Det svartaste ljusnar

Svart hål

Skrivit i Corren 14/6:Corren.

”Just remember that death is not the end”, sjöng Bob Dylan på albumet Down in the Groove 1988. Nu, 28 år senare, säger den brittiske kosmologen Stephen Hawking ungefär i stort sett samma sak.

Ty universums värstingversion av liemannen, de svarta hålen, är enligt hans beräkningar inte fullt så tillintetgörande monstruösa som deras rykte förtäljer.

Hittills har hålens koncentrerade massa ansetts så enorm att de i sina gap ohjälpligt slukar all materia, strålning och ljus som kommer i deras närhet. Här snackar vi obeveklig förintelse i en skala av ohyggliga proportioner. Eller kanske inte ändå.

Att bli offer för ett svart hål betyder nödvändigtvis inte att situationen är totalt bortom räddning, hävdar Hawking: ”De är inte de eviga fängelser som en gång troddes. Om du känner att du är instängd i ett svart hål, ge inte upp. Det finns en väg ut” (The New York Times 6/6).

Inte nog med det.

Färska kalkyler av ett forskarteam vid universitet i Lissabon tyder på att det kan vara teoretiskt möjligt att skicka en kropp hyfsat intakt genom ett så kallat maskhål i det svarta gapets singularitet (en punkt där rubbet av normala fysikaliska lagar upphör) och nå en annan del av universum, eller dimension, på andra sidan (Science Alert 10/6).

Vilket var precis vad den amerikanske regissören Christopher Nolan lät sina skådisar göra i filmen Interstellar häromåret, om ni såg rullen. Så djärvt fantasirik var inte biodukens dikt att den saknade viss förankring i verkligheten, alltså.

Men detta är ju rymden och för oss vanligt folk svårgripbar fysik i den högre skolan. Även om dessa upptäckter skulle hålla streck, vad är relevansen på vardaglig nivå här nere i den jordiska jämmerdalen?

Kosmologi kan tyckas abstrakt. Men handlar i grunden om hur naturen – där vi människor är en liten, fantastisk komponent – fungerar, och dess budskap är sannerligen inte illa.

Mörkret är aldrig definitivt. Hopp finns även på det mest hopplöst läskiga ställe man kan tänka sig. Också från den svartast tryckande position kan vägen till nytt ljus nås.

Om till och med svarta hål kan övervinnas, vilka problem kan då inte bemästras? Såväl rent individuellt mänskligt, som politiskt, kulturellt, ekonomiskt, socialt, teknologiskt eller vad ni vill, är väl det en underbar lärdom att begrunda. Särskilt i dessa tider när mycket ser så skymningsaktigt ut i världen.

Lämna en kommentar

Filed under Filosofi, Natur, Rymden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s