Category Archives: Antisemitism

Ska kommunen bjuda på antisemitism?

Corren.Skrivit i Corren 18/19:

När det gäller att ta avstånd från den historiska antisemitismen och dess fruktansvärda följder måste Sverige betecknas som exemplariskt.

I vårt land brukar det manifesteras lika bestämt som regelbundet under bred uppslutning vid speciella datum varje år: Kristallnattens minnesdag den 9 november, Förintelsens minnesdag den 26 januari, Raoul Wallenbergs minnesdag den 27 augusti.

Glömskan ska aldrig få segra. På typiskt svenskt vis har vi till och med inrättat en särskild statlig myndighet som försäkring mot detta: Forum för levande historia.

Tanken är rimligen att undvika fällan av historielöshetens faror. Att vi ska ta lärdom från gårdagen för inte antisemitismen ånyo ska tillåtas förgifta människors sinnen.

Uppenbarligen fungerar det inte i Linköping. På insändarsidan i fredagens Corren uttryckte folkpartisterna Erik Svansbo och Mathias Sundin bestörtning över att kommunen den 8 november arrangerar en konsert för ungdomar i utsatta stadsdelar med hip hop-artisten Dani M. Upprördheten är begriplig.

Daniel Monserrat, som är Dani M:s riktiga namn, har gjort sig ökänd som en gedigen antisemit av klassiskt snitt. Både i åsikter han uttryckt offentligt och i sin musik. Den som tvivlar ett uns på detta, kan hämta utförlig information hos Svenska kommittén mot antisemitism och hos den antirastiska stiftelsen Expo.

Men det är inget som Linköpings kommuns ansvariga brytt sig om.

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Lars Vikinge (C) tvår sina händer och hänvisar till Arenabolagets evenemangschef Anders Thorén, som i sin tur fåraktigt duckar undan med ursäkten att Dani M ”upprepade gånger dementerat att han är antisemit”.

Jo, efter 1945 brukar sällan judehatare öppet tillstå att de är antisemiter. Begreppet är, av förklarliga skäl, alltför komprometterat. Men Dani M:s konspirationsteorier om lömska judar som styr och manipulerar världen är som hämtade ur medeltidens mörka brunnar.

Hur kommunen kan förnedra sig till att bjuda Linköpings ungdomar på konsert med en sådan figur är häpnadsväckande. Som Svansbo och Sundin skriver: Stoppa denna skandal.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism, Linköping, Musik

1930-talets återkomst

Skrivit i Corren 31/7:Corren.

Bilden: En ung kvinna med resväska. Rubriken: ”Exodus – Varför Europas judar flyr åter igen”. Det är omslaget på senaste numret av nyhetsmagasinet Newsweek. I blixtbelysning en förskräckande tidsmarkör.

Avskyn mot judar flammar ånyo högt i länder som Belgien, Ungern, Storbritannien, Frankrike, Tyskland. Pyrande ultranationalistiska stämningar är en delförklaring. Föreställningen om ”den kosmopolitiske juden” som ett främmande och förgiftande inslag i ”folkkroppen” har länge varit en bärande ideologisk bjälke inom extremhögern.

Men det som främst blivit tändvätska åt antisemitismens eldslågor är kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. Nyligen urartade en pro-palestinsk demonstration i Paris till ett försök att bränna ner en synagoga under stridsropet ”Död åt judarna”.

Samma sak var nära att hända i Berlin, där gatumobben visade sin solidaritet med Gazaborna genom att skandera ”Jude, jude, fega svin, kom ut och slåss själv”. Från brittiskt håll meddelas att antalet antisemitiska hatbrott fördubblats under juli månad. Detta bara några få exempel ur nyhetsfloden.

Och Sverige? Ja, i färskt minne är S-ledaren Stefan Löfvens sakligt sett balanserade inlägg på Facebook om Gazakonflikten, vilket utlöste en stormvåg av råa antisemitiska kommentarer. Känsloläget här hemma har blivit så uppjagat att Lena Posner-Körösi, ordförande för judiska centralrådet, i gårdagens Aftonbladet säger sig uppleva den kanske värsta hotbilden någonsin mot den svenskjudiska minoriteten.

