September (4)

Dygden är det förstenade livet
rädslan och tomheten.
Att inte göra.
Hur kan det någonsin vara levande?
Men sådant är livet
att människorna berömmer dem
som inte.

Ur Jag är en grön bänk i Paris, Kerstin Thorvall (2005).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.