Ifrågasätt skolplikten

Skrivit i Corren 31/3:

Inga fler statliga pekpinnar! Det är budskapet på SvD:s debattsida den 30/3 från fyra tunga representanter för Sveriges kommuner och landsting (SKL) med ordföranden Lena Micko i spetsen. De oroar sig för vad den snart färdiga produkten av regeringens Skolkommission kommer att bli: ännu ett reformpaket med förslag på nya regelsystem och krav på mer statlig styrning.

Utrymmet för den kommunala skolans lokalt förankrade utvecklingsmöjligheter skulle därmed beskäras ytterligare. Det är inte regering och riksdag i Stockholm som är bäst på att avgöra enskilda skolors behov, förutsättningar och prioriteringar. Utan dem som är på plats ute i verkligheten där undervisningen rent faktiskt bedrivs. Vilka bör då ha störst makt över skolan?

”Kommunernas roll blir allt mer att ställas till svars för en verksamhet som de får minskat mandat att sköta”, skriver Lena Micko och hennes SKL-kolleger beklagande. Det finns skäl att instämma i deras kritik mot viljan av ökad centralisering och kontroll från statens sida, liksom mot den politiska klåfingrigheten att lansera ständigt nya reformidéer.

Som SKL konstaterar: ”Sverige har haft 55 större skolreformer de senaste tjugo åren. Det är dubbelt så många som Finland”. Skolan är en mycket viktig samhällsinstitution. Därför är inte underligt att partierna tävlar om att sätta sin prägel på den.

Men vad är resultaten blivit? Knappast särskilt imponerande, snarare motsatsen. Ska man dra någon slutsats av alla dessa dyrköpta erfarenheter av politisk interventionism på skolområdet, ligger det väl inte närmast till hands att önska sig mer av samma sak – och definitivt inte från den statliga nivån.

Det är intressant att Finland nämns i SKL:s debattartikel, om än flyktigt. Vårt östra grannland har länge ställt Sverige i skuggan när det gäller elevernas prestationer och disciplin. Detta trots – eller tack vare – att ingen skolplikt råder som hos oss.

Istället har man läroplikt som sätter individens kunskapsinhämtning främst. Eleven kan delta i den offentliga skolans fastställda undervisningsplan, eller förvärva motsvarande kunskaper i andra former om det passar bättre (exempelvis genom hemskolning som är förbjudet i Sverige). Under kommunens tillsyn är det föräldrarnas ansvar att läroplikten följs, och att betyg ges från årskurs 1 är okontroversiellt.

Skolplikten är främst ett kollektivistiskt tvång att infinna sig i skolan och garanterar inte att eleven måste lära sig något annat än att sitta av tiden i klassrummet, rått uttryckt.

SKL gör rätt i att varna för det statliga pekpinneraseriets olycksaliga konformism. Kontrasten som den framgångsrikare finländska modellen utgör borde i det sammanhanget vara värt att titta på.