I sammanhanget bör följande självklarhet påpekas. Det är absolut inte antisemitism att kritisera Israel och dess regeringspolitik, fördöma dess försvarsmakts agerande, kräva att bosättningarna på Västbanken upphör och liknande. Sånt är fullt legitimt. Mängder av judar, både inom och utom Israel, uttrycker dagligen åsikter åt det hållet. Däremot att kollektivt skuldbelägga alla judiska människor för vad staten Israel gör och inte gör, är kristallklar antisemitism.

Likaså att utmåla sionismen (den judiska nationalkänslan) som rasism, eller att demonisera Israel som Hitlertysklands efterföljare, eller att som Aftonbladets tidigare chefredaktör Gunnar Fredriksson (S) igår skrev på tidningens blogg: ”Nu varnas för att antisemitismen sprider sig, allvarligt förvisso. Men det kunde man förutse, om man inte ville blunda, med den aggressiva politik som Israels högerregering bedriver”.

Varför skulle judar i Europa, i Sverige, behöva klä minsta skott för Benjamin Netanyahus politik? Tänk er samma ursäktande argumentation om islamfobins spridning på europeisk mark under hänvisning till att det måste man ju förstå med tanke på hur Irans ayatollor beter sig.

Mycket av dagens Israelkritik kommer från vänster, den kritiken är till övervägande del begriplig och anständig, inget snack! Men när Israelkritik tenderar att bli en nödtorftigt dold förevändning till att underblåsa avsky och angrepp mot judar, då har en civilisatorisk gräns passerats ner i den mörka brunn av urgammalt hat som gjorde Europa omöjligt för denna folkgrupp.

Vilket också är bakgrunden till Israels återkomst 1948. Det är dit de flesta europeiska judar nu flyr. På 30-talet fanns inte den fristaden. Konsekvensen vet vi.

Newsweek

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism, Europa, Främlingsfientlighet och rasism, Högerextremism, Israel, Vänsterextremism

Judehat hotar alla

Corren.Skrivit i Corren 13/1:

”Jag känner mig ibland chockerad över att mina barn, som är tredje generationens svenskar, inte känner sig trygga.” Det säger en svensk judisk man i 50-årsåldern, hans röst återfinns i en nyligen publicerad rapport om europeiska judars upplevelser och erfarenheter av antisemitism.

Det är EU:s organ för grundläggande rättigheter som står bakom undersökningen, vilken omfattar över 5800 judar från åtta länder inom unionen, däribland drygt 800 boende i vårt eget land.

Åtta av tio svenska judar anser att antisemitismen förvärrats de senaste fem åren. Varannan svensk jude undviker att använda religiösa symboler, exempelvis kippa eller Davidsstjärnan, som identifierar dem som judar.

En förkrossande majoritet (75 procent) av svenska judar som utsatts för antisemitiska trakasserier har aldrig anmält det. Vanligaste orsaken är att man inte finner det meningsfullt att kontakta polisen.

Siffrorna från övriga nationer (som Frankrike, Tyskland, Ungern) varierar. Men sammanställningen pekar entydigt i en mycket oroande riktning: antisemitiska attityder och föreställningar tilltar, den judiska minoriteten mitt i bland oss känner sig alltmera trängd.

Vilken tidsepoks stämningar påminner det oss om? När samma illasinnade fördomar frodas som kulminerade i nazisternas klappjakt och historiens värsta massmord, finns inga ursäkter till likgiltighet, ignorans eller bagatellisering.

Kom ihåg lärdomen: det börjar med judarna, men det slutar aldrig med judarna. Det är ett faktum att judehat ofta följs av fientlighet mot romer, muslimer och andra påstådda avvikare. Så fungerar intoleransen. Den stannar inte vid en grupp, utan förgiftar till slut hela samhället och fräter sönder demokratin.

Om inte judar kan känna sig trygga här, kan egentligen ingen göra det. Nästa gång är det du och jag som riskerar att falla offer.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism

Antisemitisk hets till salu

Skrivit i Corren 10/12:Corren.

