Långölandet

Vore det möjligt, skulle jag muta in ett hem här vid stranden. Bli kvar, låta dagarna fredligt löpa och leva utom tävlan, i tillvarons sidoljus. Att sakta ned världens varvtal för att göra den större, i det mindre och det inre. Vad bekommer mig då rovdjurens röster? En mumlande kakafoni allt längre bort, eroderad av vind och vågor, upplöst av milda solstrålar. Ön är sitt eget kungarike, fjärden en ocean. Kom, korsa den om du vill. Asyl ska ständigt vara beviljad.