Slottet som siktade mot himlen

Tjolöholms slott

Från havet blåser det hårt över den flacka halvön vid hallandskusten. Iskalla vindbyar sveper kring den stolta byggnadens vackra granitfasader.

Vi söker skydd innanför entréporten, hamnar via ett förrum i en stor sal där blicken genast möter en väldig sandstensspis. Dess massiva murstock pryds av en latinsk inskription: ”Coelum versus”. Det är släktens Dicksons valspråk och betyder ”Mot himlen”.

James Fredrik och Blanche Dickson hette makarna som i 1800-talets slutskede beslöt att uppföra detta märkliga byggnadsverk, unikt för Sverige. Tjolöholms slott är beläget en bit utanför Kungsbacka och går i engelsk Tudorstil. Sex år tog det att färdigställa.

När slottet var inflyttningsklart 1904 hade det kostat en miljon kronor. Vilket i dagens penningvärde motsvarar ungefär 48 miljoner kronor. James Fredrik Dickson fick aldrig se det, han dog redan 1898. Blanche blev ensam byggherre som förverkligade de storslagna visionerna med arkitekten Lars Israel Wahlman som sitt instrument.

Vi fortsätter in i slottet, vandrar upp för trapporna, mörka paneler täcker väggarna. Sällsamma figurer i snidat trä vakar över våra steg. Det andas en smula mystik om de tre våningsplanen, samtidigt som de många rummen har en påtagligt ombonad och välkomnande atmosfär.

– Det är ett ovanligt hus, ovanlig stil. Det fantastiska med huset är att så mycket är väl bevarat. Vi har jättemånga utländska besökare som är nyfikna därför att det är så speciellt.
Säger Magdalena Kasper, som öppnat dörren till denna fascinerande miljö. Hon är intendent på slottet, som numera ägs av Kungsbacka kommun och drivs i stiftelseform.

Makarna Dickson, vilka var de? Magdalena Kasper berättar om en förmögen köpmannafamilj, bosatt i Göteborg, men med rötterna i Skottland. James Fredrik köpte marken härute för sina hästars skull och lät tillsammans med hustrun – som också var hans kusin – utlysa en arkitekttävling för skapandet av ett passande lantgods.

– För dem var det inte konstigt att välja Tudorstilen, arvet finns ju hos de bägge. Tudor representerade en storhetstid i England, medan en svensk kanske hade byggt en Vasaborg eller liknande.

Efter James Fredriks förtida död i blodförgiftning blev slottet Blanches livsverk och måhända även ett minne över hennes man.

Vad har du för uppfattning om Blanche Dickson?
– En spännande kvinna. Stark. Drivande. Å ena sidan traditionell med sitt brittiska arv. Å andra sidan framsynt och modern. Huset är en häftig mix av det svunna kombinerat med hypermodern teknik.

Häftig mix, ja. Exteriören är engelsk 1500-talsrenässans (Tudor, alltså), medan interiören är kraftigt influerad av förra sekelskiftets Arts & Crafts-rörelse, som vände sig mot den industriella revolutionens massproducerade varor. Allt skulle vara tillverkat i äkta material genom gediget hantverk.

Samtidigt installerade Blanche Dickson glatt nymodigheter som elektricitet, luftburet värmesystem i väggarna, snillrika rundspolande duschar och heltäckningsmattor. Hon skaffade till och med en pionjärmodell av ett schabrak till dammsugare, som vägde ett ton och transporterades på en hästvagn. Långa slangar drogs in via fönstren från gården utanför.

– Även om det skulle vara ett ståtligt slott så ville familjen Dickson leva bekvämt. Huset är lite galet. Fast på ett lustfyllt vis, säger Magdalena Kasper.

Blanche fick dock inte möjligheten att njuta resultatet av sina ansträngningar i högre grad. Bara två år efter inflyttningen omkom hon under en resa till Ceylon. Dottern, ingift i den förnäma släkten Bonde, ärvde egendomen, men länge stod byggnaden tom och gick ett gradvis förfall till mötes.

På 60-talet såldes Tjolöholm till Göteborgs stad som ett fritidsreservat, innan Kungsbacka kommun tog över 1987. Efter omfattande restaureringar är slottet återställt i gott skick och skyddat som byggnadsminne sedan 1991.

Vi avslutar rundvandringen med en fråga som givetvis inte går att undvika. Alla slott skall ju ha ett spöke. Finns det även ett på Tjolöholm?

Magdalena Kasper dröjer lite med orden.
– Det kan jag inte svara på, säger hon sedan. Och tillägger tankfullt:
– Folk som kommer hit brukar märka att huset inte alls är dött, det lever… utstrålar något. Man är inte ensam här. Det är inget spöke. Men något andligt är det kanske.

(Borås Tidning 2008-01-20)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Arkitektur, Historia, Kungsbacka, Stil

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s