”Få dokument har haft så stort inflytande på 1900-talet. Ändå är det inte många i dag som har läst det. Det har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen?”

Så löd nätbokhandeln Adlibris försäljningsreklam för Sion vises protokoll. Det är en ökänd antisemitisk hatskrift med ursprung i tsartidens Ryssland, svårt plågat av judefientlighet och pogromer.

Sion vises protokoll påstås avslöja judarnas allomfattande konspiration mot samhället. Målet? Att erövra världsherravälde på i synnerhet kristenhetens bekostnad.

Med skriften, producerad av tsarens hemliga polis, avsågs att legitimera diskriminering, våld och terror mot landets judiska minoritet. Att boken är ett falsarium från början till slut stod redan tidigt klart. Men vad hjälpte det?

Det är svårt att finna något som är så motståndskraftigt mot förnuftsmässig argumentation som antisemitismens vidskepelser, denna hatets häxbrygd vilken i närmare 2000 år förgiftat och fördummat vår kristna kultursfär (och efter staten Israels återkomst 1948 även i oroande utsträckning den muslimska världen).

Sion Vises Protokoll spreds snabbt över övriga Europa. Den första tyska upplagan gavs ut 1920 och lästes ivrigt av Adolf Hitler. Så nog hade skriften ett stort inflytande alltid. Som bidrag till att göra Auschwitz möjligt, exempelvis. Nu finns eländet i svenskt nytryck.

Mannen bakom utgivningen är högerextremisten, Israelhataren och förintelseförnekaren Lars Ulwencreutz. Tills i fredags fanns Sion vises protokoll att köpa på Adlibris, även nätsajten Bokia krängde den utan skrupler.

Efter hård kritik har dock Adlibris tillfälligt (?) stoppat försäljningen med motiveringen att ”juridisk prövning pågår”. (Bokia tycks bara tagit bort boken under tystnad, ingen förklaring eller ursäkt fanns i går på deras hemsida.)

Medan Adlibris jurister granskar huruvida lagen om hets mot folkgrupp kan komma i fråga, tvår företagets vd Magnus Dimert sina händer. Han förklarar förstås att Adlibris inte sympatiserar med bokens innehåll.

Men: ”Det är otroligt viktigt att vara försiktig när man börjar censurera. Det här är inte enkelt. Var ska man dra gränsen?” (DN 5/12).

Censur? Det är ett starkt ord, vilket associerar till statliga övergrepp mot yttrande- och tryckfriheten. Att överhuvudtaget använda sådana termer är att skänka en slags martyrgloria till antisemitiska kolportörer som Lars Ulwencreutz och hans gelikar.

Yttrande- och tryckfriheten är vidsträckt i Sverige och ska så vara. Men den innebär inte att en nätbokhandel per automatik måste ha rasistisk hatpropaganda i sitt sortiment. Det är inte censur om ett privat företag avstår från att göra sig till en kanal för antisemitisk hets. Det är att visa omdöme och ta eget ansvar för vad man sysslar med.

Uppenbarligen tycker Adlibris att sådant är svårt. Deras kunder kan ju i sin tur själva avgöra om de vill fortsätta gynna ett företag utan någon moralisk kompass.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism

Varför svassar vi för Erdogan?

Skrivit i Corren 8/11:Corren.

”Min käre vän”, sa Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan om Fredrik Reinfeldt under gårdagens presskonferens på Rosenbad. Orden speglar mer än vanlig artighet.

Sveriges regering tillhör Turkiets varmaste supportar i EU, på vars dörr turkarna knackat i decennier. Erdogans Stockholmsbesök är ett led i en ny friarstråt med syfte att få fart på de sega medlemskapsförhandlingarna i Bryssel.

Motviljan är dock stark bland tongivande EU-stater, inte minst Tyskland med Angela Merkels kristdemokratiska CDU i spetsen. Bland kontinentens konservativa partier finns en föreställning om EU som går bortom gängse ekonomiska och politiska aspekter.

