Hur bör Kofi Annan minnas?

Skrivit i Corren 20/8:

Kofi Annan var karriärdiplomaten i FN som krönte karriären med att bli generalsekreterare åren 1997-2006. Sober och verserad ingav han ett förtroende som ingen på posten haft sedan Dag Hammarskjölds dagar. Nyheten om Annans bortgång i helgen kom överraskande. Från alla håll kantades sorgebudet av varma hyllningar till en statsman i fredens tjänst.

Främst blev han en symbol för hoppet om en rimligare jord, även om hans höga ambitioner och ärligt menade insatser – exempelvis för att reformera FN till en effektivare organisation – ofta stötte på övermäktig patrull i konfrontationen med en bångstyrig, cynisk verklighet. Kofi Annan förtjänar att lovordas för att han ändå försökte, och därigenom satte nödvändigt ljus på den moraliskt plikten att bekämpa orättfärdigheter och övergrepp.

Med detta sagt, måste tyvärr samtidigt konstateras att Kofi Annan inte alltid själv levde upp till den plikten. Han spelade en allt annat än smickrande roll i två av de värsta katastroferna under vår tid.

1993-1996 ansvarade han för FN:s fredsbevarande operationer. Tidigt 1994 fick han utförliga rapporter om att huturegimen i Rwanda förberedde utrotning av landets tutsier. Informationen kom direkt från Annans egen man på plats, den kanadensiske generalen Romero Dallaire, befälhavare över FN-trupperna i Rwanda. Dallaire vädjande om ingripande.

Kofi Annan reagerande endast med undvikande passivitet. Tre månader senare hade omkring en miljon tutsier hackats ihjäl. Folkmordet kunde sannolikt hindras, men blev möjligt på grund av FN-topparnas likgiltighet i kombination med stormakternas (i synnerhet USA:s) nekan att intervenera.

Samma kyliga ovilja till handling demonstrerade Kofi Annan året därpå, när 7000 bosniska muslimer slaktades i Srebrenica av den serbiske krigsförbrytaren Ratko Mladic. Stadens muslimer var utlovade FN-skydd.

600 holländska soldater i blå baskrar fanns där. Deras larm klingade ohörda när Mladic anlände och skred till verket. FN lyfte inte ett finger för att infria sina löften. Kofi Annan kunde begärt att förstärkande NATO-flyg skulle sättas in mot de serbiska bödlarna. Han gjorde inget.

Vi bör bedöma ledare efter deras uppträdande i kritiska krissituationer, när avgörande värden utmanas och grundläggande valörer prövas. Kofi Annan uttryckte senare ånger över sitt agerande i Rwanda och Srebrenica. Men det kunde naturligtvis inte väcka offren till liv eller gottgöra illdåden. Därför är det ofrånkomligt att Kofi Annans eftermäle blir blandat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.