Ur Kakaniens fatabur (7)

Hans far skulle uttryckt det ungefär så här: Låter man en människa göra vad hon vill, så ränner hon snart huvudet i väggen av ren förvirring. Eller kanske så här: En människa som kan uppfylla alla sina önskningar vet snart inte vad hon ska önska sig. Ulrich upprepade detta för sig själv med en viss njutning.

Denna nedärvda visdom tycktes honom vara en utomordentlig modern tanke. Människan måste först genom fördomar, traditioner, svårigheter och inskränkningar av de alla slag se sig stängd i sina möjligheter, planer och känslor som en dåre i en tvångströja, och först då äger det som hon förmår frambringa kanske värde och växtkraft och blir bestående.

Vad denna tanke innebär står i själva verket knappast att överblicka! Nå, mannen utan egenskaper, som hade återvänt till hemlandet, tog nu också det andra steget för att låta sig formas och utvecklas genom de yttre omständigheterna i livet. När han hunnit så långt i sina funderingar överlämnade han helt enkelt inredningen av sitt hem till leverantörernas geni, i den säkra övertygelsen att du nog skulle sörja för traditioner, fördomar och inskränkthet.

Själv nöjde han sig med att friska upp de gamla linjerna som fanns där förut, de mörka hornkronorna under de vita valven i den lilla hallen eller det stela taket i salongen, och anskaffade i övrigt allt som tycktes honom ändamålsenligt och bekvämt.

– Robert Musil, Mannen utan egenskaper, 1930-1942.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Citat, Litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s