Fåfängt prestigeprojekt

Skrivit i Corren 19/2:

Infrastrukturminister Tomas Eneroth har förklarat sig otålig. Som en av de 73 punkterna i januariavtalet mellan S, L, MP och C förkunnas uttryckligen att nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas som knyter samman Stockholm, Göteborg och Malmö.

För detta vill Eneroth ha ett brett förankrat finansieringsbeslut i riksdagen och det får inte dras i långbänk. Foten måste sättas ner snabbt, så att spaden kan komma i marken och skinande nya höghastighetsspår börja anläggas. Notan beräknas till cirka 230 miljarder kronor (minst). Sträckorna bedöms vara klara för trafik runt 2035 (kanske, i bästa fall).

Det är häftigt med höghastighetståg och det vore roligt om man kunde applådera att Sverige fick ett eget Train à Grand Vitesse (TGV) precis som i Frankrike och dess grannländer på kontinenten. Tomas Eneroth får dock ursäkta, det klokaste vore nog ändå om han hejdade sig. Inte ens de fräcka europeiska höghastighetstågen har varit någon succé.

EU:s revisionsrätt riktade i en rapport förra året skarp kritik mot nätets bristande effektivitet och höga kostnader. Mycket talar tyvärr emot även en svensk satsning, enligt transportexpertisen. ”Mycket olönsam”, lyder domen från Trafikverkets granskning av det blågula höghastighetsprojektet. Samhället skulle endast få tillbaka 25 kronor per investerad hundralapp.

Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet har avrått på liknande grunder. Maria Börjesson, professor i nationalekonomi vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, tillhör heller inte fansen.

Hon pekar på att de nya, dyra fartfyllda tågen främst fokuserar på den relativt lilla grupp som reser långväga, från den ena storstaden till den andra. Vilken glädje har befolkningsmajoriteten av det, när de flesta resorna sker lokalt och regionalt?

Klimatnyttan blir över tid också väldigt tveksam. Ungefär samtidigt som höghastighetstågen är åkfärdiga kommer omställningen till ett fossilfritt svenskt kommunikationssystem vara i hamn. Inom de närmsta decennierna drivs bil- och flygplansflottan med elektricitet.

Varför ska vi då idag plöja ner hundratals miljarder i en gigantisk stambaneinvestering som framöver varken ekonomiskt eller miljömässigt ger en avkastning som står i någon som helst proportion till kostnaden?

Vettigare vore om infrastrukturministern riktade sin otålighet mot att rusta upp den slitna järnvägen med de vanliga tågen som finns här och nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.