Långös borgmästare har ordet (4)

Här var ständiga inre strider och slitningar bland dem, som borde i enighet och samförstånd värnat om gemensamma intressen och ej att förvåna sig över, då kommunernas och byarnas invånare lågo i fejd med varandra på gränserna och å landsvägarna.

Känt är över hela landet, att hos blekingarna har kniven alltid suttit löst i slidan liksom svärdet hos vikingarna, vars många gravar och minnesmärken efter forntida strider bära tillräckligt vittne om att blekingarnas förfäder gått före med exempel som smittat, fast stridsmetoderna och stridernas orsak växlat.

I mångt och mycket har Blekinge varit en mörk fläck i landet; dålig skolundervisning, särskilt på landsbygden, inhuman behandling av fattiga medmänniskor, som man utan samvetsbetänkligheter ända in på senare åren sålt på offentlig auktion, rofferi i olika former, i länets huvudstad militarismens förråande inverkan – vart och ett har i sin mån bidragit till att sätta en osund prägel på folklynnet och försvårat det upplysningsarbete som Blekinge Folkblad fått på sin lott att bedriva.

(…)

I Blekinge är folkrasen till den grad uppblandad, att det är hart när omöjligt finna något hållbart karaktärsdrag för enbart Blekinge. Det är mycket omväxlande, beroende dels på de olika naturförhållandena, olika yrken, m. m.

Liksom en skogsinnebyggare, som levat sitt ensamma liv i den blekingska skogsbygden, ovillkorligen måste äga andra karaktärsdrag än stadsbon, måste även föreligga en betydande skillnad i karaktär och lynne mellan en fiskare ute på öarna och en bonde eller en skogsdräng i de bördigare delarna av Blekinge.

Som ett genomgående drag bland arbetarna, där ju min verksamhet blev förlagd, är bristande samhörighetskänsla och lusten att kiva om småsaker, vilket gör det mycket svårt att få till stånd fasta och stabila organisationer.

Klandersjukan är starkt utbredd och i allmänhet söker man formligen efter fel på varandra för att få skäl att klandra, och givetvis drabbar denna del av folklynnet hårt alla, som försöka skapa solidaritet och samförstånd, därvid icke minst pressens män. Och det är betecknande, att sällan en person, som av ett eller annat skäl, ofta obefogat, råkat i onåd och fått ett visst missnöje riktat emot sig, finner någon som vågar ta hans  parti – det är så naturligt, att han då är oduglig i allt.

Detta är mina intryck av Blekinge och det blekingska folklynnet, intryck som gärna vilja sitta kvar och som gjorde att jag redan i början var starkt betänkt på att söka mig ett annat verksamhetsområde.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.