Låt kärleken slå rot

HJärta

Skrivit i Corren 12/4:Corren.

Paris anses ju traditionellt vara kärlekens stad i världen. Men den franska metropolen har fått fin konkurrens av en förnämlig östgötsk uppstickare: Motala. Där pågår nu Kärleksveckan, ett sedan slutet av 90-talet årligt återkommande arrangemang med såväl Motala kommun som det lokala civilsamhället involverat.

Kärleksveckan går inte endast i romantikens tecken (nog så viktigt förvisso), utan har även en bredare betydelse. Det är en manifestation för omtanke, medmänsklighet och vänlighet. Är det inte ett underbart välkommet initiativ, särskilt i denna oroliga tid?

Allkonstnären Beppe Wolgers, som i sin mångskiftande produktion hade som röd tråd att betona de mjuka värdena i livet, sa en gång: ”Jag tror att alla människor behöver snällhet och godhet. Men de flesta vågar inte stå för det”.

Så är det kanske; vi dras möjligen lite till mans med en feghet därvidlag. Den som offentligt och oreserverat höjer fanan för kärlek, snällhet och godhet tar risken att i debatten avfärdas som naiv, mjäkig och en smula larvig. En blåögd person utan grepp om tillvarons hårda realiteter, vilken är späckad av tuffa konflikter som är ideologiska, religiösa, sociala, ekonomiska, materiella, geopolitiska, identitets- och klassmässiga, et cetera.

Fast om verkligheten är så beskaffad, understryker det väl snarare behovet av än fler ”naiva” människor likt dem i Motala som vill gjuta olja på vågorna och göra villkoren för umgänget på vår jord rimligare och varmare. Hur kan en sådan strävan någonsin vara fel?

Inför FN-dagen 1982 – när världen fortfarande levde i skuggan av kalla krigets kärnvapenkapplöpning – skrev Tage Danielsson en dikt, ”Råd till ett nyfött barn – angående i vilken ordning det bör skaffa sej sina övertygelser”, som löd:

Innan du blir kapitalist, kommunist, monetarist, anarkist, / marxist, fascist, terrorist, imperialist, socialist, / syndikalist, eller rentav folkpartist / måste lilla du förstå / att så snart som du kan gå / bör du stultande gå med / i det världsparti för fred / som går före allting annat. / Alla –ismer där vi stannat / är sekunda, inte störst. / Freden måste komma först. / Gör den inte det, min vän, / kommer inget efter den.

Fred kan vi tolka i vidare mening än militärt icke-krig. Säg gärna humanism, säg gärna kärlek. Utan denna grundplatta för våra ambitioner och skilda åsikter i övrigt, är ju faran överhängande att samhället blir ganska visset och outhärdligt.

Lämna en kommentar

Filed under Östergötland, Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s