Långös borgmästare har ordet (1)

Långö i Karlskrona är för mig en kär plats sedan barndomen. En gång, mellan åren 1909 och 1933, var ön ett självstyrande municipalsamhälle med en egen borgmästare. Så kallades nämligen municipalstyrelsens driftige ordförande J A Henricsson (1859-1941) i folkmun.

Han var en allmänt respekterad socialdemokratisk politiker och tidningsman, som 1906 flyttade från Sundsvall till Karlskrona för att bli chefredaktör på Blekinge Folkblad (vars namn senare byttes till Sydöstran). Henricsson kom att slå sig ner på Långö, då tillhörande Augerums kommun, byggde hus på Rådmansgatan och blev öns naturlige ledande profil.

Han må varit socialist, men alls ingen dålig och gapig sådan utan en strävsamt pragmatisk, ansvarstagande folkrörelsedemokrat av det handfast reformistiska virke som i förra sekelskiftets brytningstid bidrog till att forma det moderna Sverige.

1923 utgav han sina memoarer, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, en ytterst läsvärd liten bok för alla Långövänner. Ur denna skrift talar J A Henricsson direkt till oss i bloggens sommarserie ”Långös borgmästare har ordet”:

Det var givetvis en önskan, att Blekinge Folkblads redaktör skulle bosätta sig i staden, men detta lät sig ej göra, enär den tiden på året – sista dagarna i juni – ej fanns lämpligt husrum där. Förut omnämnde skomakaremästare Petersson hade amellertid ombestyrt bostad på en ö, Långö, som var förenad med staden genom en bro, men tillhörde landsorten, Augerums kommun.

Ön var då föga bebyggd, något hundratal invånare, och känd som vara den plats, där staden höll före att den hade rätt att placera bråkigt och otrevligt folk. De sämre av stadens innevånare hänvisades dit när husrum ej stod att uppbringa i staden.

Det yttrades till och med en gång i stadsfullmäktige av en dess ledamot, att Långö var stadens avstjälpningsplats och att mellan staden och Långö skulle finnas en ”kinesisk mur”, som förhindrade varje samband med ifrågavarande ö och staden.

Således trevliga framtidsutsikter: en kinesisk mur att passera till och från mitt arbete på redaktionen i staden och en bostad bland folk, som ej bevärdigades bo i staden. Erkännas måste också, att det då ej var utan risk man passerade bron och att ute på Långö vapen rätt ofta togos i bruk både inomhus och ute.

Jag gick emellertid helskinnad genom den värsta tiden, utom att min nasus vid ett tillfälle fick sig en släng av en person, som påstod sig ha något otalt med mig. Jag gav honom givetvis ett nyp igen och så var den saken uppgjord.

Lämna en kommentar

Under Karlskrona, Långö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.