Månadsarkiv: mars 2011

Lyckorecept á la Ebba Lindsö

Idag bevistade jag en inspirationsföreläsning av Ebba Lindsö på Hotell Rival vid Mariatorget. Det var mycket intressant. Du kanske ofta undrat över vägen till glädje och harmoni?

Tag då ett jobb som du absolut inte vill ha, säg VD för Svenskt Näringsliv. Se till att bli konstant motarbetad av illasinnade kollegor, löp därtill offentligt gatlopp hela tiden och avsluta med att få sparken under förnedrande former efter 800 dagar.

Komplettera sedan gärna med att börja importera keramik från ett land där du vilar upp dig på långa lyxsemestrar. Egypten exempelvis. Keramiken misslyckas du förstås kapitalt med att sälja i Sverige. Men att skänka bort hela restlagret till Röda korsets ungdomsförbund ger en oanad inre tillfredsställelse.

Tja, efter detta är du i hamn och lever lyckligare än någonsin. Svårare än så är det inte.

Tack för den fina inspirationen, Ebba!

Lämna en kommentar

Under Kultur, Näringsliv, Stockholm

”Frihetslängtan förenar israeler och araber”

”There’s one thing that unites Israelis, Arabs and all humanity. We all strive to be free. There’s a new generation of Arabs who are doing astonishing things. We have to take a moment to honor Arabs for having the courage to stand up.”

Gene Simmons, demonbasist i KISS, är på besök i sitt gamla hemland Israel och passar på att hylla frihetskämparna i arabvärlden (läs mer här).

Lämna en kommentar

Under Citat, Israel

Mannen med mustaschen

”Regeringen är tömd på idéer, den är en förvaltande statsapparat. Grå, trist och visionslös”, menar tillträdande S-ledaren Håkan Juholt. Och det har han naturligtvis i stort sett helt rätt i. Men hur är det då inte med Juholts eget parti? Vilka djärva idéer och visioner bär upp Socialdemokraterna idag?

Själv är också Håkan Juholt ett oskrivet blad. Vad driver honom? Vilka värderingar och ideal står han för? Få, om några, har egentligen en aning.

Mona Sahlin hade ambitionen att förändra och modernisera partiet, men kraschade mot survänsterns mur av motstånd. Frågan är om Juholt kan lyckas bättre, givet förstås att han har tankar i den riktningen.

Allt man kan säga om Juholt hittills är väl att blott en mustasch gör ingen Branting.

Lämna en kommentar

Under Socialdemokraterna

Rädda kulturarvet Skärfva!

Min senaste krönika i Sydöstran (23/3):

Som en blekingsk ryggåsstuga korsad med ett grekiskt tempel. På annat sätt är det svårt att karaktärisera vad som måste vara ett av vårt lands märkvärdigaste byggnadsverk, herrgården Skärfva. Uppförd i Karlskrona vid 1700-talets slut av fartygssnillet Fredrik Henrik af Chapman. Med sin djärva förening av nordisk allmogestil och antikens klassiska ideal har Skärfva fascinerat och förbryllat besökare i alla tider. Det är kort sagt ett unikt arkitekturhistoriskt arv, som både återspeglar andan och personligheten hos denne märklige Chapman.

För dryga 230 år sedan fick han uppdraget av Gustav III att sjösätta det som blev Sveriges sista stormaktsflotta. Och revolutionerande hela skeppsbyggnadskonsten på kuppen. När Chapman kom till Karlskrona införde han rationaliserad serieproduktion efter vetenskapliga metoder på örlogsvarvet. Högeffektiv planering och hårt driven standardisering var melodin. Då något fullständigt banbrytande. Långt senare använde USA samma system för att snabbtillverka de omtalade Libertyfartygen under andra världskriget.

Skärfva var Chapmans sommarresidens, där han fortsatte att utveckla sina epokgörande idéer om skeppskonstruktionens teori och teknik. Den fantastiska bostaden ligger harmoniskt inbäddad i naturen och kring herrgården anlades även en engelsk park av Chapmans barndomskamrat William Chambers, med tiden berömd hovarkitekt i London. Till parken ritade Chambers också ett mycket speciellt klocktorn, som faktiskt är Sveriges första nygotiska byggnad.

