Långölandet

Långö strand Danmarksfjärden

Vore det möjligt, skulle jag muta in ett hem här vid stranden. Bli kvar, låta dagarna fredligt löpa och leva utom tävlan, i tillvarons sidoljus. Att sakta ned världens varvtal för att göra den större, i det mindre och det inre. Vad bekommer mig då rovdjurens röster? En mumlande kakafoni allt längre bort, eroderad av vind och vågor, upplöst av milda solstrålar. Ön är sitt eget kungarike, fjärden en ocean. Kom, korsa den om du vill. Asyl ska ständigt vara beviljad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.