Mannen med terapi-pistolen

Min senaste krönika i Sydöstran, publicerad idag:

James Bond ska visst drabba biograferna. Igen. För vilken gång i ordningen har jag för länge sedan glömt. Men tydligen gör Daniel Craig sin tredje huvudroll som agent 007 i den nya filmen, som får titeln Skyfall. Premiär blir det i oktober. Fast ärligt talat. Vem bryr sig? George Lazenby gjorde rätt.

Han lanserades som Sean Connerys efterträdare i rullen I hennes majestäts hemliga tjänst 1969. Och hoppade sedan av. Lazenby kunde fortsatt åtskilliga år och filmer till som Bond. Men icke. Han tyckte att karaktären blivit daterad i den mer medvetna och progressiva tid som rådde vid tröskeln till 1970-talet. En klok insikt.

James Bond är ju egentligen ett symptom på Storbritanniens värkande baksmälla efter andra världskriget. Landet hade visserligen kämpat heroiskt och vunnit mot Hitler. Men det var den brackiga före detta brittiska kronkolonin USA som fixat segern. England var detroniserad som stormakt, hade förlorat sitt imperium och ekonomin låg nere i källaren.

Dessutom fick britterna nu spela den förnedrande rollen som juniorpartner åt jänkarna i kalla krigets globala kamp mot kommunismen och de onda ryssarna. Det var när den konflikten var som kyligast i början av 50-talet som författaren Ian Fleming uppfann Bond som en slags eskapistisk terapi för engelsmännens kvaddade nationalkänsla.

Flemings första bok, Casino Royale, publicerades 1953. Det skulle bli tretton till. I dessa koloniserades istället sagornas kungarike åt The Queen. Gång på gång hotade där skurkar med världsherravälde i blick. Den omnipotente överklassagenten James Bond fick dem alla att bita i gräset. Äran var räddad, åtminstone i fantasin.

Ironiskt nog var det dock en amerikan som gjorde att Bond lyckades fånga den breda massan. 1961 förklarade USA:s nyvalde president John F Kennedy att Bondböckerna tillhörde hans favoritläsning. Efter det rusade Flemings alster upp på bestsellerlistorna och det publika genombrottet var ett faktum.

Samma år filmades boken Dr No där Sean Connery gjorde entré med rätt att döda på vita duken. Kennedy älskade filmen och tyckte att From Russia With Love borde bli en lämplig uppföljare. Och så blev det.

Men att låta Bond hålla på med dessa terapeutiska brittiska hävdelselövningar ända in i 2010-talet förefaller väl vara en mer än lovligt antikverad idé. Ingen annan Bond-film har heller lyckats toppa I hennes majestäts hemliga tjänst. George Lazenbys korta karriär som agent 007 bevisar bara den gamla sanningen: Man ska sluta när man är som bäst!

About these ads

Lämna en kommentar

Under Film, Kultur, Litteratur, Storbritannien, USA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s