Man betraktar unionen som en gemenskap förbehållen den europeiskt kristna kultursfären. Att släppa in ett stort muslimskt land som Turkiet vore därför väsensfrämmande, något som skulle äventyra EU:s identitet. Det är en grumlig, inskränkt och fördomsfull syn, gränsande till det islamofobiska.

Reinfeldt stack heller inte under stol med att avsevärda problem väntade. ”Många länder kan öppna för folkomröstningar kring Turkiets medlemskap”, varnade han. Men förkunnade otvetydigt att ”Sverige kommer att säga ja”.

Fast är det så självklart? Lika fel som att diskriminera Turkiet av religiöst kulturella skäl, vore det att blunda för den skepsis mot landet som bygger på reellt sakliga motiv.

I onsdagens Dagens Industri skrev utrikesminister Carl Bildt en lyriskt svärmande artikel inför statsbesöket under rubriken ”Erdogans Turkiet på rätt väg”. Nog har framsteg nåtts sedan det gamla militärstyrets dominans bröts och ekonomin sköt fart.

Samtidigt har Erdogan blivit allt mer maktfullkomlig, minns bara sommarens förfärande kravaller i Istanbul där fredliga demonstranter brutalt slogs ner av polisen.

Erdogans auktoritära tendenser har fått honom att liknas vid en turkisk Putin. Han har närmat sig den islamitiska diktaturen Iran och brutit de tidigare vänskapliga förbindelserna med Israel. Tidigare i år jämställde han sionism med fascism och kallade den judiska nationalkänslan för ”ett brott mot mänskligheten”, ett uttalande som fördömdes av såväl Israel, USA som FN.

Det faktum att tusentals judar tvingas fly Turkiet på grund av utbredda antisemitiska stämningar (underblåsta av Erdogans retorik) är bara ytterligare en illustration av att respekten för mänskliga rättigheter lämnar åtskilligt att önska.

Kurderna är fortfarande hårt trängda av den turkiska staten. Yttrandefriheten är deprimerande usel. Journalister fängslas i en förskräckande utsträckning och författare förföljs.

Turkiet vägrar också envist att erkänna skuld till det ökända folkmordet 1915, då runt en miljon människor (armenier, assyrier med flera) slaktades i första världskrigets skugga. Oviljan att göra upp med detta mörka arv förgiftar ännu Ankaras relationer med bland andra EU.

En mindre blåögd och eftergiven inställning från Sveriges sida vore nog på sin plats. Ty frågan om Turkiet är på rätt väg tål sannerligen att diskuteras.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism, Diplomati, EU, Europa, Iran, Israel, Mänskliga rättigheter, Moderaterna, Turkiet, Utrikespolitik

S-kollapsen

Skrivit i CCorren.orren 15/4:

”Jag tyckte det var viktigt att partiet centralt skulle få veta det”, säger Moissis Nikolaidis. Han är S-politiker i Stockholm och oroades när Omar Mustafa för dryga året sedan nominerades till styrelsen i huvudstadens arbetarkommun. Mustafa hade ju arrangerat föreläsningar med ökända antisemiter åt Islamiska förbundets räkning.

I SVT den 11/4 berättade Nikolaidis att han varnat valberedningen i Stockholm och partisekreteraren Carin Jämtin. Ingen brydde sig. Mustafa seglade vidare. Vid S-kongressen nyligen blev han invald bland topparna i partistyrelsen.

Sannolikt skulle allt varit frid och fröjd även nu, om inte riksmedia låtit saken brisera i offentligheten. Mustafa avfärdade kritiken om sina läskiga talare på Islamiska förbundets konferenser och förklarade sig vara stenhård antirasist. Han ville bara ”skapa dialog”.

Carin Jämtin och Stefan Löfven godtog ursäkterna och hävdade att Mustafa var okej då medlemskapet i S måste betyda att han delade partiets antirasistiska värderingar. Fast därpå kom Islamiska förbundets kvinnosyn fram i ljuset och den rimmade inte med feminismen i S.

All tidigare förståelse blåste bort direkt och Mustafa rök.

