Ur Kakaniens fatabur (8)

Och en dag tröttnade Ulrich på att vara ett löfte. Den tiden hade redan kommit när man började tala om det eller det geniet på fotbollsplanen eller i boxningsringen, men ännu gick det åtminstone tio geniala upptäckare, tenorer eller författare på var genial centerhalv eller tennisstjärna som figurerade i tidningarna.

Den nya tidsandan hade ännu inte helt slagit igenom. Men just då läste Ulrich plötsligt någonstans uttrycket ”den geniala kapplöpningshästen” och kände det som en för tidig fläkt av sommarens mognad. Det stod i skildringen av en uppseendeväckande framgång på kapplöpningsbanan, och förmodligen fattade skribenten själv inte hela räckvidden av det infall som i ögonblickets upplyfta stämning hade flutit ur hans penna.

Men Ulrich insåg med ens vilket ofrånkomligt samband det fanns mellan hans egen karriär och detta geni till kapplöpningshäst. Ty hästen hade ju i alla tider varit kavalleriets heliga djur, och under kaserntjänsten i sin ungdom hade Ulrich knappast hört tals om något annat än hästar och kvinnor. Det var detta han velat fly ifrån för att bli en betydande man, och när han nu efter mångfaldiga ansträngningar kanske kunde ha känt sig nalkas höjdpunkten för sina strävanden, hälsades han där uppifrån av hästen som hade förekommit honom.

Robert Musil, Mannen utan egenskaper, 1930-1942.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Citat, Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s