid rutan när Möller och hans eviga följeslagare hunden Calle var i farten. Förvisso var utbudet begränsat till bara två kanaler, men ändå…

Skådespelaren Nisse Ahlroth blev i princip identisk med rollen som den vänligt lågmälde fastighetsskötaren på Solgatan 16 i Malmös arbetarstadsdel Möllevången.

Där fanns återkommande karaktärer som den näbbiga skvallertanten fru Skog (”Skogan”, spelad av Ulla Sonesson), ägare till den lokala kvartersbutiken. Men oförglömligast – den försupne tidigare fotbollshjälten ”Danskdödaren” i Jan Malmsjös intensiva tolkning.

Serien skulle väl gälla för att vara en vardagskomedi. Dock är humorn påtagligt nedskruvad och tempot väldigt stillsamt. Men det som känns mest förvånande idag är graden av realism och social svärta.

Livet på Solgatan ter sig egentligen ganska mörkt. Få skulle nog avundas Möllers påvra tillvaro som änkling i ett sjabbigt hyreshus med en hund som främsta sällskap. Och Malmsjös alkoholiserade ”Danskdödaren”, ständigt skrävlande om forna idrottstriumfer, är direkt tragisk i sin livslögn.

Varför blev programmen så exceptionellt framgångsrika? Jag tror att serien rör vid något djupt inom oss. N P Möller är långt mer än fastighetsskötare. Han sköter om medmänniskorna i sin närhet, han är trygghetens och förståelsens representant vi alla behöver, han försöker återställa den existentiella jämnvikten i vardagslivet när något gått snett.

N P Möller är en vanlig man med ett stort, varmt hjärta. Det är sådana personer som, i det tysta och utan att göra större väsen av sig, bär upp världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.