Mycket kan sägas om denna affär. Men jag noterar främst detta: hade det ”bara” handlat om att frikostigt ge plattform åt internationellt beryktade judehatare, och annat som att personligen kräva svenskt flyganfall mot Israel, verkade Mustafa kunnat stanna.

Ursäkta, men det gör mig illamående.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism, Islam, Socialdemokraterna

Ondskan bor inte här

Skrivit i Corren 2/3:Corren.

Dådet blev inte särskilt uppmärksammat. Men är ingalunda mindre allvarligt för det. Förra helgen utsattes synagogan i Norrköping, den enda i Östergötland och samlingspunkt för hela länets judar, för ett rasistiskt hatbrott. Någon eller några hade i skydd av nattens mörker hängt upp en hakkorsflagga på synagogans port. Händelsen polisanmäldes, ännu har ingen gripits.

Jag vet av dyster erfarenhet att många svenskar värjer sig för att kalla saker vid dess rätta namn. Antisemitism? Nja, jo, men… Inte på riktigt, va? Kanske var det där i Norrköping bara ett urspårat pojkstreck, ett osmakligt skämt, ungdomar som försökt skrämmas lite och inte förstått vad de har gjort. Sådana reaktioner är tyvärr inte ovanliga.

Ofta finns en tendens att urskulda, bagatellisera eller vända bort blicken. Antisemitism är ett alldeles för otäckt begrepp. Associationerna går omedelbart till nazismen, Hitler, Auschwitz. Denna häxbrygd av hat och fördomar mot judar som kulminerade i historiens värsta massmord är väl äntligen borta?

Och finns antisemitismen kvar så existerar den knappast i vårt upplysta, moderna Sverige. Egentligen. Utan utomlands. Någon annanstans. Men inte här. När vi manifesterar på Förintelsedagen den 27 januari, när vi minns och hedrar Raoul Wallenberg, är det som om allt kretsade kring förfluten tid, utan större relevans för oss i dag.

Aldrig igen, sägs det. Okej. Men fortfarande har exempelvis den uppflammande antisemitismen i Malmö, där judar till och med flyr staden, mötts tämligen lamt från det officiella Sveriges håll. Att Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (uppvuxen i Motala för övrigt) ens anses möjlig som medlem i det socialdemokratiska partiet efter sina läskiga uttalanden om judar, sionismen och Israel är deprimerande.

Faktiskt ökar anmälningarna om antisemitiska hatbrott i Sverige, ändå tycks allvaret i dessa hemskheter inte sjunka in ordentligt i våra medvetanden. Varför?

Historikern Johan Östling har i sin avhandling Nazismens sensmoral. Sveriges erfarenheter i andra världskrigets efterdyning (2008) granskat hur vårt land hanterade läxan av Hitlertysklands härjningar. Han menar att vi aldrig drog några egentliga slutsatser av nazismens idégods och verkningar i Sverige.

Antisemitismen betraktades, förbluffande nog, knappast som en bärande del av nazismen överhuvudtaget. Följden blev att någon egen uppgörelse med det 2000-åriga hatet mot judar i vår västerländska kultursfär inte kom till stånd. Den svenska efterkrigstiden utmärktes istället av en påfallande naivitet, okunskap och blindhet gällande antisemitism.

En annan historiker, Heléne Lööw, har visat hur denna blindhet gjorde Sverige till ett ”safe haven” för inbitna antisemiter. Trots att nazismens strukturer rasat ihop i övriga Europa, kunde högerextremister etablera sig här och sprida sin hatpropaganda över världen.

Det gick så långt att USA:s regering krävde ingripande av dåvarande statsminister Tage Erlander mot dessa hatets och illviljans kolportörer. Först på 90-talet började historien komma i kapp oss med Göran Perssons engagemang i saken. Men numera tycks mycket åter stanna vid pliktskyldig retorik och högstämda fraser.

Ondskan får liksom inte bo inom våra gränser. Men det gör den. Fråga judarna i Malmö. Eller i Norrköping.

Lämna en kommentar

Filed under Antisemitism, Östergötland, Högerextremism, Historia, Nazism, Socialdemokraterna

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.