Går det att leva utan Lohengrin?

I tioårsåldern råkade jag höra ett radioprogram om Richard Wagner. Jag förstod kanske inte så mycket. Mer än att musiken som strömmade ut i mitt pojkrum hemma i Kungsbacka var storslagen och underbar. Wagner bör man väl helst inte tala om i Sverige, i alla fall inte högt, lyriskt och entusiastiskt utan de sedvanliga reservationerna (det är nog bara Horace Engdahl som kommer undan med det). 

Ja, politiskt må Wagner, denne tyske ärkeantisemit, förtjäna en plats i giftskåpet. Fast vad har det med den väsentliga saken att göra? Det är som Per Wästberg nyligen skrev i Svenska Dagbladet: ”García Marquez, L-F Céline, Bertold Brecht, José Saramago – vilka konstnärer, men vilka idiotiska åsikter! Om hur världen var inrättad lärde de mig inte genom vad de tyckte om den, utan genom överrumplande fantasikraft.”

Lyssna på Lohengrin en gång. Försök sedan leva utan detta magnifika verk. Det är praktiskt taget omöjligt. Om man är en öppen, levande, kännande människa.

Lämna en kommentar

Filed under Musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s