Lyrikens makt

Morgon med kaffe och Karin Boye. Behövde lite lyrisk inspiration, bara sådär rent allmänt, för att lyfta texten till en kommande bokrecension i ett annars mycket prosaiskt ämne. Så jag bläddrade i samlingen För trädets skull, utgiven 1935. Och råkade läsa dikten Ögonen är vårt öde.

Nu är jag så drabbad att jag inte kan skriva alls… Gripen, som fullständigt ogarderad överfallen. Och kaffet, det kallnar, medan jag läser samma rader igen, igen.

Poesi är ju livsfarligt. Karin Boyes eget öde är ett nog talande exempel. Man borde varna för det i skolorna. Införa åldersgränser i bokhandeln, på bibliotek. Avråda känsliga personer. Ofattbart att riksdagen hittills nonchalerat att ta upp lyrikeländet till debatt. Kan inte någon ansvarstagande myndighet starta en kampanj? Typ ”Dikt är bajs”, ”Spola dikten”, ”A Non Poetryreading Generation”. Undrar vän av ordning!

Men allvarligt. Är inte detta ett fantastiskt stycke?

Ögonen är vårt öde.
Så ensamma blir ni, stackars ögon,
med stjärnor, som vägrar förbarma sig
på levande jordiskt vis.
Hade jag sett mindre,
tänkte jag andra tankar,
och slapp bli en utstött,
de rättfärdiga given till pris.

Helig, helig, helig
är sanningen, den förfärande,
jag vet det, jag böjer mig,
och den har rätt till allt.
Men kött och blod ryser,
det levande söker livet,
och varm är mänskors gemenskap
och deras förakt kallt.

Och bedjande irrar jag
bland iskalla ljusår,
söker efter hjälp till att
stå upp ur min grav.
Minns med het ömhet
ögon långt borta,
också de förlorade
i ensamhetens hav.

Då kan jag inte klaga.
Då måste jag tacka.
Med dem har jag delat
vad jag vet, vad jag minns.
Och genom mörkret anar jag
hem och gemenskap.
Älskade syskonögon!
Ni fanns.  Ni finns.

(Jenny J: mina syskonögon… du vet…)

3 tankar på “Lyrikens makt

  1. Det är ett fantastiskt stycke, och av något skäl anar jag att det kanske rentav har ännu fler aktuella bottnar i vår tid än när det skrevs.

    • Ja, hon är viderunderlig, Karin Boye. Tecknet på klassisk poesi är den alltid känns samtida, angelägen. Det finns ett Boyemuseum i Alingsås, jag undrar varför jag aldrig skrev om det när jag arbetade i Borås. Även platsen där hon hittades död finns – lite makabert – utmärkt med en minnessten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.