På randen av vulkanen

Skrivit i Corren 9/1:Corren.

Hösten 2008 konkursade Lehman Brothers, Wall Streets fjärde största investeringsbank. Amerikanska staten vägrade täcka de enorma kreditförlusterna. Beskedet punkterade den globala finansbubblan. Många banker visade sig i likhet med Lehman Brothers ha spelat oerhört högt. Hur reagerade branschens insiders?

Dom hamstrade mat, tömde sina privata konton, köpte guld och förberedde sina familjer på evakuering till landsbygden. Systemkollapsen var millimeter bort.

Om detta skriver Joris Luyendijk i boken Simma med hajar (2015) som baseras på runt 200 intervjuer med bankfolk i London City, Europas ledande finansdistrikt. Apokalypsen undveks dock. Statliga livbojar till astronomiska belopp kastades ut för att rädda banksektorn.

Lärdomar? Enligt Joris Luyendijk inte många. Den kortsiktiga finansiella spekulationskulturen kvarstår, inga egentliga strukturreformer har skett.

Att vi var ytterst nära härdsmältan 2008 var såväl politikens som finanssektorns fel. Under Bill Clinton i Vita huset blev mantrat att alla amerikaner skulle äga sina hem, även de som normalt inte hade råd.

Statliga stimulanser perverterade bolånemarknaden med osunda krediter. Dessa packades om i komplicerade värdepappersinstrument, som slappt gavs toppbetyg av kreditvärderingsinstituten och finansvärldens handel rusade feberartat. Tills korthuset rasade. Värsta chocken då har glömts, nu är det fartblinda tider igen.

Centralbankerna trollar fram floder av fiat-pengar (statsvaluta utan koppling till reella värden) ur tomma intet. Det drivs minus- eller nollräntepolitik som dränker marknaden med snorbilliga krediter, vilka till stor del sugs upp av aktiebörserna och blåser på bostadspriserna.

Traditionellt sparande är en förlustaffär. Slösandet är satt i system. Dagens konjunktur bygger på en gigantisk form av ekonomisk doping.

OECD varnar för att många länder, däribland Sverige, har en orimligt överhettad fastighetsmarknad där ett prisfall kan slå väldigt hårt. ”Man kan inte bortse från att det finns en risk för en ny finanskris. Särskilt som den vi hade för snart tio år sedan föregicks av expansiv penningpolitik som användes till dåliga investeringar och konsumtion”, säger nationalekonomen Andreas Bergh (DN 3/1).

Det otäckt att tänka på vad en förstående krasch lär innebära. Konsekvenserna kan bli värre än förra gången. Hur hanterar vi det i så fall? Köper guld och bunkrar konserver som finanshöjdarna 2008?

Mer än några andra visste de ju vilken vulkan världen dansade på randen av – och gör så sorglöst åter.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ekonomi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s