Långös borgmästare har ordet (2)

Min förflyttning från Norrland blev på sätt och vis en förflyttning från skogen till havet. I mitt barndomshem såväl som uppe i Norrland var jag ej i tillfälle att beundra havet, ty min verksamhet och min hemvist var i allmänhet förlagd till trakter, vilka ej hade beröring med havskusten.

Annat blev det här i Karlskrona, här kom jag att bosätta mig på en ö i Östersjön, visserligen ej bredvid det öppna havet, men ändå med känning av dess böljesvall.

I början kändes det vemodigt och ödsligt, att ej omkring sig höra vindens sus i den vida barrskogen och ej se de höga fjällarna resa sina snötäckta hjässor mot blåa skyar, men snart drogs jag ner mot stranden, där böljorna lekte bland klipporna, stundom smekfullt och stundom i vild yra.

Och när sommarsolen sänkte sina varma strålar ned mot jorden – hur skönt att låta sig famnas av dessa böljor. Det blev mig ett nytt livselixir, dessa varje dag återkommande friluftsbad, och jag blev snart lika innerligen förenad i vänskap till havet som jag förut varit till skogen.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.