Från 1860-talet har Skärfva funnits i ätten Wachtmeisters ägo, men snart inte länge till. Den ekonomiska bördan för renovering och underhåll har blivit övermäktig. I ungefär ett år har Skärfva annonserats ut till försäljning på den internationella privatmarknaden. Personligen tycker jag det är förbluffande, ja rent skandalöst, att Karlskrona kommun hittills visat så lite intresse för att säkra Skärfva åt kommande generationer. Dess värde i världsarvet är ju oskattbart. I höstas vädjade förvisso landshövding Gunvor Engström till staten för att rädda Skärfva.

Men utan rejäl uppbackning från våra kommunpolitiker och andra lokala representanter lär inte mycket hända. I synnerhet som alliansregeringen knappt har någon kulturpolitik att tala om. Desto angelägnare att de som värnar Karlskrona och dess världsarv nu höjer sina röster till Skärfvas förmån. Varför inte låta kommunen och staten dela på kostnaderna för inköp och drift?

Lämna en kommentar

Under Blekinge, Karlskrona, Kulturhistoria

Korv är konst – det förstår man i Solna

Thomas Qvarsebo, Korv-Ingvar, 2001.
Solna centrum.

Lämna en kommentar

Under Konst, Stockholm

Här bor jag nu


Vykort från Solna, mitten av 1980-talet. Jag var här då också. I en knapp dag. Vill minnas att det var sensommar, augusti. Reste upp från min dåvarande halländska hemstad Kungsbacka för att headbanga på min första hårdrockskonsert. Monsters of Rock, Råsunda. Fräcka grejer. Det var Mötley Crüe, Van Halen och AC/DC. Eddie van Halen gjorde ett gitarrsolo som klockade på femton minuter. Ungefär lika roligt som att betrakta färsk färg torka på en nymålad vägg. Sedan dess har jag varit allergisk mot instrumentalsolon under livekonserter. Värst i kategorin är när trummisen bankar loss mol allena. Liksom, varför? Men skitsamma, nu är jag tillbaka. I Solna. Vädret är fint och i eftermiddags skymtade jag Sveriges bästa tennisreporter Jonas Arnesen i köpcentrumet. Bara en sån sak. Hej!

Lämna en kommentar

Under Stockholm

Angel from Montgomery

Vad säger man? Bonnie Raitt är rätt och slätt gudomlig.

Lämna en kommentar

Under Musik

(S)jälvinsikt

”Men troligtvis är vi ganska tråkiga, Carin och jag.”

Håkan Juholt, tillträdande S-ledare, om sig själv och blivande partisekreteraren Carin Jämtin (SvD 10/3).

3 kommentarer

Under Citat, Socialdemokraterna

I huvudet på en hårdrockare

Det där med subkulturer är onekligen ganska skojigt. Som hårdrock. Numera mainstream, rena familjeunderhållningen. Tag bara succéfestivalen Sweden Rock i Blekinge, dit mängder av besökare i alla åldrar flockas varje sommar för att mysa till skrikande gitarrer och dånande trummor. Picknick och heavy metal, vad kan vara trevligare när solen skiner?

Men det fanns en tid när hårdrock var något hemskt, mystiskt och farligt – av vuxenvärlden närmast betraktad som en slags musikalisk nazism med självaste Belsebub som dirigent. Här är ett fint klipp ur Barnjournalen. Året är 1983 och programmets undersökande reporter gör en vågad sociologisk fältstudie i det svenska ungdomslandskapets mörkaste utmarker. ”Hårdrockarnas intresse för våld och ondska gör det lätt att tro att de också är för krig”. Those were the days!

Lämna en kommentar

Under Kultur, Musik, Rock

”…så länge orden finns…”

O nej, sorgens ord dödar ingen.
Det är ordlösheten som dödar.
Talande lever vi,
stumma dör vi.

Lyssna då till min röst,
en arm låga som lyser
på grottans väggar.

– Ingen är här,
ingenting är att frukta
så länge orden finns
och lågan lyser.

Olof Lagercrantz (1911-2002)

Lämna en kommentar

Under Kultur, Lyrik